Edward Blom Riesling Trocken – diskvatten enligt vissa, helt
ok (för att vara kändisvin) enligt andra. Vad gäller? Efter Gödsvinets dubbla monumentala sågning – och Gudarna
ska veta att jag litar på dem! – verkade det inte finnas någon som helst
anledning till att beställa vinet. Ni som känner mig vet att jag definitivt
inte är någon som hånar eller klankar ner på andra (såvida inte de förtjänar
det!). Så varför beställde jag vinet? Kan faktiskt inte riktigt svara på det, men
jag antar att det var nyfikenhet. Så sopigt kan väl ändå inte ett vin vara? Ok
att Edward Blom är en högst excentrisk person, dock något fejkad, som både
borde skaffa sig en PT av det mer blåslampeinspirerade stuket OCH en mer kvalificerad barberare,
men omfångsrikedomen av de smått bibliska proportionerna borde väl ändå peka på
viss smak? Eller? Jag poppar!
En första sniff och blindad av Gödsvinet börjar jag leta direkt.
Var är anonymiteten? Var är det sura billiga vinet? Var är substralen? Var är kemikalieinspektionens
senaste illegala fynd?
Till slut måste jag inse: hittar inget av dessa! Istället hittar
jag en snygg ton av röda firraribilar, som för mig till Nahe. Pustar av typiska
sauvignon blanctoner kommer stötvis ur glaset, som om vinet har svårt att bestämma
sig vilken druva det egentligen är. Men slutligen vädras de ut och jag står
kvar med en ganska typisk Naheriesling. Vilket det inte är, tror vi är i
Rheinhessen faktiskt.
Men visst – det finns en ganska pigg syra i vinet. Är den
för störande? Njae, så långt skulle jag inte gå. Korka upp Battenfeld Spaniers
instegsvin så talar vi syra! Eller en Von Winning i fyrahundrakronorsklassen,
där finns det syra!
Så, var landar vi? Ett piggt och småbusigt vin med något
kemiskt, godisaktigt över sig, och inte utan avsaknad av viss komplexitet. Men för
89 kr helt ok. Så diskvattenjämförelsen är jag inte med på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar