torsdag 16 februari 2017

Sydafrika, dag 8: Franschhoek


 
 


Efter Avondale blev vi bussade till Franschhoek. Här bodde vi på olika hotell, en del av gruppen hamnade på La Fontaine och resten av gruppen inklusive mig själv på ett supermysigt guesthouse i närheten, the Coach House. Föreståndare för guesthouset var en vääääldigt laid back engelsman i sextioårsåldern, vars stora intresse i livet verkade vara att hinka öl och titta på sporttv. Men han var jättetrevlig och det var no worries vad du än frågade. Utanför guesthouset hade han parkerat vad jag antog var hans bil, en blå lättviktare med brittiska registreringsskyltar.

 


Hur hade det gått till? Jag gör en sökning på google maps, från London till Kapstaden. Tydligen tar du vägen över Algeriet, Niger, Nigeria och sedan i princip rätt ner. Coolt! Ska jag också göra en dag. Fast då med en riktig bil. Lite coolt att Sahara är ett av de kvarvarande ställena på jorden där det inte finns riktiga vägar och där det inte är säkert att du kommer fram…

Efter lite slappande hakar jag på Britt och Per och K & U för lite middag på stan. Det är ju inte som så att det saknas goda restauranger i Franschhoek – tvärtom. Det är klart att man skulle kunna ha bokat något, typ Ryan's Kitchen, The French Connection eller varför inte Le Quartier Francais, men så kul att äta själv är det inte. Efter lite letande hittar vi en liten grillbar på huvudgatan, helt perfekt.

Och när vi ändå är inne på ”stan” – Franschhoek marknadsför sig som en liten fransk by längst inne i dalen, som bebos av ättlingar till franska hugenotter som kom hit på 1600-talet. Bilden som målas upp är att allt är lite småfranskt, alla pratar franska, alla skyltar är på franska, du skulle lika gärna vara i Beaune-Saint-Viviant eller Montrachet-Sur-Vougeot, typ.

Ingenting av det är förstås sant. Efter religionskrigen i Frankrike på 1600-talet valde många hugenotter att emigrera, och en liten skärva av dem – typ 200 personer – hamnade i Sydafrika där de fick tillåtelse av holländarna att slå sig ner i Olifantshoek. Detta var typ 1688. Lite drygt en generation senare, vid mitten av 1700-talet, var hela den här gruppen helt assimilerad bland holländarna. Med andra ord har det inte funnits någon fransktalande grupp i Franschhoek de senaste, vad blir det… 250 åren!

Hursomhelst! Efter middagen är det marsch i säng. Morgonen därefter inleds med en liten joggingtur. I gryningen springer jag upp från guesthouset till Haut Cabriere, en enda lång uppförsbacke. Men skönt! Här var jag förresten på min förra sydafrikaresa, det var trevligt. Inte direkt stjärnklass, men helt ok.
video
video



Efter frukost är det dags för första vingårdsbesöket, Rickety Bridge. Här välkomnas vi av vinmakaren, Wynand Grobler, som berättar om vingården och dess filosofi. Minimalistisk inverkan är bäst! Jag vill minnas att han noterade att ägaren till vingården egentligen bara hade ett krav på honom: ”make a decent rose.” Så jag antar att någonstans på vingården finns det några rader pinot noir planterade.

Ett väldigt roligt inslag på Rickety Bridge var att vi skulle få blanda till ett eget vin! Vi utrustas med mätglas, karaff, anteckningspapper, penna och tre viner: merlot, pinotage och shiraz. Instruktionen var enkel: blanda till så du får DIN blandning! Jag började med att smaka av basvinerna. Merloten var ganska söt, pinotagen ganska fyllig och smakfull, shirazen lite småkärv med mycket tanniner och syra. Jag kom ganska snabbt fram till att jag ville ha pinotagen som bas, minst 50 procent, men sedan var frågan: mer shiraz eller mer merlot? I slutändan tyckte jag att merloten var lite för söt, så därför fick shirazen en större del. Det blev 50 procent pinotage, 30 procent shiraz och 20 procent merlot. Och namnet? Ulf’s Franschhoekian Blend! Vilket inte är helt sant eftersom en del av vinerna kom från Paarl, typ. Så Franschhoekian…ish. Årgång 2013-2014. Jättekul övning! Jag har förresten kvar min flaska, men den ska väl korkas upp i något shootout snart är det väl tänkt.
 

Vi tackar så mycket för oss och rullar vidare till Glenwood, där vi även får lunch. Jag gillade Glenwood! Entusiastisk och kunnig vinmakare, väldigt down to earth, småskaligt, lite hantverkskänsla. Mitt i lokalen står ett par blåa jäsbackar – jäsningen pågår fortfarande. Undra hur det smakar? Jag frågar, det är inte giftigt? Nejdå, smaka gärna! Jag kör ner hand och glas, måste ju få upp en del.
video


 Ah det var supergott!!! Sött, fräscht, fylligt. Ingen aning om vilken alkoholhalt det höll just då, men det kan inte varit mycket. Kanske fem-sex procent? Kan ha varit mer, glömde fråga.
 

Mycket nöjda och belåtna bussas vi tillbaka till Franschhoek. Resten av eftermiddagen och kvällen är fria för egna aktiviteter. Jag har dock bjudit in till vinprovning – vid varje besök vi varit på har jag köpt med mig några flaskor, till allas munterhet. Men det fanns ett syfte, att någon gång mot slutet av veckan hålla en liten sammanfattande provning. Det var inte helt ointressant verkade folk tycka, så det dök upp ett tiotal från vår grupp. Jag behövde dock få tag på folie först, men det fanns faktiskt i en närbelägen livsmedelsaffärs. Så, dags för blindprovning! Det blev tre flajter, två vita och en röd. Först ut, vitt.

Vin ett: tydlig savviedoft, bra balans, lite ”bolmande.” Fyllig. Vin två: mer alkoholkänsla, fylligare än ettan. Vin tre: Mer dämpad, känns mer som en chardonnay. Bra balans. Vin fyra: Krusbär, bra syra, supertydlig savvie!

 


Alla fyra var såklart sauvignon blanks. Det blev ganska uppenbart att det finns minst två sätt att göra savvies, antingen gå åt det klara, krispiga hållet med låg kropp och hör syra, tonvikten på fräschör, eller skruva på fylligheten men då på fräschörens bekostnad. Jag minns att jag föredrog vin två, som efter defoliering visade sig vara Sauronsberg. Coolt! Ettan: Rickety Bridge, trean: High Constantia, fyran: Reynekes billigaste.

I flajt två hade jag bara två viner mot varandra. Ettan: parfymerad, balanserad, tvålig. Knastertorr. Tvåan: Stängd! Sliskig! Ettan vann på poäng. Efter defoliering, ettan var… Monpellier Gewurztraminer! Tvåan: Solms-Delta Koloni (Muscat d’Alexandrie). Fack! För en dag sedan hade vi varit på Solms-Delta och hyllat deras viner, nu blev det återigen en lektion i ”lita på dina sinnen och låt vinet prata till dig och INGET annat.”
Flajt tre, röd. Vin ett: fyllig lite söt, bra bett. Vin två: lite annorlunda, intressant, god! Lite sötare och lite mer skog. Vin tre: bra doft! Snygg balans. Vin fyra: Gott! Skog, mint, sötare, lite funky. Varmare. Svårt att avgöra, alla var goda. Men jag gillade ettan och fyran. Defoliering och ettan… Reyneke! Coolt. Fyran: Avondale Samsara. Tvåan: Glenwood, trean: Rickety Bridge.




Väldigt kul och mycket lärorikt. Never underestimate the power of blindprovning!


Efteråt tog vi med oss slattarna och begav oss ut i den varma Franschhoekkvällen. Vi hamnade på en lite bättre restaurang den här gången, det blev i vanlig ordning supergott. Franschhoek, i all sin fakehet, mysigt!

Inga kommentarer: