söndag 29 mars 2009

2004 Le Stanze Poliziano


Efter viss tvekan har jag kommit fram till att det är nog bara att erkänna rakt av: Jag älskar korv! Wienerkorv, bratwurst, chorizo, salsiccia, lammkorv, du namnger det. Därför är jag mycket glad över att vi har upptäckt en liten korveria här i DC.* En walesare och en irländare blir tillsammans Taylors and Jones, Hantverkargatan 12. De har fått bra uppmärksamhet i media, bl a Lisa Förare Winbladh & Co samt DN har skrivit om dem:

http://taffel.se/artiklar/taffelhjaltar-taylor-jones

http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/korven-tar-plats-i-finrummet-1.798703

Med förväntansfulla steg marscherar vi därför raskt mot Hantverkargatan 12. C har varit där förut, för mig blir det premiär. Vi var väldigt sugna på korv, men målet för idag är T&Js fantastiska lammburgare som C köpte med sig förra gången.

Jag har aldrig smakat så goda lammburgare.

Så viss besvikelse möter oss när det visar sig att halva Kungsholmen varit där före oss på lördagsmorgonen och köpt alla lammburgare och nästan all lammkorv! För att citera Mr Navorski i The Terminal, Mungamo! Kvar finns lite merguez, som vi tröstköper. Samt lite Duck and Orange-korv och en superhärlig cheddar. Where else ska man liksom köpa sin cheddar, eh? Samtidigt får vi rådet att ”viell ni ha lamb till Poesken er det hoege tied att bestelle no.” Det kommer vi definitivt att göra!

Men innan vi begav oss till Hantverkeregaten twelve korkade vi upp 2004 Le Stanze Poliziano. Jag vet inte om vinet kvalar in som en ”Supertoskanare,” men det följer iaf den supertoskanska idén: Gör ett högkvalitativt bordeauxblendvin i förbjudet område. Vi häller upp en slatt.

Ur glaset, på en meters håll, känner jag doften av björnbär. Vi sniffar. Vilka fantastiska bär! En enastående cab – björnbär och svarta vinbär dominerar först. En liten sipp avslöjar ganska rejäla syror. Jag hinner tänka, "fan, kan folk sluta göra sura viner?!?!" Vi dekanterar och beger oss till Taylors & Jones.

Efter några timmars bokslutsarbete, bokläsning och mediterande steker vi merguez och grön sparris och svänger ihop en champinjonsås. Vi återvänder till Le Stanzen. Bären finns kvar, nu har även blyerts och cederträ tillkommit. De inledande ganska vassa syrorna har lagt sig, perfekt. C sammanfattar det hela: Skitgott! Jag kan bara instämma. Kanske inte värdens bästa kombo till merguez, men då de var ganska milt kryddade funkade det fint. Vinet var dock utmärkt till champinjonsåsen och utmärkt till osten.




*Default City, d v s Stockholm…

Inga kommentarer: