Återigen, långt efter alla pinsamhetsnivåers uppnåddande
kommer här en liten rapport om en vit helkväll med vissa röda inslag i de södra
förorterna. Lite osäker på exakt var någonstans... värd var i alla fall M, som
i likhet med oexaktheten om var vi
faktiskt var, du heller aldrig exakt vet var han är! Hursomhelst, det kom att bli en supertrevlig helkväll som
så många gånger förut visade att allt vitt som är supergott inte nödvändighet
behöver vara riesling. Men vi tar det från början. Planen, den officiella
planen i alla fall, var att det främst skulle bli en röd kväll med fokus på Brunello. Först, dock, något vitt…
Ett första sniff och – smältande jordgubbsglass! Ganska
välutvecklat, helt integrerat, inget ihåligt, inget gastkramande syrligt. Lite
cayennepeppar ger sig till känna. Inte en tillstymmelse till fat. Det här måste
vara riesling? Ganska tydliga rieslingmarkörer men samtidigt ändå inte. Jag
säger tysk riesling i alla fall.
Facit: 2007 Dönnhoff
Weissburgunder S. Vaff… en chardonnay! pinot blanc! (EDIT: jag trodde weissburgunder var chardonnay, men det är visst pinot blanc. Tack för info!) Det såg jag inte komma. Men mycket
trevlig. Och som sagt, fullt utvecklad och fullt integrerad. Konstigt nog är
det svårt att identifiera en chardonnay om den inte fatbehandlats. Knäppt, rent
ut sagt. Det är andra gången det händer, får en ofatad chardonnay blint och
gissar riesling. Well well, gott var det. Vi går loss på nästa flajt, som ska
vara två röda viner,
...som dock också är vita. Det första av de två har en
mörkare färg, tät, med tydlig rieslingdoft. Nu är det ingen tvekan, det här är
riesling. Mycket diesel, äpple, nougat. Lite kryddig. Fokus på kraft, snarare
än elegans. Supergott! Jag är ganska lost exakt var, men tysk riesling måste
det vara.
Facit vin ett: 2001
Müller-Catoir Rieslaner. Vaff… rieslaner! Det var ju intressant! Tveksam om jag
druckit rieslaner tidigare, ruläner ja, rieslaner nej. Supergott. Coolt.
Det andra av de två vita vinerna torde vara betydligt yngre,
för här är fräschören något helt annat. Blommigare, fräschare, fruktigare.
Ljusa, snygga blommor! Riktigt kalasgod! Är det Egon Müller Kab? Inte heller
lika integrerad, drar lite år rödfruktshållet. Med luft och värme kommer det
mer bokna äpplen. Återigen, det här måste vara riesling. Jag noterar att jag
måste köpa på mig mer av Egon Müller.
Facit: 2012 Keller
Rieslaner Spätlese. Holy Moses! En rieslaner till! Jag kan villigt erkänna att
mina pengar var på att det här skulle vara en Egon Müller Kab, för
klunkbarheten var total… Men, som M så passande uttryckte det, du behöver inte
dricka riesling jämt. Vi kör vidare. Nu ett rött? Knappast.
Det färde vita vinet inleder också med en sanslöst frisk och
fräsch doft, en sådan där doft där du vet, redan vid första sniffen, att det
här, det kommer bli syrligt! Jag hittar viol, i munnen som sagt ett rejält
bett, helt oförlöst. Det är krusbär, det är kryddigt, gamle kungen, fünf
kreuter, ganska kryddigt med andra ord. Helt ok. Då banrekordet hittills under
kvällen varit rätt sopigt säger jag vitt, Europa.
Facit: 2012 Dönnhoff
Hermannshöhle. Coolt! Jag har druckit Hermannshöhle tidigare, de har varit helt
ok. Eller, låt mig omformulera det – väldigt mycket mer än ok men faktum är att det har inte riktigt klickat 100 %. Jättegoda,
men det har varit något som fattats för att nå ända vägen i mål, fråga mig inte
vad. Vi går på nästa vin.
Nästa vin är… grispiss!!! Japp – piss och armhåla. Pour that
armpittian wine once more! skulle säkert någon insiktsfull engelsman på Decanter som varit ute för länge i solen
uttrycka sig. Doft – nej tack. Smak – helt ok. Ingen som helst aning om var vi
är men jag hör viskningar runt bordet att det skulle vara något naturvinish.
Facit: 2011
Schäfer-Fröhlich Felseneck. Tack men nej tack. Har aldrig riktigt klickat med
Schäfer-Fröhlich. Nästa vin.
Och här var det tokstängt. Verkligen – inte en doftmolekyl
verkar ha kraft nog att lämna glaset! Jag snurrar och snurrar men nej, nej och
åter nej. Tänk Danmark en söndag – är det slut på stinkost behövs kofot. Efter
en stund lite grapefrukt. Och kaffe! Är det här verkligen gjort på druvor? Med
luft och värme händer det mer och mer, men då har jag sedan länge spottat ut
min del. Då – efter ett par timmar – lär det ha hänt massor! Men det fick inte
jag uppleva.
Facit: 2012 Keller
Morstein. Som sagt, det tog ett tag för vinet att vakna till! Kan tänka mig att
ge det en chans till. Vi kör vidare. Nu lite rött?
Nej. Vin nummer sju är, lite de förra, otvivelaktigt vitt.
Fylligt, lite kryddigt, lite fat. Udda jämfört med de andra vinerna (möjligtvis
undantaget grispisset). Ok men inte mer.
Facit: En Alzinger,
men jag kommer inte ihåg vad det var för vin.
Vin nummer åtta är något helt annat. Frisk, lite sötaktig.
Vi är hemma igen. Superhärlig frukt, enastående balans. Faaaaan vad gott!!! Det
här är precis det jag letar efter i min riesling! Lite kryddigt.
Facit: 2012 Keller RR.
Wow, dags att köpa ett par lådor.
Vin nummer nio inleder med samma pissighet som femman. Hm!
Men sedan, wow… vilket vin! kryddigt, fylligt, läcker. Också köpa en låda!
Facit: 2012 Keller
Hipping R. Det här kan jag definitivt köpa massor mer av.
Nästa vita flajt – vid det här laget har jag givit upp
hoppet om något rött (inte så att jag lider på något sätt) inleder med ett vin
som är så fundamentalt somrigt som det bara kan bli. Jag blundar och ser bara
bersåer, prunkande trädgårdar, nyutsprungna blommor, surrande humlor…
grapefrukt, sommar, lite halvtorrt, läskande till max. Inte den blekaste vad
det är för något, men jag utgår från att det är riesling och vi är förmodligen
i antingen Mosel eller Nahe. En midsommarnattsdröm på flaska!
Facit: 2012 Keller
Nierstein Riesling Kabinett H. Supergott! Ok, så vi är i Nahe. Om jag inte är
helt ute och cyklar säljs det här vinet på VDP-auktionen och ingen annanstans.
Nästa vin är kvällens vin – det blir värre men för mig var det
här nog kvällens totala upplevelse. Samma sommarkänsla som i förra vinet, men
allt är så mycket godare! Hjärnan går på högvarv – är det här en G-Max? OM det
är en G-Max – jag säljer lägenheten! Men när hjärnans automatiska sprinklersystem
satt igång inser jag att det nog inte är en G-max, mest för att det finns lite
för mycket restsötma i det här vinet. Men vilket vin! Helt underbart.
Facit: 2012 Keller Nierstein Riesling Kabinett P.
I am lost for words. Det här var en total upplevelse.
Sista vinet i den här flajten är förmodligen lite äldre, jag
känner toner av svamp som brukar finnas i riesling med lite ålder. Välutblommade
champinjoner! Helt ok men inget som kommer i närheten av de två förra vinerna
(lite ojuste kanske).
Facit: 2003 Dönnhoff
Oberhäuser Leistenberg Riesling Kabinett. Ok, så det var tre kabinetter i den
här flajten. Ryktet säger att kabinett motsvarar spätlese numera, vilket
stämmer väl överens på de tre vinerna i den här omgången.
Nästa röda (d v s vita) vin är… rött!!! Holy Macaroni till
slut har vi kommit till de röda vinerna. Det visar sig bli sju viner fördelat på två
flajter med fyra viner i varje.
Precis – ni fattar. Någon är inte att lita på i vissa sammanhang! Mina
anteckningar från den här sessionen är ytterst summariska (gott, pissigt,
lakrits, målarlåda) så här hänvisar jag till Barolista. Övergripande så var de
rätt trevliga. Min favorit var helt klart 2006 Brunello di Montalcino Poggio de
Sotto, mogen, komplex, läcker!
Det hälldes upp en del viner efter det här, men då var
förmågan att skriva anteckningar sedan länge borta.
STORT TACK M för supertrevlig kväll!!!
2 kommentarer:
Wow, vilken provning. Vem hade saknat röda en sån kväll?
Men .. är jag ute och cyklar här eller är inte weissburgunder = pinot blanc??
Det kanske det är. Kollar!
Skicka en kommentar