Sydafrika, dag 4: Vergelegen

Mätta och belåtna efter middagen på Reuben’s vandrade vi hem till vårt lilla piffiga guest house i Franschhoek. Vi kände det redan då, Franschhoek är rätt trevligt! Och Reuben’s är också rätt trevligt, även om det kanske inte var någon smaksensation.

Hursomhelst. Fredagen skulle innebära en hårdsatsning på vin, och vi hade lagt upp en rutt som började med ett förmiddagsbesök på Vergelegen, lunch hos Rust en Vrede, och sedan en seriös provning på Mullineaux. Med andra ord skulle vi köra ner till Vergelegen och ju längre dagen gick desto närmare Franschhoek skulle vi komma. Dagen skulle sedan avslutas på Le Coin Francais, som jag hört mycket gott om.

Men först en hård powerwalk! Jag satte alarmet på klockan 06.00 och när klockan ringde studsade vi upp och gav oss ut. Med raska steg gick vi tillbaka längs vägen vi kom ifrån dagen innan, upp mot Haute Cabrière. Väl där stannade vi lite och njöt av utsikten. Sedan powerwalkade vi tillbaka och sedan runt lite i Franschhoek så att det blev en timme. Efter dusch och stretch tog vi frukost på hotellets veranda med utsikt över bergen. Helt underbart hur molnen kommer över bergen, nästan som rök… Vi försökte filma men det var svårt att fånga den mäktiga känslan. Här är ett försök:

Sedan in i bilen och ner till Vergelegen. Återigen, det finns säkert mer intressanta vingårdar att besöka men Vergelegen har alltid funnits där i mitt vinhjärta då viner därifrån var med från början, när vinintresset tog fart där kring 2005. Jag vill minnas att jag njöt i fulla drag av deras savvie och vita blend (insert emojisymbol skriet), hur var det ens möjligt att göra såhär goda vita viner som inte är gjorda på riesling???

Nåväl. Färden går söderut mot Stellenbosch, förbi Tokara, förbi Techno Park och vidare ner mot Somerset West. Google maps tar oss in bland villaområdena och jag börjar känna igen mig, här åkte jag när jag 2017 skulle spela golf på Erinvale. Jag spelade med två schweiziska pensionärer och en tysk pensionär och alla tre hade golfbil och alla tre slog långt och spikrakt. Själv hade jag såklart bara trolley – som svensk går man och drar sin bag själv, annars får man ju ingen motion! Jag säger bara – SOM jag fick springa bakom dessa %%&¤&%#%& panschisar!!!

Vi kommer till Vergelegen lagom till öppningen. Vilket OTROLIGT vackert ställe! Gamla, superfina hus, halmtak, jättefina trädgårdar. Så lugnt, så fridfullt. Vi börjar med att gå runt och bara känna atmosfären, lugnet, stillheten.

Efter det går vi in i de olika husen. Här och var finns bilder och informationstavlor, om holländska ostindiska kompaniet, om slavhandeln, om vägen till Indien, om de första holländarna som kom i mitten av 1600-talet, om britterna som kom hit vid 1800-talets början. Vi står ett tag och läser på tavlorna, mållösa. Sedan går ut och beundrar de väldiga träden utanför – maffiga!

Därefter beger vi oss till provningen där vi beställer in allt. Det kommer in en massa vitt och sedan en massa rött och vi provar och provar. Mycket var gott, en del var sådär, och några förstod vi oss inte på alls. Men i vanlig ordning köper vi med oss lite Vergelegen savvie, hoppar in i bilen och kör norrut, mot Rust en Vrede för lunch!