Vi testar Montaudon NV. En skumpa som fått ganska bra betyg i WS och som av tendensiösa källor hyllats för sin prisvärdhet. WS delade ut 90 poäng i november 2008 med noteringen
Bright and intense, exhibiting candied berry, preserved citrus and elderflower flavors. It's backed by a firm structure and stays persistent through the lingering aftertaste of ginger and vanilla. Drink now through 2010. 8,000 cases imported. –BS
Intressant! Nu kan vi fylla både ett och femton inlägg om vad prisvärdhet är, men låt oss återkomma till den diskussionen senare…
Vi korkar upp. Det första vi noterar är hur ljust vinet är – nästan som kranvatten! Vanligtvis brukar vi inte lägga så stor vikt vid färgen – det brukar mest bli ”ok, rött” eller ”ok, vitt” (hey, jag gillar ju country). Men den här gången är det påtagligt ljust.
Doften är ganska återhållsam, vi har dessutom torsdagens Veuve Cliqcuot i färskt minne som i jämförelse doftar betydligt mer. Lite bröd, citrus, bär, inget ovanligt och inget otrevligt. Smaken är ungefär den samma som doften, ganska återhållsam och netural smak. C sammanfattar Montaudon som ”ett lågmält vin med finstämda smaker.”
Och visst – jag håller med. Fast det betyder inte att vinet är äckligt eller så – tvärtom! Det var väldigt lättdrucket och gott. Gott på ett okomplicerat sätt! Vi får lustiga associationer till mozzarella, hur kan något som är så förhållandevis smaklöst som mozzarella smaka så mycket? Så också med Montaudon. Sammanfattningsvis, gott, okomplicerat, lättdrucket. Snyggt paketerat, välbalanserat. Som en teenage rocket för vuxna!
Senare på kvällen kan vi inte hålla oss längre utan slår upp facit. Richard Juhlin noterar kort i Tretusen Champagner att vinerna ”är okomplicerade . . . Personligen är jag inte imponerad.” Nej, det är väl inte vi heller men det var helt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar