Lammfärspasta

Ett enkelt sätt att få vanlig köttfärssås att smaka lite mer intellektuellt är att använda lammfärs istället för vanlig kofärs. Efter att Kryddburken uppmanat sina läsare att bidra med ditt bästa köttfärssåsrecept blev vi så sugna på pasta med lammfärssås att begäret inte gick att stoppa. Alltså, pasta med lammfärssås, enjoy!

Du behöver:

500 gr lammfärs
3-6 skivade vitlöksklyftor
4-5 skivade schalottenlökar
Ett par msk tomatpuré
Några rejäla stänk worchestershiresås
Vatten att späda med
Salt (1-2 krm) eller någon köttbuljongtärning
Rosmarin efter behov
Cayennepeppar efter omdöme
Olivolja att steka i
Ev hackad persilja

Fräs upp lök och vitlök i kryddorna i olja. Tänk på att lammfärsen släpper ifrån sig en del olja, så häll inte på för mycket. Rör ner lammfärsen och stek tills du inte ser något rött kött. Rör i tomatpuré och stänk på worchestershiresås. Späd med vatten! Det ska bli lite simmigt. Koka sedan till önskad simmighet, kanske en kvart eller tjugo minuter. Salta. Strö ev över hackad persilja.

Nästan allt som behövs! Tomatpuré från Mutti. Relationen vitlök och schalottenlök är väl 2:1, typ.

Eftersom det är onsdag blir det torkade kryddor. Ja, jag vet, nej, det blir inte lika gott som med färska, ja, jag vet, jag är ingen riktig matnörd, torkade kryddor är förkastligt, so shoot me… Men om detta finns det faktiskt intressanta teorier! När jag var nere i matsvängen för tiotalet år sedan sprang jag på en kock (vill minnas att det var den s k Ottsjökocken) som menade att om du använder torkade kryddor så är det inte olja de behöver för att komma till liv utan vatten. Torkade kryddor saknar ju per definition vatten, så genom att först låta kryddorna svälla i lite vatten kommer de till liv igen. Prova gärna detta: ta fram stekpannan, häll i lite vatten, ner med kryddorna. Sätt på värmen och låt kryddorna svälla i vattnet. Först när det mesta av vattnet har avdunstat och innan det torkat ånyo, ner med oljan och löken…

Worchestershiresås seglade upp för några år sedan som en av mina favoritkryddor. Första gången jag kom i kontakt med såsen var när jag bodde i Helsingborg och skulle göra egenihopasvängd hollandaisesås. Receptet, som innehöll worchestershiresås, hämtade jag från Bengt Frithiofsson & Johan Björklunds otroligt inspirerande bok Såsen är godast! från 1991. Tänk att Bengt ”goooood morning winelovers!” Frithiofsson en gång varit så pass nykter (fysiskt och spirituellt) att han skrivit en sådan fantastisk bok! För er som inte läser Café Rotsunda, Johan Björklund blev efter en framgångsrik kockkarriär hotelldrivare och vinhandlare i Beaune. Bengt Frithiofsson var även en av medförfattarna till boken Gourmet à la carte, en annan av mina tidiga inspirationskällor. Men det är en annan historia!

Idolbild


Idolbild


Idolbild: Bengt Frithiofsson 1983!

Förutom den goda smaken är worchestershiresås bra för att (1) tillsätta syra i maten och (2) den innehåller en hel del umamiämnen. Så om ni tror på umami, använd fisksås och worchestershiresås!

Vad kan du säga om Worchester förutom att det är lite knepigt att uttala? Worchester uttalas på samma sätt som Leicester och Gloucester. Ingen nykter 70-talist säger väl Lajsässter? Som i ”vi ses på Lajsässter Skvär!” Det överlåter vi till 90-talisterna som bara varit i Thailand på sina utlandsresor… Alltså: Woooschter goddammit! Följaktligen: woooschterschrsås. Worchester är en liten stad i södra/mellersta England som förutom den intressanta såsen mest är känd för att det avgörande slaget i det engelska inbördeskriget stod här. Cromwell vann en definitiv seger, Charles II fick fly hals över huvud (gömde sig bl a i Royal Oak) och England fortsatte att vara republik i knappt tio år till. Charles II återkom dock till tronen 1661. Sedan bodde Elgar i Worchester (ni vet, Pomp and Circumstance).



”Först köper vi flingor, sedan köper vi ost. Sedan pantar vi flaskor, sedan köper vi lök!”