Torsdag kväll och plötsligt infinner sig vomit accounting – det tillstånd då redovisning inte är kul längre. Vomerande tråkigt. Eller som engelsmännen säger: Boring vomit style.
Så någon gång kring åtta packar vi ihop och släcker ner och åker hem. Frihet!!! Jag är hemma och färdigparkerad någon gång efter nio. C blir minst sagt chockad är jag öppnar dörren – va, är du så hemma så här tidigt! Klockan nio en torsdagskväll. Deklarationstider...
Frihetsendorfinerna pumpar runt i kroppen och plötsligt jag känner ett oerhört begär efter vin – rött, tjockt, pulserande och massivt vin. Eftersom jag inte har något lager av enklare viner hemma för konsumtion torsdagskvällar blir det attack på vintankarna – och vinnaren den här kvällen heter Domaine de Pegau 2005.
Egentligen hade jag tänkt att prova vinet i höstas – i samma veva som jag korkade upp Schramsbergen, inköpt på Napa Valley Winery Exchange. Vid det tillfället värmde vi upp med en Clos de la Coulée de Serrant 1981 från Nicholas Joly, följt av Schramsbergen som fintade upp en Veuve Clicquot långt upp på läktaren. Jolyvinet kom tyvärr inte riktigt till sin rätt – även om det dekanterades tidigt på morgonen. Det kändes lite över toppen, konstigt nog. Eller så var det inte riktigt min kopp av te.
Hursomhelst, efter denna inledande vitvinsparad provade vi tre Chateauneufer: Pure 2006, Clos des Papes 2005 och Deus ex Machina 2004. Tanken var att även lägga till Pegau 2005, men då Winespectator tyckte att det var lite väl knutet hoppade jag över Pegaun denna gång. Pure 2006 var på ett strålande humör men min favorit var helt klart Deus ex Machina.
Men åter till i torsdags. Vi korkar upp Domaine de Peagu 2005. Ur glaset kommer en underbar sötfruktig doft, hallon och lakrits. Generös, inget tecken på tunnlande.
Grym terrorbalans mellan syra och tanniner – vinet känns inte alkoholstarkt, inte syrligt, inte strävt, inte jolmigt. Tvärtom – fräscht och riktigt läskande. Kräver ingen mat. Underbar sötfrukt! Skitgott helt enkelt! Så vill jag ha min Ch9. Vi hittar lite gruyère i kylen och sätter på det andra avsnittet av Band of Brothers. Vin, ost, krig och C. Vad mer kan man önska sig en torsdagskväll? ;-)
Så någon gång kring åtta packar vi ihop och släcker ner och åker hem. Frihet!!! Jag är hemma och färdigparkerad någon gång efter nio. C blir minst sagt chockad är jag öppnar dörren – va, är du så hemma så här tidigt! Klockan nio en torsdagskväll. Deklarationstider...
Frihetsendorfinerna pumpar runt i kroppen och plötsligt jag känner ett oerhört begär efter vin – rött, tjockt, pulserande och massivt vin. Eftersom jag inte har något lager av enklare viner hemma för konsumtion torsdagskvällar blir det attack på vintankarna – och vinnaren den här kvällen heter Domaine de Pegau 2005.
Egentligen hade jag tänkt att prova vinet i höstas – i samma veva som jag korkade upp Schramsbergen, inköpt på Napa Valley Winery Exchange. Vid det tillfället värmde vi upp med en Clos de la Coulée de Serrant 1981 från Nicholas Joly, följt av Schramsbergen som fintade upp en Veuve Clicquot långt upp på läktaren. Jolyvinet kom tyvärr inte riktigt till sin rätt – även om det dekanterades tidigt på morgonen. Det kändes lite över toppen, konstigt nog. Eller så var det inte riktigt min kopp av te.
Hursomhelst, efter denna inledande vitvinsparad provade vi tre Chateauneufer: Pure 2006, Clos des Papes 2005 och Deus ex Machina 2004. Tanken var att även lägga till Pegau 2005, men då Winespectator tyckte att det var lite väl knutet hoppade jag över Pegaun denna gång. Pure 2006 var på ett strålande humör men min favorit var helt klart Deus ex Machina.
Men åter till i torsdags. Vi korkar upp Domaine de Peagu 2005. Ur glaset kommer en underbar sötfruktig doft, hallon och lakrits. Generös, inget tecken på tunnlande.
Grym terrorbalans mellan syra och tanniner – vinet känns inte alkoholstarkt, inte syrligt, inte strävt, inte jolmigt. Tvärtom – fräscht och riktigt läskande. Kräver ingen mat. Underbar sötfrukt! Skitgott helt enkelt! Så vill jag ha min Ch9. Vi hittar lite gruyère i kylen och sätter på det andra avsnittet av Band of Brothers. Vin, ost, krig och C. Vad mer kan man önska sig en torsdagskväll? ;-)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar