Reflections on a shelf

Tänkte komma med lite tankar och funderingar kring det som finns i bokhyllan. Eftersom det här i alla fall till ytan är en mat- och vinblogg känns det naturligt att börja med vin- och kokbokssektionen!

Till vänster i bild finner vi först några klassiker. En bok av Keith Floyd, Floyd’s Fjord Fiesta. Kul bok! Därefter En matresa genom Sverige av Mat-Tina. Jag har alltid gillat hennes program, de är så där härligt fulla av fart och fläkt och äkta entusiasm. Sedan tycker jag är det lite roligt också jag var en liten, liten kugge i den händelsekedja som gjorde att hon hamnade på TV. Kanske återkommer om det. Också mycket trevlig bok!

Sedan Jamie Oliver, en födelsedagspresent av N & M för något år sedan. Därefter något så ovanligt som en riktig lärobok som faktiskt används på det verkliga gymnasiet, Varmkök och kallkök – grunderna av Göran Johannesson. Mycket pedagogisk och välskriven. Ett minne från tiden då jag arbetade nere i matsvängen. Sedan, en av de mest inspirerande kokböckerna ever, Såsen är godast! av Goooood morning winelovers och Johan Björklund (alt länk). På det en tjock bok om vin, lika tjock som blogmaster himself! – Mikael Mölstads En värld av vin. Jättebra bok men känns lite för lite om för mycket.

Sedan ser jag att det finns lite andra roliga böcker instoppade i hyllan, en bok om vitlök, en bok om smaker, en bok om öl. Två böcker om restauranger som är värda att besöka. Borde egentligen ligga i bilen, nicht? En bok om hur du vinner inflytande och skaffar vänner. Borde vara obligatorisk läsning!

Till höger i kokbokssektionen hittar vi Shakespeare av Bill Bryson. Mer om Bill Bryson kan ni läsa om här och här (och här naturligtvis, var annars…). Vill ni ha snabbversionen så är det han som skrev A Short History of Nearly Everything. För er som inte läst A Short History of Nearly Everything så kan jag berätta att det är den nyfikne nördens hyllning till allt vetande. Bryson, som inte är naturvetare, fick som ung student (gymnasiet typ) lära sig att jorden är ca 4,6 miljarder år gammal. Den naturliga frågan för alla vetgiriga inkl Bryson är, hur vet man det? Eller att jorden väger ca 5,9736 × 10 upphöjt till 24 kg. Hur vet man det? Detta ledde Bryson till att skriva en forskningshistorisk bok om hur forskare kommit fram till olika naturvetenskapliga fakta. Hur kom man fram till att jorden var så gammal? Bibeln säger ca 6 000 år. I slutet av 1800-talet hade siffran stigit till ca 30 miljoner år. Hur landade man på 4,6 miljarder år? Stark rekommendation!

Hursomhelst, det var ju inte om det som det skulle handla om utan Bill Brysons Shakespeare, som jag såg inne på Hedengrens och började läsa redan på underjorden. I den anglosaxiska litteraturvärlden är Shakespeare något av en grundbult – i alla skolor som undervisar på engelska kommer litteraturundervisningen förr eller senare in på något av Shakespeares verk. Varför har Shakespeare blivit så känd? Varför har hans verk fått den särställning som de åtnjuter idag? Varför anses de så centrala i det engelska språket, trots att språket numera är ganska svårtillgängligt?

Det finns naturligtvis många svar på en så komplicerad fråga. Jag tror dock inte att det går att svara enkelt. Är det handlingen, själva storyn som är unik? Nja, knappast. Mycket är baserat på gammalt material, historier som var kända redan under antiken. Är det då texten som är unik? Ja, det skulle nog de flesta hålla med om. Själv har jag både läst och klassrumsdiskuterat Hamlet och Macbeth, tillsammans med ett antal av hans sonetter, och även om materialet var svårt att ta till sig vittnade det ändå om ett oerhört och svårmätt djup. Nu var det ett tag sedan jag läste något av Shakespeare, men min egen uppfattning är att det som gör att vi fortfarande förundras och bländas av hans förmåga handlar om två saker: (1) en sällan skådad förmåga att observera och förstå de mänskliga drivkrafterna och (2) en förmåga att beskriva detta i ord. Tja, kanske inte världens bästa förklaring men jag tror att det börjar där någonstans. En förmåga att förstå de mänskliga drivkrafterna och en förmåga att beskriva detta.

Hursomhelst, eftersom Shakespeare har och har haft en så stor inverkan på västerländsk litteratur de senaste 400 åren är det naturligtvis intressant att veta vem killen var. Vad var det för person som hade alla dessa supernaturliga krafter? Vi vet lite, men inte särskilt mycket. Vi vet att han föddes i Stratford-upon-Avon. Vi vet att han var involverad i teaterproduktion. Vi vet att hans namn har länkats till verk som Hamlet och Macbeth. Vi vet lite mer, men inte så mycket. Därför har det varit frestande för många att lägga till en del.

Det är ungefär samma känsla du kan få om du besöker Knossos på Kreta. Knossos ruiner hittades 1878 av Minos Kalokairinos men grävdes ut mer ordentligt av Sir Arthur Evans efter 1900. Massor av föremål hittades och det har varit en ovärderlig källa till antikens Grekland. Men – Arthurs Evans fantasi och vilja var större än de föremål och ruiner som han hittade, vilket gjorde att han började bygga upp stället igen. Det har varit mycket diskussion kring detta – på pluskontot mer ruiner och därmed mer turistvänligt och således fler människor som kan förstå sin historia och mer pengar till forskning. På minussidan – well, i så fall, varför inte dra dit Hollywood? Jag minns att i en av salarna i museet fanns det fantastiskt vackra fresker, bl a på delfiner. Tittade du närmare var originalskärvan kanske bara 10 gånger 10 cm och i stort sett bara blå. Resten var ditritat på frihand och fantasi. Det fanns inget som pekade på att det skulle ha varit en delfinfresk!

Samma sak med Shakespeare – eftersom vi inte vet så mycket har det varit mycket frestande att lägga till saker, eller komma upp med fantasifulla historier om att det inte alls var Shakespeare som skrev allt det där, utan en annan. Eller att det var flera personer. Det som fängslade mig och som gjorde att jag köpte Brysons bok var att den utgick från vad vi vet, och inget annat. Brysons utgångspunkt var just detta, låt oss ta fasta på vad vi vet om personen Shakespeare och lämna all spekulation därhän. Vad vet vi?

Det blev inte så mycket, en liten tunn bok, under 200 sidor. Men mycket underhållande och mycket välskriven, klar remommendation!

Slutligen, längst till höger i kokbokssektionen, Darwins On the Origin of Species. Ok, jag erkänner – det var mest för show. Men någon gång ska den läsas!


PS Seriöst - jag är ingen arkeolog så det finns andra personer som kan berätta bättre om Knossos. Men det var min känsla när jag gick runt där! DS