Nästan lika roligt som det första ljuset är dagens sista. Ljuset på kvällen är oftast mer trolskt, du kan få se sagolika himmelsken som går i rött, blått och svart. Morgonljuset är mer pang på, det är ljusblått och helt fantastiskt en kort stund och sedan är det ljust. No more, no less, pound of flesh. Kvällen är längre och mer magisk. Men vad morgonljuset saknar i grace gör den upp i style: just känslan av gryning och pånyttfödelse och en dag vars möjligheter är helt öppna är oerhört rogivande. Så kvällen ger oftast bättre bilder, men gryningen är roligare. Om man nu gillar att ställa klockan på 03.40 d v s…
Hursomhelst! Det är torsdag och jag kommer ifrån jobbet i hyfsad tid. Kvällen ser ut att bjuda på bra väder, så jag tar SLR:en och ger mig ut. Denna gång ett välkänt stråk, först upp till Sofia kyrka, sedan vidare mot Fjällgatan. Hade jag bara varit ute för promenaden skulle färden gått via Kvastmakargatan, men idag är jag ute efter ljuset.
Efter lite blandade svängar hamnar jag uppe på Fjällgatan och därifrån har du en härlig vy ut över Fotografiska. Som jag ännu inte varit på! Det är rent av skamligt. Men jag antar att jag inte är ensam därute, så låt oss ha ett uppsamlingsheat för skamliga!
Efter Fotografiska vandrar jag vidare mot Mosebacke och det är nu som jag börjar sakna mitt stativ. Jag skjuter med 2,8 i bländare men vill gärna gå ner mot slutartider på 20-30-delar, men det blir för suddigt. Men men, det kommer fler kvällar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar