J
He might think we smoke a lot and burn a bit of profit, but he can't have any idea about the hard currency we've accumulated. We can just slice it off the top.
WINSTON
You guys, you've got to realise who this chap is. He's a fucking lunatic! If he gets the slightest inkling that we are not throwing straight dice, you - and fuck it, me - are going to know what the sharp side of a kebab knife feels like.
Ingrid! Insåg att jag glömt svara på din fråga: Om kniven är bra? Jo det är den, tycker jag.
Låt mig posta lite om utrustning. Senare kommer det nog en post om glas och annat, men låt oss börja med knivar.
Jag har tre kockknivar hemma, en Dreizack, en Porsche och en Exxent Damask. Dreizacken köpte jag våren 1995. Kostade en förmögenhet för en fattig student... Det var min första riktiga kockkniv och blev min trogna följeslagare i mitt tidiga utforskande av matlagning. Det var vi. Det var en underbar känsla av att äga och använda en så verklig detalj, något som var äkta och moget/vuxet.
Idag tycker jag väl att den är lite väl tung kanske, inte lika smidig som Exxenten. Men känslan av äkthet fins kvar. Vet inte om det är inbillning, men den känns mer äkta är Zwilling och WMF t ex. De känns kanske lite väl massproducerade, sharpness for the masses typ...
Dreizacken är också den kniv som orsakat mig mest plåga. Jag har skurit mig fyra gånger i vänster pekfinger, och varje gång har jag skalat bort det gamla märket!
Porschekniven följde med ett betalerbjudande från Tasteline 2001. Lite själslös, lite ripp-off på Globalknivarna och lite varumärkesextensionkänsla, men faktiskt en skön kniv. Porschekniven använder jag idag till vardags. Bra för att hacka saker till oigenkännlighet, typ. Jag har väl aldrig varit riktigt nöjd med spetsen, jag hade gärna haft en mer spetsig sak. Men men, jag fick den till ett bra pris.
Exxenten är min klara favorit. Lätt, smidig, elegant, supervass och inte minst: snygg! Lätt att hålla vass också. Jag fick den av Stefan Karlsson på restaurang Fond för typ tio år sedan eller så. Det var när jag jobbade i dagligvaruhandeln, vi anlitade Stefan för ett uppdrag och efteråt fick jag kniven – väldigt generöst. Jag träffade många kockar genom mitt jobb i dagligvaruhandeln och Stefan hör till de absolut trevligaste.
Fast – det finns ju en myriad av knivar därute! Mina knivar har hållit bra hittills, men skulle jag köpa nytt – lite knivfetischist är man allt! – skulle jag kolla in dessa hemsidor lite extra:
http://www.japanesechefsknife.com/
Hattori, t ex...
Eller varför inte
http://www.japanwoodworker.com/dept.asp?dept_id=13159
SOAP
Also, I think knives are a good idea, you know, big fuck-off shiny knives, the ones that look like they could skin a crocodile. Knives are good because they don't make any noise, and the less noise the more we're likely to use them. That'll shit 'em up and make us look like pros.
.
2 kommentarer:
Imponerande knivar men kanske litet överkurs för oss amatörer. Det finns risk att vi båda snart ser ut som yakuzamedlemmar. :D
Har en massa poäng att ta ut på NK. Skall nog kolla vad som finns där. De har säkert en del japanska produkter och Porsche lät ju inte så dumt heller.
Hihi! Det vore ju inte så trevligt att se ut som sådana medlemmar ;-)
Men NK har en schysst knivsamling. Min erfarenhet av det kniviga är att det visserligen ser professionellt ut med många knivar, men i själva verket räcker det med tre:
En vanlig men spetsig kockkniv för att hacka och filea saker.
En smal kniv för att kärna ut äpplen eller annat finarbete.
En till kockkniv så att man kan hacka saker tillsammans.
Så hoppa knivblocken med volym och gå för djup! :-)
Skicka en kommentar