Variation på Västerbron mot stadshuset med båt

Towering Inferno, Thaistyle

Ibland får man sina ryck! Oftast räcker det med att gå lite för sakta förbi Kina Li nere på Ringvägen för att du dras ner och sedan komma hem med alla möjliga olika såser, nudlar, extrakt och currysar – toppat med en förstärkt übertro på dig själv som Söders Thaikock nummero ono. Det gäller att ha bra styrfart förbi m a o!

Dock, för några dagar sedan gick jag lite planlöst runt på Ringvägen (det är inget jag gör i normala fall) och drogs naturligtvis ner i djupet. Jag kom upp med lite av varje, men framför allt en stor hink Mae Ploy panengcurry, en lite mindre hink Pad thaiblandning och slutligen (av hinkarna alltså) en mindre hink Tom Yam. Sedan följde det med en massa annat, kanske återkommer till det längre fram...

Stans bästa Pad Thai som bjuds ut till allmänheten görs förresten av kockarna på Pong på Kungsgatan, ingen protes. Itamaes pad thai här vid Oh, that plane som blev recenserad här var ok men inte alls lika smarrig. Nu på senare tid har de dock spottat upp sig, så nu är den mer än helt ok, bra gjort! Fast pad thaien sparar jag till senare. Först ut i detta thai towering infernotest är pangengen och tom yammen.

Tom Yam är nog min favoritthaisoppa – just kombinationen av det söta och balanserat syrliga är helt klockren. Sött, starkt och mycket fräscht. Jag blev introducerad till tom yammen av kära vänner I & C, som hade med sig en burk från Taiwan. De slukades instantly style. Sedan dess har det blivit många burkar och en ständigt återkommande källa för kärlek och njutning. Var stans bästa tom yam finns vet jag inte, men en het kandidat är thaistället mitt i ringens köpcentrum. Eller den Thailändska Tigern kanske?







Jag kokar upp vatten och har ner ett par matskedar av soppblandningen. Ner med lite schallo och färsk rödlöksblast. Koka upp, smaka av, ner med räkor. Så gott! Fast jag ger nog Mae Ploy Tom Yam en fyra av fem, det kunde vara lite mer av allt. Men som färdigblandad var den supergod.



Efter det lite traditionell thaigryta – med paneng. Inga konstigheter, fräs upp schallo, strimlad bambuskott, böngroddar, plankad morot, häll på vatten och kokosmjölk, ner med grytblandningen och strimlad kycklinglårfilé. Koka till det är nästan klart, ha ner lite rödlöksblast och låt bli varmt. Det blev supergott! Fast lite lime ner i hade varit gott.






Just den här kokosmjölken var faktiskt mycket god. Kan man skumma kokosmjölk, förresten?

Till efterrätt rabarber, stek i stekpanna i smör, häll på socker/honung och lite vatten, krydda med kardemumma/kanel, låt koka ihop ett par minuter. Mycket fräscht.



Avslutningsvis några kvällsbilder!

Konsten att fotografera fel Hoburgsgubbe

Man tycker ju, det borde inte vara möjligt. Men faktum är att jag var tvungen att gå tillbaka för att fota om! Jag hade nämligen fotat en helt annan gubbe som låg där i stenen och stirrade ut på alla turister! Låt mig berätta vad som hände:

Midsommardagen vaknar vi i Mästerby utsövda och utvilade. Planerna för dagen görs upp, C vill gärna visa sitt Gotland och första stopp är Hoburgsgubben längst ner i söder. Mer om Huburgsgubben som är en av de mer kända raukarna på öjn kan ni läsa om här och här.

Efter en lång färd i vår skraltiga men förvånansvärt pålitliga ride kommer vi till Gute Vin, där vi gör depåstopp. Gute Vin var supertrevligt, god mat! Vi var lite sugna på att se vingården och vinrankorna men de låg visst på andra sidan ön. Men men.





Hursomhelst, vår ride tar oss ner genom det böljande gotländska landskapet ner till Hoburgen. Vi parkerar och stiger ut. C, som sätt stället en ziljon gånger tidigare parkerar sig själv med Kafka på stranden och låter mig utforska platsen på egen hand. Hon pekar på några stenformationer och säger, ”där är Hoburgen.” Jag ser sten, så långt ok, men det framkommer väl längre fram vad som är sten och vad som är ”gubbe.”





Är det här Hoburgsgubben? Tja, det där skulle kunna vara en mun, men seriöst?



Lite senare hittar jag den här formationen, en Alienrauk… men det är väl inte heller Hoburgsgubben? Hoburgsalien!



Jag går upp på berget bakom rauken och ser ut över det blåa havet. Plötsligt ser jag Hobugsgubben! Shitas patatas fritas, det var en stor baddare! Nöjd över att ha hittat den tar jag lite bilder och börjar så gå tillbaka till serveringen.





Väl där inne börjar jag kolla på lite gamla foton som finns på väggarna. Det är nu en lite krypande känsla av att något är fel börjar komma. Bilderna på Hoburgsgubben är på några andra stenar… Hallå!!! Det här var ju inte rätt ju! Hur kunde det bli så fel? Plötsligt blir man den arga turisten från Fjollträsk som barskt muttrar för sig själv att ”så typiskt, så fort man kommer ut från stan är det dåligt skyltat!”

Jag går ut till C och säger att jag fotat fel gubbe. Väl tillbaka nere vid stranden ser jag ju att det även finns en skylt som visar precis var man ska stå dessutom!



Så kära läsare, här kommer rätt Hoburgsgubbe:



Som sagt, det borde stå en skylt inne i restaurangen som tydligt informerar vilken som är den rätta Hoburgsgubben och vilken som är den felaktiga, morr!

Variation på Margaretha Krook

Och som efterrättsamis, när vi ändå är inne på markstående statyer i hyfsat normalstorlek:

Lite kvällsbilder

Lite kvällsbilder från söder...





























Och lite vin till sist:





Lite noteringar kommer, har inte korkat upp ännu...

Slutligen, här är en som alltid är glad!