fredag 27 januari 2012

Seminarium om PR och politik hos Prime







Den senaste tiden har mitt intresse för PR, kommunikation och skrivande ökat dramatiskt. Eller, intresset har väl alltid funnits där men det är först på senare tid som jag känt en ganska brinnande lust att ta tag i detta och göra något åt det! Eftersom jag någon gång i ett tidigare liv varit på intervju på United Minds får jag regelbundet nyhetsbrev från Prime, och nu senast var det en inbjudan till ett seminarium om PR. Saxat från mailet: ”Public Relations, eller PR, används ofta slarvigt som synonymt för publicitet. Men PR är mycket mer än så. Vad kan politiker och personer som engagerar sig i samhällsdebatten lära sig av PR? Vad har teorin att erbjuda praktiken?” Jag anmäler mig – ska bli mycket intressant!

Först ska vi få höra ett kortare inledningsanförande av Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid Mittuniversitetet och redaktör till boken Political Public Relations – Principles and Applications samt kanslichef för regeringens Framtidskommission. Därefter en liten paneldebatt med Anders Wallner, partisekreterare för miljöpartiet, Elisabeth Thand Ringqvist, VD för Företagarna med bakgrund som både politiskt sakkunnig på Näringsdepartementet och som PR-konsult, samt Camilla Wallander, nytillträdd VD på Berghs med över 10 års erfarenhet som marknadschef för starka varumärken såsom NK och SAS. Moderator är Lisa Hedin, seniorkonsult på Prime.

Ett genomgående tema för seminariet är informationsutbytet mellan praktik och teori – vad kan de lära av varandra? Jesper inleder därför med att ge oss något av en historisk bakgrund till PR och samtidigt något av en teoretisk inramning. Vad är PR? Vad är dess syfte? Vilka avgränsningar har PR, främst då mot reklam och mot statsvetenskap? Jesper noterar att det finns många duktiga statsvetare som kan mycket om politik, men som kan mindre om PR och den kommersiella sfären. På samma sätt finns det gott om duktiga PR-människor som skulle kunna lära sig mycket av den teoretiska sidan.

Men vad är PR? Jesper driver på och ger oss först den historiska bakgrunden, där behovet av PR främst kom från politiker som ville få ut sitt budskap, samt av cirkusgrupper, som ville att media skulle skriva om deras kommande mycket extravaganta föreställningar. Från dessa ganska spridda grupper uppstod ett behov av att påverka media för att skriva om något.

Vad är det som skiljer PR från reklam och marknadsföring? Från lobbying? Här chockar Jesper något med att säga att PR inte handlar om att påverka medierna – detta är en vanlig missuppfattning. Inte heller är PR reklam och det är inte lobbying. Så vad är PR då, om det inte är reklam och inte lobbying och inte handlar om att påverka medier?

Den definition av PR som Jesper lyfter fram är att PR handlar om att bygga strategiskt viktiga relationer med publika grupper. Nyckelbegreppet är således att bygga strategiska relationer. Detta är vad PR handlar om. Inte nödvändigtvis att påverka DN att skriva något, utan snarare att bygga en strategisk relation med DNs läsare. Här är det viktigt att diskutera relationen mellan output och outcome. Output är vad som faktiskt kommer ut, outcome är vad det blev av allt. Om vi investerar X pengar i en PR-kampanj kan vi mäta output i middagar, telefonsamtal, broschyrer, utbytta visitkort. Outcome är, vad fick vi ut av allt detta? Jämför med Trafikverket: de få X pengar för att hålla igång järnvägen och alla vägar. Output är mängden ny väg eller räls, eller antal tåg som kan passera Hallsberg. Outcome är, fick vi medborgare ett bättre trafiknät? Fick vi en mer fungerande tågtrafik?

Skillnaden mellan output och outcome, eller inre eller yttre effektivitet, eller göra saker på rätt sätt eller göra rätt saker, är central inom PR. Därför kan det vara lite överraskande just att PR inte handlar om att påverka medier, eller att PR inte är att alla tidningar skriver om ditt företag eller budskap. Det handlar om att skapa strategiskt viktiga relationer med publika grupper. En framgångsrik strategi inom PR är därför att kunna skilja på medel och mål, men framför allt att veta vad är det som skapar starka respektive svaga band till dessa publika grupper och – hur identifierar vi dessa publika grupper i första läget?

Jesper avgränsar PR mot reklam och marknadsföring med att reklam mest handlar om envägskommunikation, eller lite elakt uttryckt ”här är vi, kom och köp” snarare än PR som mer är ”ok där är ni, vad vill ni att vi ska göra?” Något sådant.

Därefter tog paneldebatten vid, och vi fick lyssna till många intressanta frågeställningar som panelen tog upp. Det första som diskuterades var mötet med väljarna. Jag tyckte att Anders Wallner hade intresseväckande tankar om att möta väljarna, han poängterade att det mest spännande mötet du kan ha som politiker är med väljare som nästan har valt ditt parti. D v s de som är på gränsen att rösta på dig. De kan många gånger uttrycka mycket insatt hur de resonerar i olika frågor och ge mycket intressant feedback, mycket bättre än någon som säger ”jag är med på allt du säger!”

Sedan tyckte jag att Camilla Wallander lyfte fram många bra saker, såsom att bland de viktigaste sakerna du kan göra är att bestämma dig för något och inte avvika från detta en tum. Elisabeth Thand Ringqvist pratade mycket spännande om ett intressant begrepp: vem som har Permission to Speak. Hur vet du att din nätverkskontakt kan uttrycka åsikter för den gruppen? Hur vet du att den är nyttig? Hon tyckte även att de flesta svenska lobbyister var ganska sloppy, i jämförelse med USA eller Bryssel så var lobbyisterna där mycket mer kunniga och insatta. Relationerna med lobbyisterna är också starkare i ett sådant läge.

Det andra som diskuterades var makt och konflikthantering, exempelvis hur makt att styra ett partis värderingar ska fördelas, eller hur PR kan användas i interna konfliktsituationer. Ett intressant spår som jag skulle vilja veta mer om är att PR handlar inte så mycket om engagemangsundersökningar på sociala medier i realtid – det som många gånger är rådande just nu – utan snarare hur bemöta människorna i de sociala medierna. Så i stället för att mäta engagemanget – mängden gilla, twitterinlägg, blogginlägg, fundera istället hur du kan möta dem som gillar.

Ett tredje spår var inspiration – var får ni er inspiration ifrån, vad ger inspiration? Detta var betydligt mer svårsvarat. Men att det var Excel som vinner val det var alla överens om!

Tack Prime för ett mycket intressant seminarium!











Inlägg 3, dag 3

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Dålit mä rötjut eller riesling ;)

Red Scream sa...

Det kommer! :-) Ikväll blir det nog lite rödtjut (tror jag!).