Red Scream and Riesling: En vit helkväll med vissa röda inslag någonstans i de södra förorterna

Återigen, långt efter alla pinsamhetsnivåers uppnåddande kommer här en liten rapport om en vit helkväll med vissa röda inslag i de södra förorterna. Lite osäker på exakt var någonstans... värd var i alla fall M, som i likhet med oexaktheten om var vi faktiskt var, du heller aldrig exakt vet var han är! Hursomhelst, det kom att bli en supertrevlig helkväll som så många gånger förut visade att allt vitt som är supergott inte nödvändighet behöver vara riesling. Men vi tar det från början. Planen, den officiella planen i alla fall, var att det främst skulle bli en röd kväll med fokus på Brunello. Först, dock, något vitt…

Ett första sniff och – smältande jordgubbsglass! Ganska välutvecklat, helt integrerat, inget ihåligt, inget gastkramande syrligt. Lite cayennepeppar ger sig till känna. Inte en tillstymmelse till fat. Det här måste vara riesling? Ganska tydliga rieslingmarkörer men samtidigt ändå inte. Jag säger tysk riesling i alla fall.

Facit: 2007 Dönnhoff Weissburgunder S. Vaff… ~~en chardonnay!~~ pinot blanc! (EDIT: jag trodde weissburgunder var chardonnay, men det är visst pinot blanc. Tack för info!) Det såg jag inte komma. Men mycket trevlig. Och som sagt, fullt utvecklad och fullt integrerad. Konstigt nog är det svårt att identifiera en chardonnay om den inte fatbehandlats. Knäppt, rent ut sagt. Det är andra gången det händer, får en ofatad chardonnay blint och gissar riesling. Well well, gott var det. Vi går loss på nästa flajt, som ska vara två röda viner,

...som dock också är vita. Det första av de två har en mörkare färg, tät, med tydlig rieslingdoft. Nu är det ingen tvekan, det här är riesling. Mycket diesel, äpple, nougat. Lite kryddig. Fokus på kraft, snarare än elegans. Supergott! Jag är ganska lost exakt var, men tysk riesling måste det vara.

Facit vin ett: 2001 Müller-Catoir Rieslaner. Vaff… rieslaner! Det var ju intressant! Tveksam om jag druckit rieslaner tidigare, ruläner ja, rieslaner nej. Supergott. Coolt.

Det andra av de två vita vinerna torde vara betydligt yngre, för här är fräschören något helt annat. Blommigare, fräschare, fruktigare. Ljusa, snygga blommor! Riktigt kalasgod! Är det Egon Müller Kab? Inte heller lika integrerad, drar lite år rödfruktshållet. Med luft och värme kommer det mer bokna äpplen. Återigen, det här måste vara riesling. Jag noterar att jag måste köpa på mig mer av Egon Müller.

Facit: 2012 Keller Rieslaner Spätlese. Holy Moses! En rieslaner till! Jag kan villigt erkänna att mina pengar var på att det här skulle vara en Egon Müller Kab, för klunkbarheten var total… Men, som M så passande uttryckte det, du behöver inte dricka riesling jämt. Vi kör vidare. Nu ett rött? Knappast.

Det färde vita vinet inleder också med en sanslöst frisk och fräsch doft, en sådan där doft där du vet, redan vid första sniffen, att det här, det kommer bli syrligt! Jag hittar viol, i munnen som sagt ett rejält bett, helt oförlöst. Det är krusbär, det är kryddigt, gamle kungen, fünf kreuter, ganska kryddigt med andra ord. Helt ok. Då banrekordet hittills under kvällen varit rätt sopigt säger jag vitt, Europa.

Facit: 2012 Dönnhoff Hermannshöhle. Coolt! Jag har druckit Hermannshöhle tidigare, de har varit helt ok. Eller, låt mig omformulera det – väldigt mycket mer än ok men faktum är att det har inte riktigt klickat 100 %. Jättegoda, men det har varit något som fattats för att nå ända vägen i mål, fråga mig inte vad. Vi går på nästa vin.

Nästa vin är… grispiss!!! Japp – piss och armhåla. Pour that armpittian wine once more! skulle säkert någon insiktsfull engelsman på Decanter som varit ute för länge i solen uttrycka sig. Doft – nej tack. Smak – helt ok. Ingen som helst aning om var vi är men jag hör viskningar runt bordet att det skulle vara något naturvinish.

Facit: 2011 Schäfer-Fröhlich Felseneck. Tack men nej tack. Har aldrig riktigt klickat med Schäfer-Fröhlich. Nästa vin.

Och här var det tokstängt. Verkligen – inte en doftmolekyl verkar ha kraft nog att lämna glaset! Jag snurrar och snurrar men nej, nej och åter nej. Tänk Danmark en söndag – är det slut på stinkost behövs kofot. Efter en stund lite grapefrukt. Och kaffe! Är det här verkligen gjort på druvor? Med luft och värme händer det mer och mer, men då har jag sedan länge spottat ut min del. Då – efter ett par timmar – lär det ha hänt massor! Men det fick inte jag uppleva.

Facit: 2012 Keller Morstein. Som sagt, det tog ett tag för vinet att vakna till! Kan tänka mig att ge det en chans till. Vi kör vidare. Nu lite rött?

Nej. Vin nummer sju är, lite de förra, otvivelaktigt vitt. Fylligt, lite kryddigt, lite fat. Udda jämfört med de andra vinerna (möjligtvis undantaget grispisset). Ok men inte mer.

Facit: En Alzinger, men jag kommer inte ihåg vad det var för vin.

Vin nummer åtta är något helt annat. Frisk, lite sötaktig. Vi är hemma igen. Superhärlig frukt, enastående balans. Faaaaan vad gott!!! Det här är precis det jag letar efter i min riesling! Lite kryddigt.

Facit: 2012 Keller RR. Wow, dags att köpa ett par lådor.

Vin nummer nio inleder med samma pissighet som femman. Hm! Men sedan, wow… vilket vin! kryddigt, fylligt, läcker. Också köpa en låda!

Facit: 2012 Keller Hipping R. Det här kan jag definitivt köpa massor mer av.

Nästa vita flajt – vid det här laget har jag givit upp hoppet om något rött (inte så att jag lider på något sätt) inleder med ett vin som är så fundamentalt somrigt som det bara kan bli. Jag blundar och ser bara bersåer, prunkande trädgårdar, nyutsprungna blommor, surrande humlor… grapefrukt, sommar, lite halvtorrt, läskande till max. Inte den blekaste vad det är för något, men jag utgår från att det är riesling och vi är förmodligen i antingen Mosel eller Nahe. En midsommarnattsdröm på flaska!

Facit: 2012 Keller Nierstein Riesling Kabinett H. Supergott! Ok, så vi är i Nahe. Om jag inte är helt ute och cyklar säljs det här vinet på VDP-auktionen och ingen annanstans.

Nästa vin är kvällens vin – det blir värre men för mig var det här nog kvällens totala upplevelse. Samma sommarkänsla som i förra vinet, men allt är så mycket godare! Hjärnan går på högvarv – är det här en G-Max? OM det är en G-Max – jag säljer lägenheten! Men när hjärnans automatiska sprinklersystem satt igång inser jag att det nog inte är en G-max, mest för att det finns lite för mycket restsötma i det här vinet. Men vilket vin! Helt underbart.

Facit: 2012 Keller Nierstein Riesling Kabinett P. I am lost for words. Det här var en total upplevelse.

Sista vinet i den här flajten är förmodligen lite äldre, jag känner toner av svamp som brukar finnas i riesling med lite ålder. Välutblommade champinjoner! Helt ok men inget som kommer i närheten av de två förra vinerna (lite ojuste kanske).

Facit: 2003 Dönnhoff Oberhäuser Leistenberg Riesling Kabinett. Ok, så det var tre kabinetter i den här flajten. Ryktet säger att kabinett motsvarar spätlese numera, vilket stämmer väl överens på de tre vinerna i den här omgången.

Nästa röda (d v s vita) vin är… rött!!! Holy Macaroni till slut har vi kommit till de röda vinerna. Det visar sig bli sju viner fördelat på två flajter med fyra viner i varje. Precis – ni fattar. Någon är inte att lita på i vissa sammanhang! Mina anteckningar från den här sessionen är ytterst summariska (gott, pissigt, lakrits, målarlåda) så här hänvisar jag till Barolista. Övergripande så var de rätt trevliga. Min favorit var helt klart 2006 Brunello di Montalcino Poggio de Sotto, mogen, komplex, läcker!