Det har varit en skön midsommar! Jag har inte farit genom tjugo landskap som Magnus, inte heller har jag sett bilens räknare slå om till 45 000 mil som vissa andra. Istället har det blivit Söders sköna höjder – funkar det också!
Men först några ord om det här med grillning. Jag kan väl motvilligt erkänna att jag inte är någon direkt grillexpert, eller någon passionerad grillare för den delen. Eldare, ja, grillare, nej. Jag tror t o m att den bistra sanningen är att bortsett från ett antal engångsgrillar så har jag aldrig ägt en egen grill. Det är hemskt, men sant! Mina tre viktigaste redskap i köket är annars kniven (älskar att antingen grovhugga saker eller hacka allt till oigenkännlighet), stekpannan (att göra som Jan Guillou, köpa något dyrt och steka det) eller ugnen – om du ska lågtempslamma. Grillen, det har liksom inte fastnat.
Men det går ju att ändra! Sagt och gjort, efter As dop i söndags spontanshoppade jag en liten grill på Rusta.
Men sedan till det väsentliga – hur fasiken får du den däringa perfekta glöden? Eller snarare – hur får du fyr på allt in the first place? Först hade jag tänkt dränka in allt i tändvätska, men eftersom maestro uttryckligen förbjuder det så samlade jag ihop ett gäng gamla Södermalmsnytt. Några tidningsbollar i botten, sedan kol på det. Fett fel! Det gick säkert åt en halv ask tändstickor och hela registret av de ordinarie svordomarna innan det hände något som kunde liknas vid eld – och då var det bara pappret som brann. Efter en smärre kraftansträngning, fler tändstickor och användandet av specialsvordomarna började det äntligen brinna. Som det brann! Jag börjar inse fördelarna med briketter – hettan från kolen var som en riktig majbrasa, och när jag väl kunde lägga på köttbitarna så var värmen som borta. Briketter - som en effektkurva med dubbel-VANOS. Fast till slut blev de små entrecotebitarna helt ok.
Men jag kan fortfarande inte se tjusningen! Mycket jobb, många fula ord, rökdoft i alla kläder och håret, kolavtryck på kläderna och i ansiktet, brännmärken på händer och armar och såvärst mycket godare blev det inte. Då föredrar jag nog att steka mina entrecotebiffar i smör och olja på spisen. Kanske inte lika effektfullt och definitivt inte samma grottmänniskokänsla, men g o d a r e!
Hursomhelst, tillslut blev det något ätbart av allt – uruguaysk entrecote, Lallerstedts provencalska bea (som inte var lika god som den vanliga bean), harrisar och lite pasta. Supergott ändå!
Till det ett Bristlyvin, 2006 Montecastro från Ribera del Duero i norra Spanien. Spanskt vin tillhör inte vardagen hemma hos oss, det blir mestadels franskt, italienskt eller tyskt vin, och emellanåt riktade emissioner mot Kalifornien, Nya Zeeland och Sydafrika. Spanskt – det var länge sedan!
Vi korkar upp. Färgen är mörkt röd. Direkt ur glaset toner av skumbanan, rått kött, lite syrliga bär. Smaken är mild och generös, ett varmt vin. Inga attackerande tanniner men väl en pigg syra som ger vinet en bra ryggrad. Vi provar vinet över hela midsommarhelgen och det charmar oss totalt! Varmt, generöst, intressant doft, klart klunkvänligt. Supergott!
Julio Iglesias (Inglasad?) ska visst vara delägare i vingården. Hur mycket har du lyssnat på Julio? Inte mycket. Jag kollar runt på spotify och hittar lite trevliga låtar. Helt ok! Det här måste jag lyssna mer på! Och dricka mer av…
PS Finare & Vinare har förstås provat!
PPS det blev lite sill också - och god öl såklart!
8 kommentarer:
Hm, kan hålla med dig om allt förutom det mesta. :)
Är själv uppvuxen grillare, inte sagt att jag grillar bra men grillen har alltid funnits där. Iiksom tändvätska och svordomar.
Jag har insett följande:
Briketter är det enda som funkar i längden. Lite beroende på vad som ligger på grillen men vill man ha lite koll är det bäst.
Tändvätska funkar alldeles utmärkt. Mitt tips är att ta lite av grillkolspåsen under alla briketter och slänga på vätskan på den. Behövs inte lika mycket och du får en jämnare fördelning.
För bästa smak är det nog tändpinnar (finns på biltema) eller eltändare som gäller. Men som småbarnsförälder är det en lyx att grillen överhuvudtaget tänds, så jag öser på med tändväska.
Lägg briketterna upp mot ett hörn eller om du har möjlighet i en slinga i mitten. Går inte åt lika mycket och du kan ljustera värmen lättare beroende på vilket kött du eldar ;).
Det är skillnad på briketter och briketter. (Något man tyvärr oftast upptäcker i efterhand.
Jaha ja blev en roman iställer för en kommentar. Men det här med grillning ligger mig varmt om hjärtat. ;) När du tagit till dig grunderna kan vi gå in på uppföljning med:
Köttkvalité
Målarpensel
och Förkörning. Men jag tror att det räcker så här att börja med ;)..
Lycka till //David
Supertack David! :-) Ja, jag inser att jag har en del kvar att lära. Och jag är inte den som ger upp i första taget! Men briketter tror jag mer på, det får bli lite inhandling av sådant. På't igen! Ser fram emot en diskussion om köttkvalitet och ...målarpenslar? :-)
Ha det! /Ulf
Grillat är gott. Jag gillar träkolssmaken men föredrar att låta restaurangen göra det. Typ Grill på Drottninggatan eller Zink Grill nere i stekarkvarteret. Hemma använder vi stekpanna. Igår blev det Naturkötts ryggbiff med kappa. Underbart gott men jag får inte riktigt till det med stekningen. Klickar smör i het panna och lägger ned biffarna när det blivit tyst. Sedan är det det där med värmen. Kryddorna vill gärna förkolna och det är inte gott. Inte får jag samma fina stekyta på båda sidor utan mest på den jag steker först. Har du några tips?
Förresten... vilken ljuvlig liten trädgård.
Naturkött brukar ha mycket gott kött - det och Munirs lamm är det som går åt mest! Jag ska ge mig ner till Mi Piace inom kort och se om de har något smarrigt, annars är Naturkötts sydamerikanska kött outstandig.
Stekyta är knepigt! Du kan prova det gamla kockknepet att steka i olja och smör. Annars göra som Julia Child, torka köttet med hushållspapper innan du steker det.
Fast jag brukar nog bara hysta ner det i stekpannan... :-)
Tack!
Julio är vår husgud på kontoret, tillika min kollegas frikort och maskot. Btw - varför jobbar du med siffror när du är GRYMISCH på bokstäver...?
Kram
Sara
Hehe, Julio är ju grym ju! Det ska det definitivt bli mer av. Tack Sara för dina värmade ord! Det kommer bli mer bokstäver i framtiden - det är där passionen finns :-)
För att tända grillen finns två mer eller mindre oslagbara metoder.
A - eltändare. Enkelt och ofelbart. Kräver stickkontakt. Inte så naturromantiskt.
B - skorstenständare. I princip ett kort rör med lufthål, ofta med ett galler i mitten. Lägg papper i nedre delen och briketter eller kol i övre delen (på gallret). Funkar varje gång, kan tas med överallt (finns hopfällbara modeller)
När man väl fått snitts på grillningen kan jag tycka att det också smakmässigt kan ha sina fördelar. Den lite brända röksmaken är svår att få till i panna.
Trevligt, tack! Eltändare låter lite vänta-låt-mig-photoshoppa-in-en-juste-glöd ;-) men som någon påpekade så är hårtorken fantastisk när det gäller att få fyr i en brasa som inte vill ta sig och hur romantiskt är det?
Skorstenständare däremot, det låter mycket intressant! Tack för tips!
Skicka en kommentar