Keller, några inledande räder mot Picard och Tim tre år (d v s champagne)

En introduktion till aktieanalys och pensionssparande

Så, till slut har jag blivit så pass mogen (modig?) att jag börjat pensionsspara. Det har funnits flera skäl till beslutet, men en bidragande orsak är att jag numera är anställd och då brukar inkomsterna komma mer regelbundet vilket underlättar planering, struktur, ordning och inte minst planering. Är du egenföretagare kan det ju gå ett halvår innan du får pröjs och när väl pengarna kommer är det lätt att bli euforisk – kolla, pengar! – och då ytterst lätt att göra av med allt på en gång. Men nu, anställd, ordning och reda och pengar på fredag. Eller som Alf Henrikson en gång skrev:

Trötthet och leda, försvinner på freda,

Olust och vånda, tillbaka på månda!

Hehe, tack och lov är det inte så i mitt fall! Alf Henriksson, klurig figur det där…

Hursomhelst – tillbaka till aktieanalys och pensionssparande. Jag tänkte spara 100 % i aktier, inga fonder till en början i alla fall. Jag är lite skeptisk mot fonder, jag ser framför mig ett gäng synnerligen överbetalda ungdomar som bränner fondens pengar på sprit och middagar och trots detta kan de ändå inte slå index. Bättre att göra sin egen fond och njuta av maten själv. Eventuellt tänkte jag testa att spekulera i valutor, kan vara ett alternativ.

För upplägget har jag valt Avanzas kapitalförsäkring kopplat till en stående överföring av ett inte obetydligt belopp från mitt löneslavskonto. Fördelarna med att spara i en kapitalförsäkring är att du bara blir beskattad för insättningarna, och inte för eventuella vinster. Eventuella förluster är samtidigt inte avdragsgilla. I och med detta behöver du inte hålla koll på alla dina aktieaffärer och aktietransaktioner, eller vad du tjänat/förlorat per aktie, eftersom Skatteverket bara är intresserade av hur mycket pengar du stoppat in i kapitalförsäkringen. Det gör att deklarationen inte blir så komplicerad, även om jag yrkesmässigt är en sådan som går igång på komplicerade deklarationer. Men privat ska det vara enkelt, goddamnit!

Så, vad är nu viktigast att tänka på när du köper och säljer aktier? Vad är det viktigaste när det gäller att hitta aktier som stiger i värde? Hur hittar du aktier som stiger i värde? Hur funkar det med aktieanalys? Hur analyserar man aktier? Jag skulle vilja ställa samma fråga som min vän Fyrakarriärs-J ställde till oss förväntansfulla studenter på introduktionsföreläsningen i företagsanalys:

Vad finns det för samband mellan ett företags realia och dess börskurs?

Alltså, vad finns det för samband mellan exempelvis omsättning kontra börskurs, resultat kontra börskurs, balansomslutning kontra börskurs, etc? Om jag ritar upp exempelvis omsättningen för ett företag, kan jag utifrån detta se vilken börskurs företaget kommer att ha? Kan jag utifrån resultatet se vilken börskurs företaget kommer att få?

Svaret på frågan är, det finns inga samband. Alltså: det finns inga samband över huvud taget. Den moderna aktiehandeln tog fart i samband med separationen av ägande och styrande och den sena industrialismens moderna företag, vilket innebär slutet/andra halvan av 1800-talet. Så i grova drag finns det mer än hundra år av finansiell data och finansiell statistik som använts för forskning, och forskare har testat alla tänkbara variabler för att hitta samband mellan ett företags realia och dess börskurs. De enda, svaga, samband som kunnat påvisas är för p/b-talet, price-to-book, d v s börskurs i förhållande till bokfört värde. Där finns det svaga samband. Men mellan börskurs och vinst – inte det minsta.

Detta leder oss till slutsats nummer ett gällande aktieanalys: du kan alltså inte använda ett företags redovisningsdata för att grunda din analys på. Eller, det finns ingen poäng i att läsa årsredovisningar för att göra bra aktieaffärer. Du kan inte med utgångspunkt i ett företags årsredovisning komma fram till hur börskursen kommer att utveckla sig.

Så, hundra års forskning om aktieanalys har alltså givit oss den något defaitistiska slutsatsen att det inte går att förutse vad ett företags börskurs kommer att vara, i alla fall inte med utgångspunkt i redovisningsdata.

Men det finns hopp! Modern forskning inom aktiehandel har börjat titta på andra variabler än realia för att förstå företags aktiekursutveckling, och framför allt då kundnöjdhet. I USA samlar ACSI, American Customer Satisfaction Index in data över kundnöjdhet och vad händer om du jämför kundnöjdhet med börskurs? Det finns samband! Inte kanske för enskilda aktier, men på aggregerad nivå. Så en mycket intressant gren av modern aktieforskning studerar kundnöjdhet som förklaring till börskurs.

Jag tänkte ha kundnöjdhet som en viktig parameter i mitt aktiesparande. Det är kanske inte alltid så lätt att få fram denna data, men det ska i all fall vara styrande. Därför tänkte jag, när lusten kommer på, redovisa mina inköp och de analyser som ligger bakom dessa. Återkommer!

C.H. Berres 2012 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese

Återigen låter jag sommaren förlängas av lite Mosel. Inte för att den verkar vara på väg bort, men ändå – det börjar bli mörkare om kvällarna. Och återigen väljer jag ett vin av C.H. Berres, 2012 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese, som råkade följa med i sommarens TBA-beställning.

En första sniff och det här kan bara vara Mosel. Inbjudande, friska dofter, väl avstämda, exotiskt. Men det är smaken som avslöjar vinet – perfekt balanserat, perfekt avvägt mellan syra, frukt och sötma. Vinet är väl halvtorrt, men någon kladdighet finns inte på långa vägar. Det är inget stort vin, men balansen, smaken… to die for! I termer av klunkvänlighet finns det bara en som kan slå det här – Egon Müller.

Vinet är helt klart bäst dag ett, direkt ur flaskan. Dag två och tre kommer mer beska toner fram och vinet faller ihop något. Jag tror aldrig jag varit med om ett vin som är så skruvat för direkt drickbarhet som det här. Hatten av för ett supersnyggt bygge!

Nimis och Arx

Bland de sista sakerna jag gjorde i Helsingborg innan jag flyttade upp till Stockholm 2001 var att bjuda in P och Neil till en grabbig äventyrsdag extra allt. De var inte sena på att haka på, även om informationen som gått ut varit knapphändig, at best. Vandring, äventyr, typ. Således – jag stuvade in dem i bilen och vi åkte norrut, mot Mölle och Kullens fyr. Tanken var att vi skulle vandra från just Kullens fyr till Lars Vilks berömda skulpturer Nimis och Arx, en sträcka som på kartan verkade sådär lagom äventyrlig.

Det var en strålande högsommardag och humöret var på topp. Väl uppe vid Kullens fyr började vi vandra längs klipporna och stigarna, det gick upp och ner. Efter ett tag pausade vi för bad och lättare lunch. Därefter mer vandring, följt av mer vandring.

Vandringen tycktes dock aldrig ta slut – vi bara gick och gick och gick och gick! Var var de där skulpturerna någonstans, hur långt kunde det vara?!?! Såhär i efterhand måste jag missuppfattat avståndet, eller så gick vi förbi dem, ovanför. Efter säkert två timmars vandring i den gassande solen var vi tvungna att vända om och gå hela den långa vägen tillbaka. Utmattade och uttorkade kollapsade vi vid serveringen uppe vid Kullens fyr – aldrig har en liter milkshake smakat så gott!

Så det blev inget besök vid Nimis och Arx den gången. Men så nu förra helgen när jag var jag nere i Helsingborg kom vi att tänka på vår galna äventyrsvandring och det visade sig att varken Neil – som bor i Helsingborg – eller P hade varit vid konstverken. Så vi bestämde oss för att, tolv år senare, klättra ner till skulpturerna, den vanliga vägen, och som sagt, komma i mål.

Att hitta till Nimis och Arx är dock inte det lättaste. Det finns inga skyltar och platsen är inte utmärkt på några officiella kartor. På Höganäs kommuns hemsida finns dock lite information om konstverken, som sägs besökas av runt 30 000 människor årligen. Var ligger det då? Om du kör norrut från Helsingborg, precis efter Krapperups slott kommer du fram till en t-korsning. Kör du vänster kommer du till Mölle. Kör alltså höger i korsningen. Efter en knapp kilometer kommer det en avtagsväg till vänster, Himmelstorp. Kör av där. Efter ytterligare en kilometer kommer du till en parkering, parkera där. Sedan är det bara att följa små diskreta ”N,” som finns lite här och var längs vägen!

Till en början är det vanlig väg, men efter gården Himmelstorp blir det mer vandringsled. Sedan blir det bara brantare och brantare.

Efter två kilometers tuff vandring kommer du sedan fram till stranden. Där kan du välja mellan att klättra ner den sista biten, eller gå i den hemmasnickrade tunneln. Vi valde tunneln.

Så till slut, tolv år senare, var vi äntligen framme! Bland dagens besökare fanns en busslast amerikanska tonåringar, som inte var sena med att klättra upp i brädhögarna. Här och var hördes knak och brak, följt av ”woohooa did you see my near-death experience just then??? Awesome, man!” Resilient? I think not!

Mätta och belåtna vandrar vi upp för klipporna igen och mot bilen. Nimis och Arx, klart värt en omväg!

Fast det är kanske naturupplevelsen dit och tillbaka och nere på stranden som är mäktigast.

Gewurztraminerprovning med 2012 Jules Muller Gewurztraminer mot några blandade sparringpartners

Återigen får jag ett varuprov. Denna gång är det Tryffelsvinet som skickar mig en flaska 2012 Jules Muller Gewurztraminer, med instruktioner: prova. Mycket trevligt!

Gewurztraminer är helt klart en mycket speciell druva. Omöjlig att dölja i en blindprovning, vissa älskar den, andra hatar den. Min första kontakt med gewurztraminer var i Lund för en hiskelig massa år sedan, då Munskänkarnas Lundasektion arrangerade en once-in-a-lifetime-vinprovning för Lunds studenter. Jag vill minnas att det var på Grand och det var flera hundra som var där.

Hursomhelst. Bland de provade vinerna fanns en gewurztraminer, tror faktiskt att det var Preiss-Hennÿs trotjänare Reserve Hennÿ. Jag tyckte att den var fantastisk, snudd på magisk. Efter provningen satt jag nere i baren och pratade lite med de garvade munskänkarna och efter ett tag kom snacket att handla om just gewurztraminer. Någon sa att ”jag gillar gewurztraminer skarpt, men Kenta som inte kunde vara här idag skyr dem som pesten!” Jag kunde inte låta bli att fundera på vem den här Kenta var och vilken konstig prick det var som inte kunde tåla det här underbara vinet.

Sedan hände en massa saker och jag blev mer intresserad av vin och provade andra druvsorter. De gånger som jag provade gewurztraminer blev jag mer och mer besviken, det var för blommigt, för oskarpt, för mycket tvål. Inte alls så magiskt som där i Lund.

Men för ett par år sedan blev jag meddragen på en provning med Eric Lichtle och bland de viner han bjöd på fanns en gewurztraminer. Den var helt fantastisk! Jag minns att jag tänkte, det är ju såhär den ska smaka! Inte alls tvålig, ingen handkräm, en hel del syra. Superläcker. Så det fanns hopp helt enkelt. Fler som provat: här, här, här, här och här t ex.

Så till varuprovet. Jag tar till samma metod som sist, d v s testar halvblint med några sparringpartners. Bland dessa en gewurztraminer från Nya Zeeland och trotjänaren, ankaret, legenden, grundbulten Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ. Kontrollanter den här gången blir A och Neil i Helsingborg, som jag besökte i helgen. Vinerna folieras och jag instruerar i vanlig ordning: uppgiften är att välja ut det godaste vinet, det näst godaste, o s v. Jag säger inte vilken druva som det rör sig om, bara att det är vitt. Vi korkar upp och hugger in.

Vin ett: Ganska slank, bra syra. Klara drag mot sauvignon blanc, vi hittar en del krusbärstoner. Överlag ett bra vin, gott till och med. Kanske inte det mest druvtypiska, men det hindrar inte A från att sätta den direkt: det är en gewurztraminer!

Vin två: Betydligt mer fläskig! A och Neil som inte är helt hemma när det gäller vinprovartermer ger uttryck för en inte obetydligt munterhet gällande begreppet fläskighet, ”hur menar du nu, lite grisigt?” ”Nej, inte grisigt, fläskigt liksom, fatta va!” Vinet, helt ok. Men som sagt, betydligt mer fläskigt. Ganska blommigt och ganska druvtypiskt.

Vin tre: Wohooa! En kloakinspirerad doft hoppar upp ur glaset, pepprad med synnerligen övermogen brieost. Vad är det här?!?! Efter ett tag vädras kloakdoften ur och vinet blir lite bättre, men den där brieosten ligger kvar ett bra tag, som ett intressant inslag…

Vin fyra: Holy Macaroni vad sopigt det här var! Allt du inte vill ha i en gewurztraminer: slappt, ingen syra, överparfymerat, tvåkopp, handkräm, mesigt, klumpigt, jolmigt. Allt på en och samma gång. Skitäckligt, rent ut sagt.

Vi är rörande överens om ordningen. Vin ett bäst, följt av tvåan, följt av trean, sist sopvinet. Dags att riva av folien:

Vin ett, vår vinnare: 2012 Comtes d’Isenbourg Gewurztraminer (109 kr). Coolt! Kan faktiskt tänka mig att testa igen. Men jag tror att det var liknelsen med sauvignon blanc som var en drivande orsak bakom segern.

Vin två, andrapristagaren: Jules Muller Gewurztraminer (99 kr). Aha! Här kom varuprovet. Helt ok som sagt. Och ganska fläskigt. Men bra syra ändå.

Vin tre, övermogna brieosten: Satellite Gewürztraminer från Johnston Estate, Marlborough, Nya Zeeland (99 kr). Behöver vädring. Länge.

Vin fyra, sopvinet: Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ (119 kr). Whaaat!!! Helt odrickbart. Jolmigt, handkrämigt, ingen syra. Spelar ingen roll hur mycket Decanterpoäng de fått, fortfarande inte gott. Så tyvärr, det kom sist.

Jaha, då är man återigen en erfarenhet rikare! Stort tack till A och Neil!



PS kan tänka mig att det var en intressant hälsningsceremoni på slottet idag, men tanke på president Obamas besök:

- Welcome, Mr President!
- Thank you, Mr King!

C.H. Berres Riesling Sekt Trocken

En producent som jag gillar mer och mer är C.H. Berres i Mosel. Tidigare har jag köpt hans trockenbeerenauslese, både 2005 och 2007 men sedan verkade det som att den försvann ur sortimentet. Jag antar att marknaden för svindyra tyska söta viner är minimal, at best. Men nu när vi var i Kina och gjorde ni-vet-vad och kom hem med ni-vet-vem kom jag att tänka på att ni-vet-vem är född 2010 och vore det inte lite småcoolt att förlänga serien med 2005:or och 2007:or med ett gäng 2010:or? Det är ju inte heller så att 2010 är något sopigt år i Tyskland, vinmässigt sett i alla fall!

Sagt och gjort. Jag drog iväg ett mail och någon dag senare kom det ett mycket trevligt svar med utbud och prislista. Efter sedvanlig ångestkoma lyckades jag få till en beställning på några TBAs från 2010. Fast jag kunde ju inte låta bli att lägga till lite andra viner i kartongen nu när jag ändå var på väg, så förutom några TBA prissatta take-you-to-the-cleaners-style lade jag in en beställning på lite sekt.

När det gäller tyska mousserande viner är väl kunskapen och erfarenheten ganska begränsad. Men handlar inte ett vinbloggande om ett sökande? Inte nödvändigtvis sökandet efter det perfekta vinet, men sökandet efter sina egna smakpreferenser? Sökandet efter mer kunskap om vin? Därför är det dags att lära sig mer om tysk sekt!

