2007 Georg Mosbacher Freundstück Riesling och Cheesecakeost

I lördags var jag som vanligt på stan, jagandes efter en bit ost att konsumera framför ett gäng avsnitt av Six Feet Under, som C och jag just nu är totalt inne (nere?) i. Men först lite träning! S.A.T.S. Globen, eller S.A.T.S. Stare leg om ni är på sådant humör, fick stå värd för ett hårt och obarmhärtigt Backn’ Bones-pass. Därefter blev det NK-rean och det var faktiskt nära att det blev en mörk, rutig och 50-procentsread gubbakavaj från Corleoni men jag räddades i sista ögonblicket av en av expediterna som tyckte att den såg trång ut. Det var bra gjort!

I stället tröstade jag mig nere på Systembolaget. C hade lagt in en beställning på likadan champagne som vi drack på nyår (Henriot -96) men den var tyvärr slut. Det fick bli lite riesling istället. Fingrade ganska länge på en Zilliken, samt en Pichler (dricker man inte för lite österrikiskt vin?), men så såg jag ett vin från en producent som jag inte sett tidigare: Georg Mosbacher. En 07:a också, trevligt!

Så ner till NKs matavdelning för att köpa lite ingredienser till en musselpasta. Därefter vidare till Gamla Amsterdam – inte för att ostarna på NK är skruttiga, men jag gillar Gamla Amsterdam mer. Utbudet är förstås mindre, men de ostar de har är mycket goda. Sen är jag en hårdostkille också, så det hjälper ju till lite... Kan varmt rekommendera osten Old Amsterdam – confusing, I know!

Hursomhelst, jag låter mig frestas av utbudet och längst ner i disken ligger det en ost som ser ut att ha legat där sedan digerdöden – den är vit med stora mörka prickar på… Det visar sig vara en blåbärscheddar. Jag frågar om jag får smaka, vilket jag får. Det smakar onekligen blåbär och är ganska söt. Expediten frågar om jag inte tycker att den smakar som cheescake och jag kan bara hålla med. Den smakar som blåbärscheescake!

Väl hemma korkar jag upp Pfalzvinet. Först är den ganska knuten, släpper inte ifrån sig så mycket. Med Moselblomstret i färskt minne är den här klart mer elegant, mer rakryggad. Inte så mycket diesel. Men i takt med kvällen öppnar sig vinet mer och mer och det är mycket gott. Ingen exotisk frukt, en hel del mineral, och om du luktar försiktigt längs kanten kan du hitta samma godisdoft som i Moselvinet. Ett mycket trevligt matvin!

Dagen efter, d v s idag, är det lite plattare. Det var bäst igår, men fullt njutbart idag. I det sammanhanget är jag helt impad av Moselvinet som klarade sig en vecka i kylskåpet utan att försämras en millimeter…

Men tillbaka till cheescakeosten. Superhäftig men lite för söt för min skull!