Keller Kirchspiel 2008 dag 1

Den devoterade och djupt rieslingfrälste systembolagsmedarbetaren M på regeringsgatan ger oss tipset att testa vinet över fyra dagar – det är först dag fyra som den blommar ut! Well, varför inte? Vår nyfikenhet blev till slut för stor, så medan jag fixar de sista kassaflödesjusteringarna stoppar C in en Keller Kirchspiel 2008 i kylen. Här ska testas!

Vi korkar upp. Färgen är ljus. Direkt ser vi att det bildas en hel del kolsyrebubblor, trevligt! Inte så många som Himmelreichen, fast fler än Emrich-Schönlebern. Vi doftar. Det första som möter oss är champagne! Hade jag haft ögonbindel på mig hade jag sagt att det var en ung blanc-de-blanc. Efter någon minut återvänder jag till glaset och har champagnen fått ge vika för en tydlig rieslingdoft.

Vi sniffar vidare. En hel del exotisk frukt, små gula frukter dyker upp. Ingen diesel ännu. Vinet är mycket knutet, mycket kompakt. C hittar lite sötsyrliga karameller.

Vi smakar. Återigen mycket kompakt, höga syror. Urläckra smaker! Ett mycket aromatiskt vin. Det leker med tungan! Nästan trögflytande…

Vi frestas med att sammanfatta dag ett med ”vi tror att det är vin, vi tror att det är vitt.” Återkommer imorgon!

.

Strategiska inköp 2

Jaha, då har man gjort några strategiska inköp! Först ut Keller Kirchspiel 2008, som verkar lovande.

Sedan lite sauternes, Chateau Climens 2005. Kanske inte världens bästa köp rent ekonomiskt, då är väl Loire ett synnerligen mer prisvärt alternativ, men men…

Kom att tänka på Nils Stormby och hans vinsamling som såldes för 29 miljoner kronor. På frågan varför han sålde lär han ha sagt något i stil med att

”Jag är patolog och vet vad livet handlar om. Jag räknar med att hålla mig kvar i livet ett eller annat år till, men jag vill sälja medan jag kan och vet hur jag skall göra det. Därför säljer jag nu. Och för att jag inte vill att arvingarna skall komma hit och plocka en Yquem till en tillfällig chokladmousse.”

Yquem och chokladfabrikens chokladmousse. Är inte det hedoniskt så säg!

.

Baconinlindade tankar

Sjuk, sjuk, sjuk… urk och blä. Kan vara svininfluensan, kan vara något annat. Så mycket mat och vin har det därför inte blivit. Ligger mest och lyssnar på Bachs juloratoriet. Så otroligt vacker musik! Försöker komma igenom Evelyn Waughs Sword of Honour – går trögt. Kollar på Band of Brothers – går betydligt enklare. Fast nu, efter en veckas sängliggande känner jag mig i alla fall lite bättre.

Är Bach musikens motsvarighet till Bourgogne? Det sägs ju att alla som älskar vin till slut hittar hem till Bourgogne. Är det samma med Bach? Att det i Bachs musik finns allt vi letar efter?

Som sagt, bara lite baconinlindade tankar…

.

En rapport från Det goda köket

Idag har jag varit på matmässa, det goda köket! Här kommer lite blandade noteringar. Förlåt mina sopiga bilder!

Fösta stoppet blir Fondbergs. Här blir det Nepenthe Sauvignon Blanc 2008 och fruktatombomben Berry. Nepenten var riktigt god! Klar sauvignon blancdoft, känns på en meters håll… Känns som en urtypisk nya zeeländsk sauvvie, jag hittar ananas, mogna gula frukter, krusbär, svartvinbärsblad. Kan inte bli mer Marlborough känns det som. Fast, den kommer från Australien…

Berry får nog bli årets fruktatombomb. Tveksamt om de ens de mest galna kaliforniska pinotproducenterna kan åstadkomma något liknande… chardonnay och sauvignon blanc toppad med hallonpuré. Hallå liksom! Vinet fullkomligen ryker av hallon! Fast gott och mycket fräscht.

Därefter kollar jag lite på finalen i pizzatopping. Glen Strömberg med minst ett kilo snus under läppen håller låda och berättar den ena galnare historien efter den andra om italienska fotbollsspelare, Maradona, pizzor, bronsvalsad pasta och hur den överglänser den plastvalsade… En riktig pizzadeg ska visst jäsa i minst 18 timmar. Mycket kul! Sedan blir det pizzajonglering med Antonio som är italiensk mästare.

Way to go!



Andrapristagaren – denna smakade jag av. Jättegod. Krispig botten.


Efter det vandrar jag mest runt. Testar lite viner här och där, men det är väl inget som fastnar direkt.

Blossa fick tillslut in sin Clementine på bolaget. Smakade mest glögg...

Tre grabbar som driver en importfirma. Grüner Veltliner brukar inte hamna i vår varukorg, men den här var helt ok. Tydlig sprits, påminner ganska mycket om en sauvvie.

Den här Chianti Classicon var dock tokäcklig! Men sedan blev det njutning:

Giertz Vinimport bjuder på fyra årgångar Moulin Touchais, 95, 91, 85 och 71. Supertrevligt! 95:an och 91:an känns ganska knutna, visst de är fullt drickbara och supergoda men kanske lite opersonliga. 85:an börjar blomma ut, nu börjar det märkas att det är ett dessertvin. Jag hittar klassiska sötvinssmaker såsom honung och torkad frukt. Men 71:an är den som tar förstapriset – underbar doft av mjölkchoklad och kinakrogefterrätt! Riktigt gott.

Jag avslutar på Australian Wine Club, testar bl a en riesling, Isolation Ridge. Hm, en 2008 och redan en massa diesel! Intressant. Men lite vattning, tyckte jag.

Sammanfattningsvis, en trevlig dag med goda viner!

Förutom Glen Strömberg såg jag inga kändisar. Jo, Is bror Anders Larsson på Allt om Vin/Mat och Gert Klötzke. Men sedan var det tomt.

.

Löv is allt du behöver

Löv, löv, löv.
Löv, löv, löv.
Löv, löv löv.

Det finns inget du kan göra som inte kan göras
Inget som du kan sjunga som inte kan sjungas
Inget du kan säga men du kan lära dig
Det är lätt.

Det finns inget du kan göra som inte kan göras
Ingen kan rädda det som inte kan räddas
inget du inte kan göra men som du kan lära dig i tid
Det är lätt.

All you need is löv!
All you need is löv!
All you need is löv, löv,
Löv is allt du behöver

All you need is löv (allihopa tillsammans, nu!)
All you need is löv
All you need is löv
All you need is löv, löv
Löv är allt du behöver

Visst är det mysigt med höst ändå!

.

Pommard Rugiens Premier Cru 2007 och Volnay 1er Cru Clos des 60 Ouvrées 2006

Torsdag kväll och C och jag fingrar nervöst på alla flaskorna inne på Regeringsgatan. Vi är sugna på något rött, något höstigt, pulserande, blodigt rött. Då det är ganska glest i lokalen – alla som är där väntar på champagneprovningen som strax ska börja – får vi förstklassig service av en devoterad systembolagsmedarbetare. Vi pratar lite om 2006 i Bourgogne, kanske inte världens bästa årgång men det finns guldkorn. Väl vid bourgognehyllan pekar medarbetaren på Pousse d’Or och säger kategorish att ”just det, de där kan ni hoppa över.” Jag ser hur det rycker i Cs mungipor att avslöja att vi efter ha läst Frankofilens inlägg redan köpt två flaskor av de överhoppningsbara vinerna, men vi bestämmer oss taktiskt för att på inrådan köpa på oss ytterligare en flaska Pillots Pommard.

Vi korkar upp vinerna i fredags. Eftersom det var fest tog vi bara inledande noteringar, men vi noterade att (1) Volnayen hade en underbar doft, (2) Pommarden kunde inte riktigt nå upp till den nivån, (3) Volnayen var nästan sammetslen medan (4) Pommarden var faktiskt ganska sträv och otillgänglig och därför, (5) lagra båda men prova gärna Volnayen nu och glöm undan Pommarden. Välj Pommarden till mat och Volnayn för att sniffa på i ensam majestät.

Volnayen var jättegod! Underbar, förförisk doft. Den blir det mer av. Nicer & Winer har förstås provat! Här.

.

Chokladfabrikens mörk chokladmousse

Fredag och lite familj- och vänmiddag. Mor undrar om jag kan fixa desserten, det ska vara chokladmousse men det visar sig att receptet har förkommit. ”Kan du något bra recept på chokladmousse?” Jag sträcker mig efter telefonen och slår numret till H, som jag vet har Chokladfabrikens kokbok. I den finns nämligen receptet på mörk chokladmousse, en efterrätt worth dying for… jag tror att chokladfabriken själva kallar det ”efterrätternas efterrätt” eller något i den stilen. Så Chokladfabriken, hoppas ni inte har något emot att jag publicerar receptet!

För sex vänner behöver du:

230 gram mörk choklad, sjuttioprocentig
1,5 dl grädde
3,75 dl grädde
3 äggulor
2,5 msk vatten
0,5 dl socker

Organisationen är viktig. Börja med att separera äggulorna från vitorna. Koka sedan upp den mindre mängden grädden och bryt ner chokladen i den. Rör runt tills all choklad har löst sig i grädden. Ställ åt sidan. Under tiden kan du koka upp vatten på spisen för ett vattenbad och samtidigt fylla diskhon med lite kallt vatten för snabb avkylning. Vispa sedan den större mängden grädde.

Därefter är det dags för action! Vi börjar med äggkrämen. Lös upp sockret och vattnet och värm i vattenbad. Rör sedan ner äggulorna och kör konstant tills de börjar kräma sig. Samma regler som när du gör parfait eller vaniljsås: äggulorna får absolut inte koagulera. Så, när de börjar kräma sig, ta från vattenbadet och kyl snabbt ner i diskhon. Vispa konstant hela tiden.

Blanda sedan försiktigt ner äggkrämen i den vispade grädden. Rör därefter ner den smälta chokladen. Häll upp i portionsformar och låt svalna en stund i kylskåpet.

Gör sedan italiensk maräng på de överblivna äggvitorna.

Njut!

PS. Mor hade tinat några bär som vi lade på. Generellt sett tycker jag att bär + choklad är en utmärkt kombo, speciellt bär och chokladmousse. Bären tar med sig friskhet och en syrlighet som får chokladen att bli mindre svulstig, typ… Men i det här fallet tycker jag att bären förstör den utomordentligt goda chokladsmaken. Detta var jag dock ensam om att tycka, alla andra tyckte att bären var bra till. Så om ni vill vara som alla andra, ha på bär. Annars, ha inte på bär… J DS

PPS sa jag att det här var efterrätternas efterrätt? DS

.