onsdag 29 februari 2012

Författarkväll: Peter Englund samtalar med Andreas Ekström på Kulturhuset






Återigen låter jag Kulturhuset styra mina kulturella steg – denna gång är det författarkväll med en av mina favoritförfattare, Peter Englund. Mycket trevligt! Jag har med stor behållning läst Poltava, Ofredsår, Den Oövervinnerlige samt Stridens Skönhet och Sorg. Lite inne på att läsa Silvermasken. Nu väntar 70 minuter samtal med Sydsvenskans Andreas Ekström, i Kulturhusets På Djupetserie. Tanken är att samtalet i första hand ska handla om Peter Englunds senaste bok, Stridens Skönhet och Sorg, men därutöver även om författarskapet i allmänhet. Efter sedvanlig utomhusfotografering,







bänkar jag mig på första raden.

Samtalet inleddes med en diskussion kring strukturen av Stridens Skönhet och Sorg, en bok berättad i 212 korta kapitel. Peter Englund noterar att det hela började lite som ett experiment – det finns ingen övergripande sammanhållning eller sammanlänkande båge, utan vi får följa det tjugotalet personer genom dessa korta berättelser. 212 kapitel eftersom kriget varade i ungefär lika många veckor. Skulle det uppstå en bok av dessa kapitel, skulle det bli begripligt för en läsare? Vi får höra jämförelser med Pointillismen, en konströrelse där små färgpunkter tillsammans bildar en enhet.

Det som jag tyckte var mest spännande var just samtalet kring berättelsen. Peter Englund rör sig någonstans i skärningspunkten mellan journalistik, historieforskning samt skönlitteratur. Skönlitteratur är naturligtvis fel ord, för i samtalet med Andreas får Peter frågan om han inte vill skriva just något skönlitterärt, men där blir det blankt nej. Det känns mycket främmande, det måste utgå från fakta. Men jag menar det skönlitterära sättet att berätta, skilt från journalistiskt berättande eller den historiska redogörelsen, att låna grepp från skönlitteraturen. Hur berättar du en historia?

Peter Englund lyfter bland annat fram den engelske författaren och kritikern Geoff Dyer, som funderat mycket kring just när vi berättar en historia, och även skrivit en bok om det (som jag inte kommer ihåg såklart). Vad händer när vi gör en berättelse, vad händer när vi minns något? Varför konkurrerar en bra berättelse ut en dålig berättelse? Jag kommer att tänka på något obskyrt italienskt ordspråk som lyder typ Se non è vero, è ben trovato: även om det inte är sant så är det en bra historia.

Detta är i alla fall något som jag gärna skulle frågat om under frågestunden, just om drivkrafter för skrivandet. Hur central är berättelsen, hur viktig är lusten att berätta en historia?

Själv är Peter Englund i alla fall en lysande berättare. Vi får höra olika historier om hur olika personer, plös som han säger, lite jantelagskt noterat efter att Poltava kommit ut att ”jaja, skriva en bok är väl ingen konst, det är tvåan som är svår!” Och höra samma plöstyp notera att ”jaja, två böcker är väl ingen konst, det är trean som är svår!” Eller om Oxfordprofessorer som tycker att det nästan är vulgärt att ge ut fler än tre böcker!

Utöver detta handlar samtalet om kontakten med läsarna, när texten är smartare än författaren, hur svårt det är att förstå en händelse eller förlopp när du är nedsänkt i den, att man inte ska vara för hård mot tidigare inkarnationer av sig själv, socialiserings- och disciplineringsprocesser på universitetet, hur du som författare börjar med att skriva för en stor publik för att sluta med att skriva för dig själv, hur trevligt det är att skriva filmmanus för det är som att ta pengarna och springa, lite post hoc ergo propter hoc hinner vi med också, samt Churchills svarta hund, Lars Forsells hand och IT-pionjären Peter Englund. Tomas Tranströmer och lusten att skriva True Crime avslutar kvällen!











70 väldigt otråkiga och disospännande minuter senare vandrar jag ut i den friska februarinatten. Det här var mycket roligt, stort tack!




Inlägg 36, dag 36

tisdag 28 februari 2012

Wordfeud och blandade konstigheter

Tisdag och jag vaknar 03.00 – händer i princip aldrig. Vanligtvis somnar jag direkt när jag lägger huvudet på kudden och sedan sover jag natten igenom utan att vakna. Men ibland, on very rare occasions, händer det att jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Senast det hände blev det wordfeud halva natten, med grym trötthet dagen efter som följd.

Angående wf, just nu spelar jag mot nyllet14 och jag försöker få till ett ord som slutar på b. PIAB? En piab används för mätning av bins aktivitet på vintern. PEIB? Låter som något en akademiledamot skulle kunna skriva, ”det polska kavalleriet stod i peib konstrast till det svenska.” APIB? ”Karl XIs värja var prydd med flera apiber.” Ett vanligt AB då? Ett AB, flera ABn? Nyllet14 verkar inte vara en nattmänniska, jag lägger in ett ET 03.10 men får inget svar.

Får flashbacks till Lund, någon dag innan första tentan i statsvetenskap håller vår föreläsare en don’t tell me you couldn’t ask me-föreläsning om vad som kan komma på tentan. De flesta av oss är nya inom universitetsvärlden så både möjliga och omöjliga tentafrågor diskuteras. Någon räcker upp handen, vissa gör gällande att det var Ulf Holm, jag är inte lika säker.

”Om man hittar på egna ord, måste man definiera dem då?”

Föreläsaren skruvar något på sig och säger något ohörbart. Det blir ganska tyst. Vi går vidare med nästa fråga. Apropå Lund och intressanta frågor på förläsningar, vid någon föreläsning i nationalekonomi – tror att det var utvecklingsekonomi, det handlade i alla fall om fattiga länder och föreläsaren höll en väldigt seriös föreläsning om proteinintag och kaloriintag per dag för människorna i tredje världen. Då frågar E, som idag har en hög position inom vårt samhälle, och till hans försvar kan väl sägas att nationalekonomi handlar om optimering och han var väl förvirrad av alla kurvor som möts och bildar skärningspunkter och paretooptimalt och sådant,

”Vilket är det optimala kaloriintaget per dag då?”

Återigen tystnad. Föreläsaren går vidare med annat. Hursomhelst, min sömnlöshet botas med uppgång. Jag går upp, slår på datorn, surfar lite. Det snöar ute, vintern är fortfarande här men våren har gjort sina första gryningsräder. Kollar det senaste som hänt på vinbloggarna – några har uppdaterat, andra har det skrivits lite kommentarer på. Hedonisten Barolista har haft en Barolovertikal som bäst kan beskrivas som extra-terrestrial. Smakabra har också kört någon hedonisk vertikal - vertikaler verkar vara inne just nu! Försöker tyda vad Piu Rosso menar med ”kølig,” men kommer fram till att det borde nog vara ”kylig.” Vård å vin ligger däckad, krya! Johan P har gjort något smarrigt som jag blivit sugen på. Avis på David som är ledig en vecka…

Surfar in till ostcuttaren, därefter hamnar jag hos I huvudet på Elvaelva som tar ofattbart snygga bilder med en iPhone. Hamnar därefter på Johan Petersons, a.k.a Silverfisken, fotosida. Grymt snygga bilder. Grymt imponerad. Avis, återigen.

Klockan slår 05.30 – har varit vaken två och en halv timme. Har några sidor kvar i Doktor Glas men behöver något lättish. Ska kolla vad som finns uppackat.

Glömde helt bort att jag ska på Kulturhuset idag – det är någon hearing med Peter Englund! Så osäker om det blir någon korianderindränkt ingefärspasta i alla fall, trots att jag lovat. I så fall blir det imorgon onsdag. Lovar!!!

Ska nog försöka sova lite till nu…



Inlägg 35, dag 35

måndag 27 februari 2012

Måndag...





Det är mååååndag morgon, å mitt huvud känns så tuuungt… jag ska köpa nya fiskar, ty de gamla har tatt slut, och jag själv är lika vissen såsom cissusen ser ut… Det är måndag och även om jag fick nio timmar sömn i natt är jag lite förkyld, lite snuvig, lite trött och därmed halvseg. Extremt godissugen. Jag blundar och allt jag kan se är pizza. Min chef pratar på like there ain’t no tomorrow och jag tänker bara på vad vi ska äta till lunch. Ge mig styrka!

I övrigt är jag grymt avis på Nico och den här trevliga bloggaren som varit i London och förlustat sig. Jag ringer Nico i ett annat ärende och vi ägnar en substantiell del av vårt telefonsamtal om att diskutera varför en välsorterad Londontidskriftsaffär har sex tidskrifter om karpfiske men noll tidskrifter om salsadans. Sedan gled samtalet över på kvastfeningar och jag kände ett stort behov av att försvara engelsmännen. Well well.

Hursomhelst. Tanken var att jag skulle laga fredags ingefärspasta – som egentligen skulle lagas till i söndags! – nu idag men det bidde varmkorv följt av linssoppa igen. Imorgon, med massor av koriander. Lovar.



Inlägg 34, dag 34

söndag 26 februari 2012

Broccoli- och linssoppa och en snygg etikett

Trött, trött, trött, och lite småsjuk. Gårdagens IKEA-eskapader och efterföljande bärande och fixande tog musten ur oss totalt. Idag söndag blev det till att ställa klockan, lämna tillbaka hyrbil, fönsterputsning, lite mer allmänt fix och nu är jag helt slut! Har också lite ont i halsen, Band of Brothersmaraton nästa vecka? I most certainly hope not!

Tanken för kvällen var annars att vi skulle laga en variant på fredagens rätt: någon gång under tillagningen tänkte jag hyvla i en massa koriander. Det hade nog blivit smarrigt, återkommer när orken kommer tillbaka. Istället blir det en kär gammal vän: broccoli- och linssoppa. Skölj röda linser i vatten, koka tills mjuka (ca 20 minuter), rör ner broccolibuketter från frysen. Salta och woooshtershörsåsa. Faktiskt jättegott!




Mitt i allt fix säger C att hon behöver ett par vinflaskor för ett litet fotoprojekt. Well, det är ju sådant vinnördar går i gång på! Jag kollar ut över mitt korttidsbestånd av viner och börjar fundera i termer av stilar, traditionalister, områden, nydanande producenter, alternativa bordeauxblandningar, även uppbindningar är jag inne på ett tag, men mitt funderande avbryts av C som ropar från andra rummet:

Etiketten är viktigast!

Jag ställer tillbaka 1999 Vilmart Coeur de Cuvée som jag håller i handen just nu. Det får bli Fratelli Revello – snyggare etikett får man leta efter. Och skitgott vin dessutom!

Nu sängen och de sista sidorna i Doktor Glas.

Godnatt!



Inlägg 33, dag 33

lördag 25 februari 2012

How to eat a Swedish semla, hot wall style



400 inlägg! Det är alltid lika roligt att fira en jubilar. Hundra inlägg noterades såhär och trehundra såhär! Nu fyra hundra inlägg och vi har återigen kroppsarbetat så gott som hela dagen – denna gång med IKEA som sponsor. Vi har ätit lunch, fika och middag ute på IKEA Barkaby. Lunch och middag samma rätt: kyckling med pommes och bea. Nu återstår kanske ytterligare en timmes fix innan det är dags att sova – eller ta en kaffe och äppelpaj på McDonald’s för att få dagen gastronomiskt komplett, hehe…

Hursomhelst – det är semmeltider och Fat Day passerades i veckan. På fiket utanför jobbet hade de tydligen sålt 3 500 semlor under fettisdagen! C inhandlade två fina exemplar på Tössebageriet som var supersmarriga. Själv föredrar jag min semla med varm mjölk, d v s hetväggsvarianten. Det är det bästa!

So, how to eat a Swedish semla, hot wall style:


Buy a really fancy semla




Bring milk to the boil




Place the semla in a bowl and pour the hot milk into the bowl, avoiding pouring over the semla




Enjoy!






Inlägg 32, dag 32

fredag 24 februari 2012

2011 Saint Clair Pioneer Block 3 Sauvignon Blanc och Dillsk sesam- och ingefärskyckling







Fredag och återigen har jag varit ledig hela dagen. Dock har jag varit fullt upptagen med jobb och diverse fix, så därför har det inte blivit så värst mycket soffliggande! Soffliggandet var aldrig planen heller, hade jag inte haft allt jobb och fix att utföra hade jag hållit på med mina egna små projekt.

Hursomhelst – åter till fredag och fredagsmys! Jag har varit sugen på Frk Dills Sesam- och apelsinkyckling med angel hairpasta så gott som hela dagen så det får det bli. Både C och jag är synnerligen förtjusta i ingefära och ibland får vi riktiga ingefärsryck. Antar att vi är på väg in i en ny ingefärsperiod just nu! När jag var nere i kocktävlingssvängen var det ett lag som gjorde en asiatisk pesto, som bestod av koriander, ingefära, vitlök och lime. Låter smarrish men för att lyckas krävs det att balansen mellan dessa fyra ganska karakteristiska ingredienser är perfekt. Annars blir det tokfel.

Jag kollar in vad som finns hemma – hade jag inte lite sesamolja någonstans? Eller slängde jag den i flytten? Nejdå – längs in i kylskåpet hittar jag den. Men när jag vänder på flaskan ser jag att den gick ut för ett ganska bra tag sedan – närmare 2007. Ok jag köper en ny, inga problem!





Vanligtvis brukar jag vara rätt sopig på att följa recept, det burkar mest bli att jag tar intressanta råvaror och kokar ihopa något av dessa, gärna med inspiration från andra recept. Men nu tänkte jag följa receptet – känns lite konstigt att mäta upp i teskedmåttet, det var länge sedan! Ok, jag skarvade lite men det fick det bli.

Först marinad: hacka en skalad tumme ingefära, två vitlöksklyftor, mät upp två matskedar koncentrerad apelsinjuice, en hög salt och en hög svartpeppar samt en tesked sesamolja – färsk, preferably. Ner med grovskuren kycklinglårfilé, låt marinera ”lika länge som det tar att ta en snabb öl på kvarterskrogen.” Well, vi attackerade tvättstugan istället. Less glamour men quite praktisch.






Operationsbild



Jag kokar upp lite capellinipasta och fräser upp kycklingen med alla marinad. Det fanns inget att rinna av så allt åkte ner i grytan på full sprutt. Hällde ner en tesked flytande honung och en halv tesked soja – hade ingen ljus soja så det fick bli mörk. Jag motstod en impuls att hälla ner ett par nävar harrisar, älskar harrisar men kanske inte jämt liksom!

Till kycklingen vill jag ha lite vitt vin, men allt vitt jag har hemma är champagne och tysk halvtorr riesling och rätten har nog inte riktigt den hetta som behövs för ett halvtorrt vin, så jag vandrar in på ett mindre Systembolag för att hugga något trevligt. För att förstärka vårkänslan som cirkulerat i stan de senaste dagarna får det bli en savvie. Letar efter en kalifornisk eller sydafrikansk savvie, men hittar ingen bra. Det får bli kiwisavvie – oftast mycket smarriga men de kan lätt gå till överdrift och då bolma lite väl mycket ananas. Det får bli bli en 2011 Saint Clair Pioneer Block 3 Sauvignon Blanc. Efter en stund i kylen häller jag upp.

Vattenklar färg. Ner med kranen. Ganska blandade dofter, på toppen en hel del godistoner, ganska lik Naheriesling men utan rieslingdoften. Lite längre ner, ganska avstämd och fräscha dofter. Men utan de karakteristiska gräs- och krusbärsdofterna. Hm! Blev faktiskt lite besviken, jag längtade efter det här underbart fräscha och våriga som bara en sauvignon blanc kan ge. Jag smakar. Också lite, hm, nja, lite för låg syra, nästan lite jolmigt! Gott, visst, men jag hade nog förväntat mig mer fräschör. Well well… Vi får se hur den utvecklar sig, den kunde också varit lite kallare.

Åter till maten. Jag blandar allt och lägger upp två portioner.





Från andra sidan bordet är det knäpptyst. Sedan hör jag C utbrista högt så det hörs in till grannarna:

GUD VA GOTT!!!

Det var riktigt supersmarrigt!!! Det här ska vi göra massor av gånger framöver! Stort tack till Dillen för receptet!




Inlägg 31, dag 31

torsdag 23 februari 2012

Grattis Vickan och Daniel!









Dagens inlägg måste naturligtvis handla om dagens händelse! Så därför, återigen, stort grattis till Vickan och Daniel!

Idag har det annars varit en lugn dag på kontoret. Systemet lade av strax efter lunch och under tiden som reparationsarbetet pågick ägnade jag mig åt lite allmän uppstädning och lite slösurfande. Mestadels på Vickanrelaterade sidor, so shoot me... Efter lite blandade vågor hamnade jag helt oplanerat in på Jonas Gardells Twitterkonto, och där kunde du bland annat läsa följande:


”Medkändisar! Dagarna efter Vickans födsel är det fritt fram att köra rattfull och snorta kokain utan att riskera löpsedlar! Tipsar bara!”


Hahaha! Den var faktiskt ganska bra. Jag gillar Jonas Gardell och Mark Levengood, tycker att de verkar vara rätt schyssta – och roliga. Jonas har väl en tendens att flippa ur, men innan det händer så tycker jag att det kan vara rätt kul att lyssna på honom. Mark är mer behaglig att lyssna på, min redan positiva bild av honom stärktes ytterligare av Skavlanframträdandet. Kan mycket väl tänka mig att gå och se någon show med Mark.

Och apropå svensk humor hamnade jag av en händelse på Helt Apropågängets bidrag till Montreuxfestivalen, där de tilldelades Guldrosen för bästa program. Helt underbart! Se del 1, del 2 och del 3. Och här, t ex...

Sedan har jag fortsatt mina pizzasalladsexperiment. Nu har jag kört med ättika och olja och helt klart – det är ättika du ska ha. Till en fjärdedels finstrimlat kolhuvud tog jag ca en tsk grusad flingsalt, och som dressing 1 matsked 24-procentig ättika blandad med 1 matsked olivolja. Det luktade pizzasallad! Någon timme smakade jag av och det smakade även pizzasallad, jipee! Ska smaka av imorgon också. Återkommer.


PS Häng gärna med på en låda Madeira! DS



Inlägg 30, dag 30

onsdag 22 februari 2012

Madeiracravings



Kära läsare, ingenting har hänt sedan sist. Dock har jag på allvar börjat intressera mig för att lägga beslag på någon intressant Madeira! Efter lite mailkonversation med Niklas, David och Fredrik verkar det som att Wolfgang är Mr. Madeirapusher just nu. Siktet är inställt på en Pereira d’Oliveira Verdelho Colheita 1985 och/eller en Pereira d’Oliveira Madeira, 15 years. Någon som vill vara med och dela på en leverans? Maila mig!

Sedan har jag inte kunnat låta bli att googla på pizzasallad. Det är inte vinäger du ska ha, utan ättika! Dressingen ska bestå av kryddor och sedan 50/50 av olja och ättika. Ska köpa nytt kolhuvud imorgon och prova. Återkommer!



Inlägg 29, dag 29

tisdag 21 februari 2012

Pizzasallad, försök 1 (med Worcestershiresås)











Om det är något som jag är ohälsosamt barnsligt förtjust i så är det pizzasallad. Länge har jag funderat på om det går att göra pizzasallad själv – hur gör man? Kan ju inte vara så svårt! Strimla vitkol, låt ligga i någon form av saltblandning (typ som när du gör fusk-kimchi), ner med svartpeppar och vitvinsvinegrette. Låt allt gosa till sig. Det finns säkert en massa recept därute på internettet om hur du gör men jag vill experimentera själv lite först.

Så! Jag hugger ett vitkålshuvud i livsmedelsaffären och beger mig hemåt. Strimlar kålen med ostahyvelen, saltar. Sedan upptäcker jag att vi är slut på vinäger!!! Hittar bara lite god balsamico som jag fått av Roberto – den går väl inte att använda? Kollar runt lite i kylskåpet och på lite andra ställen i lägenheten, det borde väl finnas någon vinägerslarver någonstans? Nope. Ok, vad liknar vinäger? Av C får jag två förslag: senap och Worcestershiresås. Senap funkar säkert som vinägersubstitut, men inte till det här. Det får bli Worcestershiresås.

Jag sköljer bort det överflödiga saltet från kålen och blandar ner olja och woooschterschörsås och svartpeppar. Faktiskt ganska gott! Lite för hård fortfarande, ska vänta tills imorgon. Och då ska jag även köpa lite vitvinsvinäger… Återkommer!

Sedan har vi börjat med en god vana – efter frukost tar vi en grapefrukt och efter middag ett gäng blodisar. Så gott!






PS Någon som känner igen fruktfatet? Det är med fortfarande! DS




Inlägg 28, dag 28

måndag 20 februari 2012

Black as a moonless night



Kaffe – denna underbara dryck! Efter att i många år ha levt på färdigförpackat kaffe – företrädesvis Mollbergs Blandning – fick jag för en liten tid sedan äntligen modet att införskaffa en liten kaffekvarn. Kaffekonsumtionen brukar vanligtvis gå i vågor – vissa dagar har du druckit dina femton koppar kaffe redan innan lunch, andra dagar kan det dröja till kvällningen innan du fått i dig den dagliga dosen. Just nu är jag inne i en kvalitetstid – färre koppar, större njutning. Och det här med njutning, hur lyckas du med riktigt gott kaffe? Hur gör man gott kaffe?

Efter ett antal års empiriska studier och visst instuderingsmaterial skulle jag säga att gott kaffe fär en funktion av två komponenter: (1) kaffepulvrets kvalitet och (2) genomrinningshastigheten. Den första komponenten, kaffepulvrets kvalitet är naturligtvis superviktigt. Kaffet ska vara av bra rostning och nymalet. Fixar du det så är du nästan hemma. Det är också därför jag införskaffat en kvarn, för att kunna säkerställa leveransen av färskmalet kaffe dygnet runt.

Den andra komponenten, genomrinningshastigheten, är minst lika viktig. Ju längre kaffet är i kontakt med vattnet desto mer garvsyra (eller vad det nu är) lakas ur och desto syrligare blir kaffet. En espressomaskin pressar igenom vattnet på ett par sekunder, det gör att du kan hälla i dig dagens femton koppar utan att känna obehag i magen. För oss som är krokade på vanligt bryggkaffe så gäller naturligtvis detta också. Därför – skrota kaffebryggaren! Även snabba kaffebryggare tar minst ett par minuter på sig att dra igenom vattnet, kanske så mycket som fem-sex minuter. En pressobryggare är bättre.

Men det finns ännu bättre sätt – ta en vanlig kaffefilterhållare och borra upp hålet längst ner! Om hålet görs dubbelt så stort ökar genomrinningshastigheten markant och du kan dra igenom vattnet på under en minut. Alltså, införskaffa en filterhållare i hårdplast, borra upp hålet till minst det dubbla, mal lite goda bönor, koka upp vatten på spisen, preparera filterhållaren med melittafilter och bönor, slå det kokande vattnet över bönorna och njut! Det kanske kommer upp en instruktionsvideo, vi får se…


Sedan det där med mjölk – jag njuter gärna av en capo eller en latte men mitt kaffe vill jag ha svart. Black as a moonless night är bäst!





Inlägg 27, dag 27

söndag 19 februari 2012

Platter’s South African Wines 2012






Vid vår senaste bloggträff fick jag av Niklas en liten vinguide – Platter’s South African Wines 2012. Eftersom jag varit fullt upptagen med alla banankartonger har jag inte hunnit bläddra i den förrän nu, och då upptäckte jag framför allt två saker: Först, några mycket trevliga ord inristade på förstasidan! Tack! Därefter bläddrar jag lite i boken, det finns ett bokmärke instoppad någonstans mitt i. Verkar vara en trevlig bok, ska läsa noggrannare.

Sedan börjar kugghjulen verka – undra vad boken säger om de vingårdar jag besökte! Jag tänker efter, jag var på Spiers – som var bra men hyfsat turistig – och så var jag på Môreson – den lilla vingården med det supersmarriga mousserande vinet som jag köpte med mig hem. Bloggat om här och här. Jag börjar bläddra fram till Môreson och då upptäcker jag – det är här bokmärket sitter! Supertack Niklas, jag blev mycket glad!







Inlägg 26, dag 26

lördag 18 februari 2012

2004 Cerbaia Brunello di Montalcino, Taylors & Jones och 7+2+2








Lördag och vi har kroppsarbetat hela dagen – packa upp, putsa fönster, konka stegar, skruva i glödlampor. Just det sista kanske inte låter så jobbigt men om glödlampan sitter fem meter upp i taket och stegen är tre meter och din lilla boktrave som du hittat är 30 centimeter och den som håller i stegen har ont i armen och din lekamen är 1,67 så kan det vara ganska nerve racking. Men det gick fint!

Väl hemma igen känner vi ett stort behov av något nyttigt, värmande och gott, så det får bli lite korv från Talyors & Jones. Denna gång fläsk med mozzarella. Till det lite kokta morätter och 7+2+2. Visste ni förresten att kokta morötter är mycket nyttigare än råa? Visst, en del vitaminer och antioxidanter går förlorade i kokningen, men kroppens förmåga att ta upp näringsämnena ökar om morötterna är tillagade. Kolla här t ex!

Hursomhelst, till korv, mos, morötter och kroppsarbete behövs ett juste vin! Jag kollar det decimerade rödvinsbeståndet – hjälp vad magert det är! Men så hittar jag en flaska 2004 Cerbaia Brunello di Montalcino som var del i en bytesuppgörelse för ett tag sedan. Perfa.

Vinet öppnar med varma toner av choklad och torkad frukt. Sedan lite portvinstoner. Maffigt! Lite körsbär, lite lingon. Vi smakar av. Ganska pigg syra, integrerade tanniner. Riktigt skitgott! Funkar perfekt till korven och moset, som den här gången blev outstanding. Ett sådan där vin du kan sitta och lukta på for hours… Fler som provat: här och här. Tack David!



PS För 7+2+2 rycker jag en påse mandelpotatis från Svegro, odlad av familjen Norman.



Jag läser texten på paketet och känner direkt att jag blir kär: ”Vi hoppas att våra fina knölar inspirerar dig till njutbara höjder i din matlagning.” Så himla gulligt skrivet, kul!

PPS Egentligen är jag en hårdostkille men nu idag kunde jag inte motstå lite übermogen schweizisk brie... ska bli intressant. Återkommer!


Inlägg 25, dag 25

fredag 17 februari 2012

Övfre Östermalm































Det är fredag och jag är ledig – numera är jag faktiskt ledig fredagar. Känns ganska skönt! Planen är dock att jobba med lite egna projekt på fredagar så något soffhäng kommer det inte bli. Dock har fredagarna hittills varit allt annat än lediga – det har bl a konkats flyttlådor och annat jox! Men idag var det lite lugnare så jag hugger SLR:en för att ta lite bilder.

Turen idag går till det område som lite skämtsamt kallas för ”Övfre Östermalm,” vilket kan tyckas vara lite von Obenish. Men jag har hört att namnet egentligen kommer från en studentrevy där det drevs ganska friskt med östermalmarna. Well well, tror att det var Karl Gerhard som myntade uttrycket. Det är som Alvik – jag hoppas att jag inte stampar på några tår nu men när jag jobbade i underjorden så var det ju många som skulle till just Alvik och av någon konstig anledning så verkade folket i Alvik tycka att det var extra fint att bo just där, som att det egentligen tillhörde innerstan. Fast det gick att driva ganska friskt med dem också:


Jahg skaa till Ahhhl-viihk…

Ursäkta, sa du Ahhhl-by?

Nej, Ahhhl-VIK!!!


Ok, det hände väl någon gång i alla fall...


Inlägg 24, dag 24