Fredag kväll och Valborg. Kungen och C fyller år, så vi firar med lite vit sparris och lamm. Vit sparris är verkligen supersmarrigt! Köper man dem på Hötorget eller uppe i hallen kan man få dem riktigt tjocka. Jag springer in på regeringsgatan för att hitta något lämpligt till. ”Barnarmar,” säger personalen när de ser min påse. Man kan lätt associera till något annat.
Hursomhelst! C har beställt riesling så det får det bli. Efter lite palavrande med butikspersonalen settlar jag på 2008 Pichler Riesling Loibner Oberhauser Smaragd, från Österrike. Det händer ganska sällan att jag hugger österrikisk riesling, traditionalist som man är blir det lätt Mosel, Rheingau eller Nixpixstället (Nahe, dagens sämsta jag vet…). Hade regeringsgatans främsta rieslingpusher M varit på plats hade det nog blivit Fritz Haag eller Reinhold Haart eller en Schäfer-Fröhlich. Eller en Keller, såklart. Men nu var han inte där så då var det fritt fram för något annat!
Vi skalar sparrisen och stoppar ner i koket. Under tiden korkar vi upp 2008 Pichler Riesling Loibner Oberhauser Smaragd. Ljus färg, nästan vattenklar. En första sniff och vinet öppnar med en hel kärve nässlor. Det hade nästan lika kunnat vara en savvie! Efter nässlorna kommer lite exotisk frukt, litchi typ. Och skumbanan. Jag hittar lite bananer – goda bananer. ”Du menar plantiner!” hör jag C ropa. Okejdå! Sedan massor av mineral. Smaken är stram, hög syra men inte emaljavskalande. Jag saknar lite kropp, vinet känns nästan lite vattnigt. Det är det naturligtvis inte, men det är inte så oljigt eller fylligt som en fläskande halvtorr Willi Schäfer kan vara. Fast som matvin är det förträffligt.
Vi lägger upp sparrisen och serverar Lallerstedts bearnaisesås till. Så gott! Lallerstedts bea är helt fenomenal, mycket god. Om jag var i ongi skulle jag konsumera en burk om dagen, utan problem…
Annars flyter det på, vi jobbar för fullt för att kunna leverera bokslut och deklarationer. Fast nu ska det bli lite manchego och Band of Brothers!
