Jag fortsätter med mitt lilla miniprojekt att återbesöka
några av de viner som jag tyckte stod ut på Vin i Västerås-mässan. Först ut i
det racet var 2012 Cartlidge & Browne, och här tyckte jag att
efterprovningen bekräftade mina initiala uppfattningar om vinet: mycket gott
och mycket prisvärt! Vinet höll ihop fint dag ett och dag två, där dag två bjöd
på en tydligare kaffeton. Dag tre hade det fallit ihop, men vad gör det?
Nästa vin i den här serien är Toskanaren 2012 Brancaia Tre,
som också imponerade stort på mässan med sin härliga frukt och klara
klunkbarhet. Namnet Tre kommer av att vinet är gjort på tre druvor, 80 procent
sangviovese och resten merlot och cabernet sauvignon. Jag poppar!
Underbar doft! Ett vin packat med härlig värme och övermogna
frukter. Köksbär, björnbär, plommon, allt övermoget. Någonstans i bakgrunden
lite kirsch, och ett litet kafferosteri gör sig påmind. Finns det inte lite
målarfärg också? Tja, kanske det!
I munnen är vinet förvånansvärt osyrligt. Det finns en
ryggrad, vinet är på inget sätt jolmigt eller platt, men syran är ganska låg.
Det var förvånande! Men inget som stör, ganska skönt faktiskt. Dag två kommer
det mer syra, men fortfarande i väldigt behagliga mängder. Stukturen är tät och
fyllig.
Det här var verkligen supergott! Härligt med fylligheten och
doften, mer sådant. Vinarskallen har provat, liksom Livets Goda. Klar rekommendation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar