tisdag 28 september 2010

Jakt på fullmåne



















Chinese acupuncture



Om allt du vet om akupunktur är att de sticker nålar i dig, jammen då känns det ju lockande att gå in här!!!

söndag 19 september 2010

Skärsätra hamnväg





Hade nyligen ett ärende till ett av stans hotell som ingår i Worldhotelskonceptet. Bläddrade lite i katalogen över alla hotell som finns med i konceptet, som vanligt lite nyfiken på vad de skriver om Stockholm.

Hm, intressanta vägar de valt att markera! Essingeleden, Söderleden, Klarastrandsleden och Centralbron är väl utmärkta. Liksom Klaratunneln och - Norra Länken??? En stilla undran, för vem är den här kartan skriven? Känns som att målgruppen är utländska bankrånare som behöver ha koll på de viktigaste flyktvägarna!

Lite tokroligt är det också att de döpt om den norra delen av Sveavägen till Skärsätra hamnväg.




Det tyckte vi var lite kul! Väl hemma igen måste jag bara gå in på hitta.se (eftersom jag vägrar att gå in på eniro efter deras tv-reklam med den korkade chefen och den lilla asfula tomten) och kolla (1) om det finns en Skärsätra hamnväg, (2) om det överhuvudtaget finns ett ”Skärsätra” (C föreslår mellan Säkris och Sätra), och (3) om det nu finns en Skärsätra hamnväg, var den nu ligger i sådana fallet.

Det visar sig efter lite efterforskningar att det finns både ett Skärsätra och en Skärsätra hamnväg – ligger i Uppsala och på Lidingö! Det visar sig också att det finns flera Skärsätra hamnvägar lite varstans i vårt vackra land, oftast i anslutningar till Sveavägar, samt att det finns lite diskussioner kring dessa hamnvägar. Se här och här!

Annars är det ganska lugnt såhär på valdagen. Det skulle ha varit kul att gå på ett riktigt valmöte, spelar inte så stor roll vilket parti. Jag tänker mig en uppeldad talare och en euforisk publik som ger stående ovationer var femte mening... Fast det får bli nästa gång, har inte riktigt hittat tiden för det, morr!


PS Well, det är bara att erkänna - jag ligger sist i Tastelines och Arlas tävling Årets Hemmakock. Mungamo! Inser så smått att jag nog är bättre på att äta än att laga och vad viktigare är - en bilvande viktig förkämpe för devisen om att "krångla inte till det!" DS

PPS Om ni också tycker att det är viktigt med okomplicerat vrålgott får ni naturligtvis gå in och rösta på mig. DS

PPPS Länk DS

torsdag 9 september 2010

Lättsmällt



Torsdag och det går allmänt segt. Mailar till höger och vänster. Få svarar. Väntar på uttagna semesterdagar från B, omsättningssiffror från L. Väntar på papper från W. Korrekturläser min skrift om hur det funkar med redovisning – 17 sidor allt du behöver veta som egenföretagare. Fått bra synpunkter av E och K. Deklarerar moms för T & T. Sorterar lite papper. Gör avstämningsprotokoll för F. Hjälper T med leverantörsreskontran. Diskuterar Ds semesterproblem med K.

Rymmer ner till Akademibokhandeln och bläddrar lite planlöst i böckerna. Fingrar på den nya bion om Palme, men hoppar. Känner mig inte riktigt upplagd, även om jag nog ska läsa den senare. Bläddrar lite i Mia Törnbloms nya bok Du leder! Bläddrar lite i Ann Heberleins En liten bok om ondska. Verkar intressant!

Men nere på pocketavdelningen fastnar jag för Per Lindebergs bok om det omtalade styckmordet, Döden är en man (da Costafallet). Jag minns när det var aktuellt, jag hade nyligen flyttat tillbaka till Sverige då och alla pratade om det. Hade de gjort det? Var de skyldiga? Alla var som besatta av mordet och rättegången!

På vägen ut hugger jag Johan Voss ögonskildring från kriget, Soldat i Wffn-DD. Och för att kvala in till ”köp tre, betala för fyra” hugger jag Mia Törnbloms Så Dumt!.

Stellan Björk, Styckmordet, Mia Törnblom. Jag tror att behovet är lättsmällt just nu!





tisdag 7 september 2010

En kvällspromenad kring Odenplan











Hugo Stenbeck, Kinnevik och Kontoret 7A






Frisk! Fortfarande lite svag, men förkylningen verkar borta. Släpade mig till jobbet i måndags och det gick helt ok.

I söndags läste jag ut den sista delen av Stellan Björks bok om dynastin Stenbeck, Dynastin Stenbeck – Succéer och tragedier i en finansfamilj. Som ekonom med ett inte obetydligt intresse för företagsanalys är det alltid kul att fundera över vad det är som skapar lönsamma företag och vad det är som skapar drivkraft. Vad är det t ex som gjorde att H & M blev ett globalt företag medan KappAhl lever en undanskymd och tynande tillvaro i kalla norden? Båda företagen startade ungefär samtidigt och med ungefär samma förutsättningar. Eller, hur kommer det sig att Kronfågel haft kroniska problem med lönsamheten trots att kycklingmarknaden fullkomligt exploderat de senaste 15 åren? Varför lyckas vissa företag och varför kommer andra företag inte ur startgroparna?

För några år sedan hade vi ”tema Stenbecksföretag” på den företagsanalyskurs på universitetet som jag brukade undervisa på. Vi brukade ha ett tema varje år, allt från försäkringsbolag och banker till rederier och ”enmiljardsbolag.” Ett år var temat Stenbecksföretag – det var mycket lyckat. I en del av de analyser som studenterna gjorde såg vi referenser till Stellan Björks bok, men jag kom mig aldrig för att läsa den. Men så såg jag den nu förra helgen, på outleten i Höganäs för 39 kr. Efter en snabb genombläddring stod det klart att den var helt klart riktad mot icke-ekonomer, med ett ganska enkelt och lättuggat språk. Men jag fastnade där inne i outleten, det lilla jag hann läsa var faktiskt ganska spännande så jag slängde ner den i varukorgen.

Första tredjedelen läste jag när jag kom hem, resten i söndags. För mig var bokens bästa behållning att den gav en översiktlig bakgrund till personerna och till företagen. Vem var denne Hugo Stenbeck, som grundade Kinnevik 1936? Varifrån kom pengarna? Vad var det för uppslitande konflikt mellan Jan Stenbeck och Margaretha af Ugglas, som man hört så mycket om? Varför förlorade Stenbeck Sandvik? I boken porträtteras Hugo Stenbeck som en av Sveriges mest framstående advokater/skatteexperter vid den tiden. På rätt sida lagen, men oftast med skrupelfria metoder och emellanåt kanske inte så etiskt, med vår standards mätt. Mycket nära samarbete med Ivar Kreuger, det visste jag inte.

Innan och parallellt med Kinnevik arbetade Hugo Stenbeck på advokatfirman Lagerlöfs, som han även ledde under många år (firman startades av sysslingar till Selma Lagerlöf, om jag kommer ihåg rätt). Efter några olika adresser i Stockholm hamnade firman på Strandvägen 7A, granne med Hotel Diplomat. Numera Lagerlöfs gått upp i Linklaters.

7A! I de lokalerna har ju jag jobbat, innan kontoret flyttade till Odenplan nu i vintras. Lagerlöfs hade kontor på andra våningen, där advokatfirman Glimstedts nu sitter. Idag är i stort sett hela huset kontor, men det finns några få bostäder kvar. Bo och Fredrik som driver kontorshotellet Kontoret 7A har dragit husets historia en miljon gånger, men allt jag kommer ihåg är att det byggdes av Ivar Kreuger och att amerikanska ambassaden hade sina lokaler här under kriget. Men några referenser till Stenbeck har jag inte hört!

Måndag kväll och det är ganska molnfritt ute. Jag hugger SLR:en och ger mig ut. Först till Gamla stan och arbetet med att göra getingmidjan större. Sedan hinner jag ta lite bilder av Strandvägen och 7A innan det är dags att krypa till kojs. Dynastin Stenbeck – klar rekommendation för att skaffa sig en översiktlig bild av historien bakom företagen.










PS Apropå Kinnevik, finns det en fysisk Kinnevik? Alltså, en riktig vik med vatten... Självklart gör det! Kinneviken ligger utanför Sufferville, där Kinnevik hade huvudkontor innan det flyttades till Stockholm. Länk

lördag 4 september 2010

Reflections on a shelf





Tänkte komma med lite tankar och funderingar kring det som finns i bokhyllan. Eftersom det här i alla fall till ytan är en mat- och vinblogg känns det naturligt att börja med vin- och kokbokssektionen!

Till vänster i bild finner vi först några klassiker. En bok av Keith Floyd, Floyd’s Fjord Fiesta. Kul bok! Därefter En matresa genom Sverige av Mat-Tina. Jag har alltid gillat hennes program, de är så där härligt fulla av fart och fläkt och äkta entusiasm. Sedan tycker jag är det lite roligt också jag var en liten, liten kugge i den händelsekedja som gjorde att hon hamnade på TV. Kanske återkommer om det. Också mycket trevlig bok!

Sedan Jamie Oliver, en födelsedagspresent av N & M för något år sedan. Därefter något så ovanligt som en riktig lärobok som faktiskt används på det verkliga gymnasiet, Varmkök och kallkök – grunderna av Göran Johannesson. Mycket pedagogisk och välskriven. Ett minne från tiden då jag arbetade nere i matsvängen. Sedan, en av de mest inspirerande kokböckerna ever, Såsen är godast! av Goooood morning winelovers och Johan Björklund (alt länk). På det en tjock bok om vin, lika tjock som blogmaster himself! – Mikael Mölstads En värld av vin. Jättebra bok men känns lite för lite om för mycket.

Sedan ser jag att det finns lite andra roliga böcker instoppade i hyllan, en bok om vitlök, en bok om smaker, en bok om öl. Två böcker om restauranger som är värda att besöka. Borde egentligen ligga i bilen, nicht? En bok om hur du vinner inflytande och skaffar vänner. Borde vara obligatorisk läsning!

Till höger i kokbokssektionen hittar vi Shakespeare av Bill Bryson. Mer om Bill Bryson kan ni läsa om här och här (och här naturligtvis, var annars…). Vill ni ha snabbversionen så är det han som skrev A Short History of Nearly Everything. För er som inte läst A Short History of Nearly Everything så kan jag berätta att det är den nyfikne nördens hyllning till allt vetande. Bryson, som inte är naturvetare, fick som ung student (gymnasiet typ) lära sig att jorden är ca 4,6 miljarder år gammal. Den naturliga frågan för alla vetgiriga inkl Bryson är, hur vet man det? Eller att jorden väger ca 5,9736 × 10 upphöjt till 24 kg. Hur vet man det? Detta ledde Bryson till att skriva en forskningshistorisk bok om hur forskare kommit fram till olika naturvetenskapliga fakta. Hur kom man fram till att jorden var så gammal? Bibeln säger ca 6 000 år. I slutet av 1800-talet hade siffran stigit till ca 30 miljoner år. Hur landade man på 4,6 miljarder år? Stark rekommendation!

Hursomhelst, det var ju inte om det som det skulle handla om utan Bill Brysons Shakespeare, som jag såg inne på Hedengrens och började läsa redan på underjorden. I den anglosaxiska litteraturvärlden är Shakespeare något av en grundbult – i alla skolor som undervisar på engelska kommer litteraturundervisningen förr eller senare in på något av Shakespeares verk. Varför har Shakespeare blivit så känd? Varför har hans verk fått den särställning som de åtnjuter idag? Varför anses de så centrala i det engelska språket, trots att språket numera är ganska svårtillgängligt?

Det finns naturligtvis många svar på en så komplicerad fråga. Jag tror dock inte att det går att svara enkelt. Är det handlingen, själva storyn som är unik? Nja, knappast. Mycket är baserat på gammalt material, historier som var kända redan under antiken. Är det då texten som är unik? Ja, det skulle nog de flesta hålla med om. Själv har jag både läst och klassrumsdiskuterat Hamlet och Macbeth, tillsammans med ett antal av hans sonetter, och även om materialet var svårt att ta till sig vittnade det ändå om ett oerhört och svårmätt djup. Nu var det ett tag sedan jag läste något av Shakespeare, men min egen uppfattning är att det som gör att vi fortfarande förundras och bländas av hans förmåga handlar om två saker: (1) en sällan skådad förmåga att observera och förstå de mänskliga drivkrafterna och (2) en förmåga att beskriva detta i ord. Tja, kanske inte världens bästa förklaring men jag tror att det börjar där någonstans. En förmåga att förstå de mänskliga drivkrafterna och en förmåga att beskriva detta.

Hursomhelst, eftersom Shakespeare har och har haft en så stor inverkan på västerländsk litteratur de senaste 400 åren är det naturligtvis intressant att veta vem killen var. Vad var det för person som hade alla dessa supernaturliga krafter? Vi vet lite, men inte särskilt mycket. Vi vet att han föddes i Stratford-upon-Avon. Vi vet att han var involverad i teaterproduktion. Vi vet att hans namn har länkats till verk som Hamlet och Macbeth. Vi vet lite mer, men inte så mycket. Därför har det varit frestande för många att lägga till en del.

Det är ungefär samma känsla du kan få om du besöker Knossos på Kreta. Knossos ruiner hittades 1878 av Minos Kalokairinos men grävdes ut mer ordentligt av Sir Arthur Evans efter 1900. Massor av föremål hittades och det har varit en ovärderlig källa till antikens Grekland. Men – Arthurs Evans fantasi och vilja var större än de föremål och ruiner som han hittade, vilket gjorde att han började bygga upp stället igen. Det har varit mycket diskussion kring detta – på pluskontot mer ruiner och därmed mer turistvänligt och således fler människor som kan förstå sin historia och mer pengar till forskning. På minussidan – well, i så fall, varför inte dra dit Hollywood? Jag minns att i en av salarna i museet fanns det fantastiskt vackra fresker, bl a på delfiner. Tittade du närmare var originalskärvan kanske bara 10 gånger 10 cm och i stort sett bara blå. Resten var ditritat på frihand och fantasi. Det fanns inget som pekade på att det skulle ha varit en delfinfresk!

Samma sak med Shakespeare – eftersom vi inte vet så mycket har det varit mycket frestande att lägga till saker, eller komma upp med fantasifulla historier om att det inte alls var Shakespeare som skrev allt det där, utan en annan. Eller att det var flera personer. Det som fängslade mig och som gjorde att jag köpte Brysons bok var att den utgick från vad vi vet, och inget annat. Brysons utgångspunkt var just detta, låt oss ta fasta på vad vi vet om personen Shakespeare och lämna all spekulation därhän. Vad vet vi?

Det blev inte så mycket, en liten tunn bok, under 200 sidor. Men mycket underhållande och mycket välskriven, klar remommendation!

Slutligen, längst till höger i kokbokssektionen, Darwins On the Origin of Species. Ok, jag erkänner – det var mest för show. Men någon gång ska den läsas!


PS Seriöst - jag är ingen arkeolog så det finns andra personer som kan berätta bättre om Knossos. Men det var min känsla när jag gick runt där! DS

torsdag 2 september 2010

2007 Coppola Director's Cut Pinot Noir








Fortfarande febrig men en knivsudd bättre. Ska strax iväg och fylla på förrådet av Singoalla. En kort kommentar till helgens vin, 2007 Coppola Director's Cut Pinot Noir:


Så himla god! Neil sammanfattade det bäst med, "den bara är." Inga direkta tanniner, inga attackerande syror, lite mozzarellavibbar faktiskt. Massor av röda bär, otrolig balans. Läskande!


Lite bilder från kullen:












Kullen har annars en speciell plats i mitt hjärta. För några år sedan lurade jag upp Neil och P hit, på en "äventyrsdag." Det var mitt i sommaren, det var ganska varmt. Den hemliga planen var att gå på de smala stigarna från Kullens fyr till Arx och Nimis. Jag hade kollat lite på kartan först, och mest i förbifarten konstaterat att "ok det borde inte vara så långt, det blir super." Tjena mittbena. Vi gick och gick och gick och gick!!! Till slut fick vi vända. Trötta och rejält hungriga kom vi många timmar senare tillbaka till fyren och slog oss ner totalt utmattade vid fiket. ALDRIG har en milkshake smakat så gott!

Annars tror jag att det kan vara en skön vandring.


PS Experiment med skylten till Livrustkammaren:





PPS Att ha som facebookbild, någon? :-)



PPPS Ingen aning vem mannen på bilen ovan är. Men han såg ut att ha en del att fundera kring...

onsdag 1 september 2010

Baconinlindade tankar 2




Sjuk, sjuk, sjuk… urk och blä. Ligger nerbäddad i säsongens första förkylning, men tillhörande hosta, snuvighet och feberyrsel. Hoppas att det inte är svinis. Tröstar mig själv med att varva Dostojevskijs Brott och Straff med Band of Brothersmaraton. Frossar dessutom i diverse läckerheter, mataffären här på R-gatan här i DC-guvernementet erbjuder ett fullt utbud av smarrigheter såsom Singoalla, Anton Bergs marsipanbröd och tomater. Älskade tomater! Har definitivt gått om vindruvor som trevligaste nyttiga. Funderar att gå ner till D-bron men orkar inte…

På vinfronten intet nytt, höll jag på att skriva. Men det stämmer ju inte! Var nere i Hilsingborrgh och hälsade på Neil och A över helgen. De bjöd på Coppolas Pinot Noir. Superläcker! Mer info kommer. Återupprättade Kaliforniens heder igen efter Marcien, som förmodligen var korkad Fubar-style.





Lieutenant Dewindt: FUBAR.
Private Reiben: FUBAR.
Sergeant Horvath: FUBAR.
Captain Miller: FUBAR
Private Jackson: Y’all got that right.
Corporal Upham: I looked up "fubar" in the German dictionary and there’s no fubar in here...


PS Neil for Lance!!! DS

PPS Positive thinking! Varifrån kommer den här bilden? DS