Smördegsinbakad laxmuslin drottning Silvia

Söndag och Sveriges nationaldag. Min högst personliga uppfattning är att vi redan har en nationaldag – midsommar. Att börja fira 6 juni känns lite väl konstruerat, lite väl mycket SOU i min smak. Ryktet säger också att det finns rent meterologiska förklaringar till att det blev den 6 juni... Men samma källa vill ju också få oss att tro att det går att göra smördegsinbakade suffléer! Fast det kanske går, någon som provat?

Hursomhelst, artikeln i Metro fick mig att börja sukta efter en rätt som jag länge velat göra länge: smördegsinbakad laxmuslin drottning Silvia. För sex vänner behöver du:

200 gr laxfilé
2 dl grädde
200 gr spenat
250 g smördeg
20 gr tryffel
2 äggvitor
2 dl fiskbuljong
1 dl vitt vin
Dillfrö
1 äggula, utspädd med 1 msk vatten

Jag försökte både Julieskt och Öhmanskt följa originalreceptet till fullo, men blev tvungen att kompromissa med några saker. Bland annat hittade jag ingen färsk tryffel i Arninge centrum, där vi hamnade efter att ha tagit färjan till Waxonwaxoffington. Sedan var plötsligt alla mått helt borta, så frågan ”skulle det här kunna vara två deciliter grädde?” fick ställas mer än en gång. Sedan skarvade jag lite när det gällde tillagningen också. Men mer om det nedan. Well well…

Börja med att mala fiskköttet. I originalreceptet ska fiskfilén först malas fint för att sedan kallna i kylskåpet. Därefter ska grädden tillsättas, mycket lite åt gången och under kraftig omrörning. Eftersom jag inte har någon kvarn fick det bli mixern, som bryskt transformerade laxen till en rosa massa på ett par sekunder. Sedan tänkte vi att va f*n och hällde ner grädden i mixern och körde ett par sekunder till. Resultatet blev en något ljusare rosa massa, men fortfarande ganska fast. I massan blandade jag ner en äggvita. Sen fick det svalna i kylskåpet.



Därefter gjorde jag fiskbuljongen. Återigen, i originalreceptet ska man naturligtvis göra sin egen fond och helst då på laxbenen. Jag har gjort många fiskfonder förut, men idag blev det tärning. Dock hällde jag ner rikligt med dillfrö – en av de mer underskattade kryddorna!

Sedan var det dags för muslinerna. Fram med två kastruller, smöra botten. Av färsen formade jag sju stycken små musliner, som lades i botten på kastrullerna. Sedan hälldes den kokheta buljongen över. Nu var det lite moment of truth – skulle buljongen lösa upp muslinerna och göra allt till grynig fisksoppa? Faktiskt inte, de verkade förbli intakta! På med värmen, koka 5 minuter. Därefter, låt allt svalna. Under tiden fräste jag upp spenaten och lät den kallna.







Sedan var det dags för moment of truth 2 – the return! Fram med smördegen och jag försökte verkligen få till snygga ovaler. Tore rekommenderar att du gör en mall i kartong – det gör jag också. Tanken är att stansa ut en botten och en något större topp, lägga lite spenat och en muslin på bottenplattan, lägga på locket och knipa ihop.



Well, någon bagare är man inte! Men mot slutet såg de faktiskt helt ok ut.

Medan de gick klart i ugnen – 250 grader 5 minuter, sedan 200 grader 10-15 minuter – gjorde jag såsen. Inga konstigheter, koka ihop fonden som muslinerna sjudit i, ner med vin, lite tomatpuré och grädde och koka ihop till önskad konsistens. Tore ville ha ner 100 gr smör i såsen, men det kändes överflödigt.



Det färdiga resultatet!

Hur smakade de då? Mycket gott! Smördegsinbakat är helt klart underskattat. Fast, precis som med dubbelknäppta kavajer fick vi nog en överdos förra gången som vi inte riktigt hämtat oss från ännu…

PS Såsen var som vanligt godast. Sedan en liten reflektion: det här var tänkt att vara en huvudrätt. 200 gr laxfilé på sex portioner (plus grädde och smördeg, i och för sig). Jag satte nog i mig fyra musliner – kände mig dock som en skalbagge i soffan sedan, så med en liten förrätt och efterrätt kan det nog vara lagom med en muslin per person… DS

PPS Allt sköljdes ner med Pichler riesling. Lika god som förra gången! DS