torsdagen den 29:e juli 2010

2 000 bilder från Stockholmsveckan Visby och Gotland





Kära läsare, I’m back! Jag har varit på Gotland igen för lite semester och det har varit helt fantastiskt! Massor av god mat och härlig avkoppling. Och mycket fotograferande. Totalt sett blev det ca 2000 bilder från Stockholmsveckan i Visby och på Gotland!

Här kommer en liten sammanfattning. Gotland under Stockholmsveckan kan vara:



Fantastiskt




Bratsigt




Stekigt




Mysigt




Kanske inte lika mysigt




Blåsigt




Stureplanish




Raukigt




Fåraktigt




Modefotovänligt




Plågsamt




Igenmurat




Rostigt




Och, inte minst, överraskande!



OBS det är inte jag på bilden, hoppas att han kom fram ok...



Återkommer med mer insatta reportage!

PS Det kan vara kändistätt också! DS






PPS Jag tror att mannen går under namnet "Bengan," han har blivit jämförd med Twin Peaks "Bob"... Men vem är flickan? DS

lördagen den 17:e juli 2010

2005 Robert Weil Kiedrich Rheingau Gräfenberg Riesling Kabinett Trocken, 2007 Domaine de la Janasse VdP, 2005 St Stephan's Crown Tokaji Aszú 3 Puttony







Det är torsdag och jag har Polarforsknings-H över på lite grabbmiddag. På menyn står - förutom långa kärleksförklaringar till de öppna, isande vidderna nere på Antarktis - kronärtskocka, biff med bea och amerikansk Disneyglass.

Men först ut lite vin! Som fördrink och till kronärtskockorna med limeaioli poppar vi en 2005 Robert Weil Kiedrich Rheingau Gräfenberg Riesling Kabinett Trocken som jag nog köpte in 2007, skulle jag tro.



Ljus färg, mer åt det vattenklara snarare än åt halmgula. Vi sticker ner näsan i glaset. Vi möts av avstämd, behaglig diesel, samt lite honung och exotisk frukt. Smaken är mycket slank, behagligt läskande. De fem åren har gjort sitt, vinet känns helt klart fullmoget och på sin topp. Jag antar att det kommer att bli lite bättre, men det är supergott just nu!

Mina erfarenheter av Robert Weil är väl annars ganska ringa, före 2007 hade jag inte hört talas om honom och jag tror inte att jag köpt något mer. Men generellt tror jag att Robert Weil räknas som en av de yngre firmorna i Rheingau.

Efter kronärtskockan med limeaioli steker jag upp ett par biffar med brasiliansk entrecote, till det stekt schallo och harrisar. Och Lallerstedts bearnaisesås, den bästa köpebean på marknaden idag. Till biffarna korkar vi upp 2007 Domaine de la Janasse VdP. Fantastiskt gott! Om det finns kvar (?) ska jag definitivt lägga in en ny beställning.

Vi avslutar med lite Häagen-Dazs och till det lite Tokaji. För att citera H, man dricker för lite dessertvin! 2005 St Stephan's Crown Tokaji Aszú 3 Puttonyos öppnar med mörk gul färg, nästan lite dragning åt det rosa. Därefter är det mest honung och knäck. Smaken är slank med ganska hög syra som håller sötman i schack. Den här gången blev det 3 puttonyos, men det var nog mest en slump. Annars tror jag nog att 5 puttonyos hade varit bättre till glassen.



H hade med sig goda kardemummamandelskorpor. Jag föreslog att vi kunde göra ett Pepsitest mot de saffransmandelskorpor som jag köpte på Gotland. Det blev inget av det, eftersom H försiktigt påpekade att ”jag tror inte att det är någon poäng med det, jag är ganska säker på att jag känner skillnad på saffran och kardemumma.”



Okejdå.

fredagen den 16:e juli 2010

Kring Katarina kyrka

Jag sticker ut strax före lunch för att ta lite bilder i NoFo - om det finns ett SoFo borde det väl finnas ett NoFo, nicht? Senare i kväll väntar middag med Polarforsknings-H, det ska bli kul!

Men först lite mer test av SLR:en. Som vanligt hamnar jag efter blandade svängar vid Cornelisstatyn:







Lite bilder mot stan:



Och slutligen, Katarina kyrka:









tisdagen den 13:e juli 2010

Don't try this at home, kids

I måndags gick vi förbi Kungsträdgården, på väg mot Gamla Stan för att få lite mat och "utomlandskänsla." Ungefär vid Karl XII fastnar vi i två engelsmäns show, som en del av Stockholm Street Festival. Eftersom jag själv är ungefär lika vig som ett kylskåp låter jag bilderna tala för sig själva!



















Efter denna uppvisning var det dags att dra upp någon från publiken. Först gick frågan till syster, men då hon passade gick frågan över till bror. Efter några försök döpte engelsmännen honom till "Yom." Hm, han hette nog "Jon" egentligen.







För sina insatser fick Yom välja mellan en hundring och en klubba. Trots ledande frågor valde han hundringen. Klokt val!