Proust Light

I julklapp av Coachnings-N fick jag Smaken av Muriel Barbery. Kan riktigt se mig framför mig Coachnings-N stå där inne i bokhandeln och fingra på allt och så plötslig se den här och få dagens relevation: wow, här har vi ju en bok för Ulf!

Smaken handlar om en döende restaurangkritiker, en mycket berömd och fruktad matkritiker, en sådan som skapar och ödelägger restauranger och kockkarriärer… ”Som jaktbyte har jag för tid och evigt lagt beslag på några av de mest eftertraktade kocktroféerna. Jag och endast jag ligger bakom huset Partais uppgång och fall, huset Sangerres undergång, huset Marquets allt klarare lysande stjärna.” Han ligger i sin enorma säng i sin paradvåning mitt i centrala Paris, Rue de Grenelle (d v s på vänstra stranden, om ni vill ha vinrelaterade direktioner). Och han är i plågor.

Vår döende restaurangkritiker är i plågor för att han har en smak på tungan, en smak som han inte kan placera, en smak som han måste lokalisera innan han dör. Han har dock inte långt kvar, det rör sig om några timmar bara. Så han minns, tänker på olika saker han upplevt, någon speciell fisk eller skaldjur kanske? Nej, det visade sig vara ett blindspår. Något, något… något med bröd kanske? Ja, kanske det… fast, eller?

Madeleinekakslikt precist, men kanske mer i stream of consciousnesstil, likt James Joyce, eller Virginia Woolfs Mrs. Dalloway, får vi följa vår matkritiker i hans strävan efter att försöka minnas vad det är för smak som han inte kan placera. Vi får brottstycklikt följa honom från olika platser, från farmors kök, till Marocko, till bondgårdar i Normandie, till Japan… Samtidigt tecknar författaren ett porträtt av mannen som kanske inte är så smickrande. Han är tämligen bufflig, arrogant, ohjälpsam, älskar inte sina barn, ser gärna ner på andra, en riktig skitstövel med andra ord.

Men det som gör att vi vänder blad är det betraktande och lekfulla språket, författarens mjuka röst när hon berättar sin historia. Liksom vår matkritiker som avskalat allt annat ohämmat hänger sig åt passionen för det äkta och det genuina, på samma sätt berättar vår författare sin historia på ett lika passionerat sätt. Det är kärleken till ordet, till berättelsen, till lusten att ytterst smekfullt fånga vårt intresse och varsamt vägleda oss i hamn som styr och för oss framåt.

Det är en underbar liten berättelse, om en man som kanske inte gjorde alla så glada, men som gjorde det han älskade. Och det är en hyllning till alla som älskar något, inte mist till alla oss som älskar mat! Varm rekommendation!