Kina, dag 2: Himmelska fridens torg och den Förbjudna staden

Efter att ha spänt varenda muskel i kroppen för att inte somna före kl 20.00 föll jag kl 20.00.01 i djup komasömn och kände hur jag blev ett med världsalltet. När jag sedan vaknade, helt utsövd och djupt tillfreds med mig själv, visade sig klockan inte vara mer än 0100. Huga! Det var nog topp fem av förvånande uppvaknanden. Men det gick att somna om och några timmar senare stod vi nyduschade och nykammade nere i hotellets frukostmatsal, mycket nyfikna på vad kinesisk hotellfrukost skulle innebära.

Det visade sig vara tämligen kontinentalt – men med kinesiska inslag, förstås. Jag gick lös på stekta dumplings och något som hette baozi, som såg ut som kokta dumplings. Det var de också, fast lite annorlunda. En något söt deg med köttfärsmix inuti. Supergoda var de i alla fall!

Det där med att det var ett kinesiskt hotell visade sig inte stämma helt. Hotellet, Novotel Peace Hotel, visade sig ingå i den europeiska kedjan Novotel som i sin tur verkar vara en del av Accor och utan att spendera alltför mycket tid att kolla senaste årsredovisningen gissar jag på att det franska inslaget var stort. Mycket riktigt verkade det bo mycket fransktalande kabinpersonal på hotellet.

Hursomhelst. Efter frukost blev vi och de tre andra paren i vår lilla grupp upphämtade av guiden och sedan var det en tiominuters minibussfärd till Himmelska fridens torg. Det var mycket emotionellt att få se och vandra på denna plats. Jag minns mycket väl studentupproret och massakern på Himmelska Fridens torg för mer än 20 år sedan. Jag gick i gymnasiet vid den tiden och kände stor samhörighet med de protesterande, mot orättvisor och för demokrati.

Det är ändå en hel del människor på plats, trots att det är en vardag och förmiddag. En hel del militärer syns till, många som står i givakt. Vi får passera en liten säkerhetskontroll där våra väskor röntgas och vi kroppsvisiteras lätt. Sedan är vi inne på torget, som är stort.

Jag tar lite bilder, men får tyvärr inte någon rätsida på bländare och slutare, vilket gör att de första bilderna blir överexponerade. Det är något med ljuset som inte stämmer, det är disigt men ganska starkt ljus. Efter ett tag blir de dock lite bättre.

Vår duktiga guide, Vanessa, berättar om torget och om Mao. Det verkar som att kineserna har ett ganska komplicerat förhållande till Mao, enligt Vanessa är 70 % av kineserna positivt inställda till Mao medan 30 % är negativt inställda. Monumentet mitt i ska vara ett monument för alla kineser som stupat i de befrielsekrig som Kina utkämpat, från första opiumkriget på 1840-talet till inbördeskriget 1949. Många kineser vallfärdar också till Maos mausoleum, det hade varit intressant att se men det får bli en annan gång.

Stämningen på torget är lugnt, det råder ett värdigt lugn över platsen. Olika grupper kommer och går, vissa i civila kläder men vissa grupper är utrustade med kepsar i gälla färger. Ser grymt turistigt ut.

Efter att ha strosat runt ett tag rör vi oss norrut över torget, mot det välkända fotot av Mao och den Förbjudna staden. Vi tar den underjordiska gången under vägen och kommer upp vid fotot, som egentligen är en målning som byts ut varje år. Många kineser vill gärna bli fotade mot Maos porträtt. På bron upp är det förbjudet att stanna, så vi fotar innan bron och följer med strömmen in.

Vi passerar flertalet portar och kommer djupare och djupare in i den Förbjudna staden. Till slut är vi inne. En liten stad, låga hus, ett palats att bo i. Oerhört lugnt, väldigt fridfullt. Det känns konstigt att bara några hundra meter utanför finns en av världens storstäder.

Sakta vandrar vi norrut, genom allt. Den Förbjudna staden ska ha 9 999 och ett halvt rum, eftersom himlen ansågs ha 10 000 rum.

En mycket mäktig upplevelse. Oerhört lugnt och fridfullt. Vi vandrar ut genom den norra porten och följer kanalen österut, för att bli upphämtade av minibussen och förda tillbaka mot hotellet och lunch. Lunchen intas på ett litet ställe precis bredvid hotellet, och det lilla stället kom att bli ett av våra starkaste minnen från Kina. Vilken fantastiskt god mat! Alla kommande måltider i Peking som inte ingick åt vi där, eller tog take away.

Godast var helt klart harrisarna, som vi försökt laga hemma och inte utan viss framgång i att återskapa smakerna. Resten av dagen tog vi det lugnt, och middagen som ingick i programmet tog vi på hotellet. Helt ok.

Kina, dag 1

Efter drygt tio timmars flygning landade vi omtöcknade och jetlagade i Peking. Första intrycket – hjälp vi är i garage! Det har talats en del om Pekings dåliga luft och den märktes direkt. När det var några minuter kvar till landning började det sticka i luftvägarna och när vi gick mot passkontrollen högg det rejält i halsen.

Precis innan passkontrollen fanns en liten desk där man kunde söka visum. Känns lite konstigt att åka till Kina utan visum, men jag antar att det finns folk som (1) verkligen inte kunde skaffa visum innan de åkte samt (2) de som såg visumkravet som ett ”litet förslag.” Vi hade naturligtvis ansökt om visum i god tid innan avfärd. Förutom namn, adress, inkomstuppgifter, skostorlek och kolesterolnivåer på den fyrasidiga visumansökansblanketten skulle man ange om man varit i Kina tidigare. Jag frågade i informationsdisken på Kinas ambassads visumkontor på Karlavägen om det var som så att mitt besök hos I & C i Taiwan 2004 räknades. Taiwan, är det Kina? Tjejen bakom luckan suckade djupt, himlade med ögonen och sade med sin mest uttråkade röst som om hon sade det för miljonte gången, ”ja, Taiwan är Kina!” Ok då vet vi det.

Men men! Väl förbi passkontrollen – de synade verkligen min passbild – hänvisades vi nedåt till ett litet tunnelbanetåg och efter viss förvirring kom vi fram till var vi skulle kliva av för att hämta vårt bagage. Där träffade vi de andra i vår grupp och sedan guiden. Så långt allt ok!

Efter att ha lastat på allt bagage i den lilla minibussen åkte vi in mot Peking. Vägen in till stan kantrades av lövträd, men sedan började stadens byggnader torna upp sig. Sikten var inte helt hundra, det var lite smådisigt. Jag halade upp kameran från handbagaget och började fota, lite på måfå. Så här presenterade sig Peking för oss:

Väl på hotellet började vi märka av tröttheten och jetlagen. Vi beställde upp mat via roomservicen och stålsatte oss för att inte följa impulsen att gå och lägga sig före kl 2000, lokal tid. Fett jobbigt men det gick till slut!

Kina, prolog. På Arlanda och i luften

Hej igen, kära läsare! Det har varit ett långt uppehåll, drygt två månader. Jag har haft fullt upp med projekt X och projekt Y så tiden för bloggning har varit ytterst minimal. Men nu verkar båda projekten vara i hamn så det rycker i hela kroppen att sätta igång med bloggandet igen!

Hursomhelst, vi har varit i Kina! Det har varit supertrevligt och mycket intressant. Vi åkte ut 7 maj och var hemma sent onsdag natt, så lite drygt två veckor. Maten var fantastisk – nu vill jag lära mig allt om kinesisk kost. De flesta människor vi kom i kontakt med var vänliga och mycket trevliga. Kina kändes avslappnat, behagligt, vänligt. Som sagt – som vi såg det.

Men vi tar det från början! För en gångs skull gick planet på kvällen och inte ungodly early som standard i långflygningsbranschen verkar vara. Som t ex när jag och Coachnings-N flög till Kalifornien – varsågod att checka in vid 0400! Madre Mia Mon Creatore. Den här gången gick planet till Köpenhamn kl 1800 och sedan stora planet till Peking kl 2100. Så vi tog sovmorgon, packade det sista och lyckades stressa upp oss till den milda grad att vi plötsligt hals över huvud kastade oss i en taxi bara för att vara på Arlanda drygt tre hela timmar före planets avgång!

Well well. Med mer än tre timmar till avgång, vad gör man då? Tankarna går oavkortat till filmen The Terminal och den ordväxling som sker mellan Viktor Navorski och officer Thurman när han förpassas till transithallen: ”There’s only one thing you can do here, Mr. Navorski. Shop!”

Japp! Visst är det något underbart med flygplatsshopping? Visst, mycket är överprissatt och turistigt, som en mugg med älghorn på, men vad gör det? Känslan av att vara på väg och inte minst känslan av att vara i ett shoppingmecka mitt i överflödet är ganska överväldigande. Jag började i bokavdelningen, som innehåll en del spännande och inte disappintade min lust för managementlitteratur i quick-fixgenren:

Sedan lite andra böcker som jag starkt kan rekommendera:

Sedan vinhyllan såklart!

Tvåpack Bolly? Yes please!

Armand de Brignac – do I look Russian to you?

Boxviner att ta med på flyget???

Elefantöl - still going strong.

Därefter – spritavdelningen!

Mitt förhållande till starksprit är hyfsat gott, men det är mycket sällan som jag dricker saker starkare än vin. Det låter lite romantiskt att ta sig en virre efter jobbet eller en jagare i soffan eller en drink före maten men faktum är att all min kreativitet försvinner med alkohol. Jag kan inte jobba, jag kan inte skriva, jag kan inte träna och jag kan inte heller läsa med alkohol i blodet. Kvar finns filmtittande, glassätande och discorörelser, vilket visserligen inte är något fel på, men då jag vill att mina kvällar ska bestå av annat än just filmtittande och glassätande avstår jag oftast från en stänkare kvällstid. Men de kvällar jag vill kolla på film och äta glass eller röra mig disco style så är det antingen whisky, rom eller gin som gäller. Eller nubbe. Konjak har faktiskt aldrig varit min grej.

Allt avslutades med räkmacka och öl – fett gott.

Till slut var det dags för ombordstigning och vi hamnade bakom trötta danskar. Såhär ser de ut:

Och iväg! Väl i Köpenhamn fanns det inte så mycket tid och lust för mer shopping så vi gick direkt till gaten.

Och iväg igen!

Efter ett tag fick vi lite middag, och allt gick ner.

Till skillnad från många andra gillar jag faktiskt flygplansmat, tycker faktiskt den är rätt god. Well, lite konstig är man allt men så är det. Lite müsko att det både fanns askkoppar och rökning förbjudenskyltar bredvid varandra:

Efter många timmars flygning och försök till sovning var det dags för frukost. Och den gick också ner, inklusive den obligatoriska danska stinkosten.

Well well. Sedan landade vi i Kina.

Äventyret hade börjat!