Jakten på ett schysst vardagstjut fortsätter – varuprovsshootout med australisk (australiensisk?) shiraz!

Återigen får jag ett varuprov. Nej vänta, jag får två varuprover! Först en KRAV-märkt cava, prissänkt dessutom. Sedan en shiraz från Australien – heter det en australiensisk shiraz, eller säger man en australisk shiraz? Ingen aning! Försökte googla på det men blev inte klokare. Återigen, förklara varför koppartråd är gjord av koppar medan pianotråd (eller babyolja för den delen) ain’t gjord av vare sig bäbisar eller pianon!

Hursomhelst. Även om det är trevligt, så är det kanske inte vare sig möjligt eller försvarbart att dricka dyra och exklusiva viner jämt och ständigt. Emellanåt behövs ett schysst vardagstjut. Kanske kan dagens utmanare, 2013 Hardy’s Nottage Hill Shiraz, göra något åt saken? Vi testar! I vanlig ordning ställer Polarforsknings-H upp som medkonspiratör, efter det beprövade konceptet ”vin mot mat.”

Men först lite varuprovscava. 2011 La Vida al Camp (109 kr) inleder mycket trevligt med ganska tydlig doft av persika och andra söta, exotismiska drag. Gula, övermogna frukter typ! Det märks att det här något från ett varmt klimat. I munnen är det dock lite för platt, eller rättare sagt – lite för opersonligt. Jag saknar bettet, jag vill ha mer fräschör, mer mineral, mer kalk… även om jag undviker alltför hårt syradrivna viner så är det här lite för mesigt. Sorry. Absolut inget fel på vinet, men lite för opersonligt och lite för låg syra. Men jätteroligt att den är ekologisk och KRAV-märkt.

Istället hugger vi in på de röda, som poppas till ett par blodiga biffar med harrisar och underbara vitlöksfrästa champinjoner. Vin nummer ett inleder med lite köttiga toner, lite fruktigt. I munnen ett ganska hårt syradrivet vin. Inte särskilt komplext men inte heller något mesvin. Nja, inte riktigt min kopp av te. Lite för syrligt och på det stora hela ganska intetsägande.

Facit: Hardy’s Nottage Hill Shiraz (79 kr). Ajdå! Där kom varuprovet. Ok, då vet jag. Återigen, sorry! Men det var inget jag gick igång på. Visst, för 79 kr är det väl vad du betalar för, men det kändes som att de andra två var betydligt bättre.

Vin nummer två är mer av allt! Mer bett, mer kontrollerat, mer elegant. Detta är helt klart ett bättre vin. Under kvällen diskuterar vi fram och tillbaka vilket av tvåan och trean vi föredrar, och efter en segsliten diskussion landar både jag och Polarforskar’n i att detta är kvällens segrare. Inte på knock, men på poäng.

Facit: Bin 555 Shiraz Wyndham Estate (99 kr). Stramt, elegant, inget som flaxar iväg. Kontrollerade smaker, allt hålls på plats. Gott!

Vin nummer tre känns lite som ettan och tvåan tillsammans! Det är fylligt, packat med mer smaker och dofter, mer eukalyptiskt, mer parfymerat, mer komplext. Fast det spretar lite, det känns som att det är en doft/smak för mycket. Lite too much-känsla. Absolut inget dåligt vin, tvärtom – högst klunkvänligt.

Facit: 2012 Wakefield Eighty Acres Shiraz Viognier (89 kr). Supergott! Som sagt, spretar lite men vad gör det? Underbar eukalyptusdoft!

Sammanfattningsvis: Den KRAV-märkta cavan var väl helt ok, men jag hade nog lagt på tjugo kronor till och beställ Anne Marie istället. När det gäller de röda var väl Hardy’s Nottage Hill inget som vi gick igång på, däremot var både Wyndham Estate och Wakefield mycket mer intressanta. Om du vill ha ett schysst rödtjut för under hundringen, prova gärna dessa!