På Künstlerprovningen i våras fick vi en god Cuvée M, mycket läcker. Tyskarna sägs ju vara smått galna i mousserade vin och det konsumeras några ofantliga mängder, men tyvärr har väl ett och annat glas Henkell Trocken förstört mycket av charmen med tyskt mousserande vin. Lite orättvist kanske mot Henkell Trocken  – det är ju ändå en restprodukt från brunkolsbrytningen så man ska väl inte ha så stora krav.

Hursomhelst – min beställningslåda kom fram några dagar senare och det var verkligen supersmidigt. Och igår dags för att prova. Direkt ur glaset – det här är riesling! Vi möts av en tydlig rieslingdoft, inte kanske den mest komplexa men mycket god. I munnen ganska stora bubblor som tyvärr tar slut ganska snabbt. Det här är inget stort vin, men det är mycket charmigt! Inte så hög syra men ändå allt på plats. Mycket klunkvänligt! Dag två är det mer riesling, men fortfarande mycket stuns kvar i vinet.

Så sammanfattningsvis – gärna mer tyskt mousserande vin!

Test av 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz genom ett hemmasnickrat alternativ till hantering av varuprover

Jag får ett varuprov. Det är inte ofta det händer, mycket sällan faktiskt. Jag antar att det finns flera faktorer bakom importörernas beslut i frågan: att den här bloggen handlar om mycket annat än vin, mina provningsnoteringar följer inte mönstret, bloggen har på tok för få läsare, eller så är det väl en allmän, generell sopighet som ställer till det. Nåväl – det är inget jag lider av och jag är på inget sätt bitter över det. Faktiskt. Jag antar om du verkligen gick in för att få varuprover så skulle det gå mycket lättare, och det är inte jag.

I våras kom dock ett erbjudande om att prova 2011 Graham Beck The Game Reserve Shiraz. Ända sedan terroirprovningen med Raventos där Graham Becks Blanc de Blancs Brut ingick har jag haft ett gott öga till den sydafrikanske producenten, så jag tackade ja till att ta emot varuprovet. Dessutom var erbjudandet skrivit på ett väldigt trevligt sätt så det var också en anledning till att tacka ja.

Så nu var bara frågan – hur tar man sig an ett varuprov? Ska man redovisa eller inte redovisa? Den diskussion som funnits har visat att det är inte så kristallklart vad som är rätt eller fel. Redovisa att det är ett varuprov och du blir beskylld för att vara konflikträdd och att du inte vågar skriva något negativt. Redovisa inte och du blir beskylld för att du är köpt av leverantören. Hur du än vrider och vänder på det kan du bli anklagad för bristande objektivitet. Kanske inte truly facked som det säkert skulle påpekas om det här var en amerikansk film, men i alla fall åt det hållet...

Det är väl i ärlighetens namn ingen stor fråga och förekomsten av varuprover verkar vara ganska begränsad. De flesta importörer verkar tycka det betydligt trevligare att bjuda in till provningar med vinmakaren istället för att skicka flaskor, vilket jag instämmer helt med.

Men för att få till någon form av objektiv provning beslutade jag mig för att göra en liten hemmasnickrad variant på varuprovshantering – jag testar blint! Och eftersom det är svårt att prova blint med en flaska när du dessutom vet vad det är för flaska så behövs det placebo. Eller, vad det nu kan kallas.

Således. För att få till rätt miljö och förutsättningar köpte jag alltså några andra shirazer i ungefär samma prisklass. Kravet var att det skulle vara skruvkork och flaska av bourgognekaraktär. Så skruvkork, sluttade axlar, shiraz och någonstans mellan 70-90 kr. Jag lyckades få tag på sex andra flaskor som kvalade in till dessa kriterier.

Naturligtvis stoppade jag in en mörk häst – inga provningar utan mörka hästar! Den mörka hästen i det här sammanhanget fick bli 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz, det verkar ha utgått nu men jag vill minnas att det kostade runt 200 kr.

Och för att slutföra testet behövdes sedan någon form av kontrollant, eller medbrottsling om ni så vill. Här var Polarforsknings-H inte särskilt svårövertalad. Så i utbyte mot lite käk och de sedvanliga långa, svepande kärleksförklaringarna till de isande vindarna som snart förhoppningsvis kommer inbädda landet i vitt stövlade jag in med åtta flarror shiraz, noggrant insvepta i folie.

Jag förklarar upplägget och Polarforsknings-H laddar upp med glas. Vi häller upp varsin hög med salta pinnar och sätter igång. Här följer så lite korta provningsnoteringar:

Vin nummer 1: Varmt, ganska snälla tanniner, ganska gott! Kanske lite tunt. Lite sämre med luft, en irriterande malkula har börjat framträda.

Vin nummer 2: Lite mer eldigt, aningens mer vattnigare, mer bett i smak och doft. Växer med luft, doften drar åt lingon. Gott!

Vin nummer 3: Mer malkula, ganska tunt, nästan lite fadd! Bra doft, smaken sisådär.

Vin nummer 4: Mer örtig, mer syra, mer tanniner, välbalanserad, mycket trevlig.

Vin nummer 5: Svettigt! Konstiga smaker, gödsel… blä rent ut sagt! Båda satte detta som sämstavinet.

Vin nummer 6: Enbär, skog, lite sötare, lite spetigt, ganska gott. Blir bättre och bättre med luft!

Vin nummer 7: Marianne, mintpastiller, varmt och generöst, bra bett

Vin nummer 8: Tillbaka till stallet. Lite för tunt, lite för strävt.

Så, nog med förslag! Är vi redo att gå till beslut? Japp! Jag instruerar: nu är uppgiften att välja ut det godaste vinet, det näst godaste vinet och det tredje godaste vinet. Eftersom vi sparat alla glas ägnar vi ett par minuter åt att gå igenom alla vinerna igen. Vissa har blivit bättre, vissa sämre med tid och luft.

Det visar sig att vi är ganska överens om ordningen. Båda har vi vin nummer fyra som given vinnare, och vin nummer sex som given tvåa. Sedan skiljer det sig lite åt, jag sätter vin nummer två som trea och Polarforsknings-H gillar sjuan. Dags för att se vilka viner som döljer sig bakom foliet…

Vår vinnare, vin nummer fyra: 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz Barossa Valley. Aha! Den mörka hästen vann. Det var väl i och för sig inte så oväntat, ett 200-kronorsvin från en bra producent ställd mot ett gäng 90-kronorsviner borde avgå med segern. Torbrecken var faktiskt mycket trevlig, bra tryck i frukten och välbalanserat. Och som vinbloggare drar jag naturligtvis en lättnadens suck – jag hittade det dyraste vinet!

Vår andraplacerare, vin nummer sex: 2011 Basilisk Shiraz Mourvedre. Kul! Den var som sagt given tvåa och kan nog tänka mig att köpa hem lite fler av den. Den var lite spretig i början, men det försvann efter ett tag. Bättre och bättre med luft.

Polarforsknings-Hs trea, vin nummer sju: 2011 Zonnebloem Shiraz. Helt klart en vass konkurrent till min trea. Också lite sötare, varm och generös.

Min trea, vin nummer två: 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier. Kanon! Här kom den, alltså. Jag tyckte att den var strået vassare än Zonnebloemen, lite kraftigare och lite mer bett. Men det var mycket jämt.

Så Prime Wine, ni frågar vad jag tycker om 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier. Den kom trea i mitt hemmasnickrade test!  Eller, en andraplacering om vi tar bort Torbrecken, så det är väl inte helt fel? Godare än flera andra i samma prisklass. Jag köper gärna mer!

Den fullständiga listan:

1. 2011 Kleine Zalze Vineyard Selection Shiraz Mourvèdre Viognier (nr 2034, Vinunic, 89 kr)

2. 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier (nr 12922, 75 kr)

3. 2011 Fat Bastard Shiraz (nr 2281, 89 kr)

4. 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz Barossa Valley (utgått, ca 200 kr)

5. 2010 Bellingham Shiraz (2004, 89 kr)

6. 2011 Basilisk Shiraz Mourvedre (nr 6327, 89 kr)

7. 2011 Zonnebloem Shiraz (nr 2007, 82 kr)

8. 2010 Instinct Naturel Syrah (nr 72342, 49 kr)