På havets botten

Våren 2005 börjar så mina planer på en utvecklande sauvignon blancprovning ta form. Jag har beslutat att den ska hållas om ett år, d v s våren 2006. Detta för att jag börjar bli övertygad om att sauvignon blanc trots alla förmaningar ändå ska lagras lite. Så jag köper ett gäng trevliga sauvvis, Vergelegen Reserve, Villa Marias Peter Jackson, samt några till. Plus att jag har min Brander sedan tidigare.

Men för att riktigt dubbelkolla att sauvignon blanc verkligen mår bra av lite lagring tänker jag göra ett litet experiment. Ett alternativ är ju att jämföra två årgångar, men det blir ju inte riktigt rätt. Även kom du väljer ett land med minimala årgångsvariationer finns de ändå där, som ett störande osäkerhetsfaktor. Jag behöver därför ett referensvin: Två flaskor, likadant innehåll, olika utveckling.

Vid lagring av vin brukar lagringstemperaturen lyftas fram som den mest avgörande faktorn. Ju lägre temperatur, desto mindre aktivitet i vinet och desto mindre utveckling. Min plan blir därför att köpa två flaskor av samma vin, lägga det ena i garderoben och det andra på ett kallt ställe. Men var? Inte utomhus, temperaturen ska ju helst vara relativt konstant. Någon vinkällare/vinkyl har jag inte. Vanliga kylskåpet? Nja, det är väl lite för mycket vibreringar för att det ska vara bra för vinet. Det ska ju ligga där i ca ett år.

Men så slår det mig: På havets botten, såklart! Fast var? Simma ut i Årstaviken och sänka ner en flaska där någonstans? Jag letar lite bland alternativen, men så slår det mig: N och N bor ju ute vid en sjö, de har egen brygga, kanske där? Efter lite rekning besluter jag mig för det. Sagt och gjort: N & N invigs, smått fnittrandes i planen och vinet (det blev Gibsons med skruvkork från NZ) lindas in i folie och sänks ner på ett par meters djup, fastknutet till bryggan med ett snöre.

Ett år går, jag hinner åka till London och köpa ytterligare ett par flaskor. Jag bjuder in ett tiotal vänner till provningen som hålls gemensamt av mig och T. Vinerna provas blint. Sjölagringsvinet sparas till sist, som en ”bonus.” Vi provar vinerna och har en mycket trevlig provning. Vinet från Brander visar sig vara precis lika god som utlovats, gott om alla karaktäristiska sauvignon blancdrag men mycket välbalanserad och elegant. Inte så svulstig som Nya Zeeländarna!
Sedan är det dags för min ”bonus.” Vinerna hälls upp och serveras samtidigt.

Små nyansskillnader. Är det olika år, frågar några. Närapåliggande vingårdar? Innan sanningen avslöjas ber jag om en liten omröstning och det visar sig att vinet som legat i garderoben, som därmed utvecklats mer, vinner en knapp poängseger. Små skillnader, men det upplevdes som mer utvecklat och ”godare” helt enkelt. Triumf! Efter provningen vandrade några av oss bort mot Sardin för att äta lite middag Jag myste hela kvällen efter en mycket trevlig provning och flera vinerfarenheter rikare.