Amarone, Vadstena och förrådslänsning

Seriöst, ett kungarike för lite energi för att skriva ett blogginlägg! Jag får skylla på att jag är tokförkyld – inte som vanligt, d v s sängliggande med tomater, Singoalla och Band of Brothersmaraton, utan precis så frisk att jag bara är förkyld. Fast jag antar att det är bra med tanke på mina bokslut…

Hursomhelst! För ett tag sedan hade jag lite gubbamiddag hemma för några vänner. En av gästerna hade med sig en hel flaska amarone, en Capitel de'Roari som jag stoppade in i förrådet och sedan hände inget mer. Men så i fredags infann sig så den vanliga fredagstörsten efter något gott, rött, pulserande vin och eftersom underhållet av mitt rödvinsförråd varit kraftigt eftersatt den senaste tiden blev det en shoot-out mellan Davids vin och amaronevinet. Amaronen förlorade. Davids vin ska jag korka upp och njuta av.

Amaroneviner tillhör väl kanske inte de viner jag dricker vanligtvis, så det var roligt att korka upp. Förr hände det väl oftare att jag drack amarone, men de senare åren har det mest blivit andra viner. Vi korkar upp. Helt klart ett gott vin, sammetslent enligt C. Fylligheten är det inget fel på. Gott och mycket publikfriande. Perfekt en fredag! Tack M!

I lördags begav jag mig så söderut till Vadstena för årsmöte. Det var supertrevligt! Och faktiskt, mer amarone. Denna gång ett annat märke, kan varit Tommasi? Det var i alla fall mycket gott, och godare än fredagsvinet.

På väg upp från Vadstena passerade jag K-holm för att hämta upp lite riesling och samtidigt inventera. Hallå, förrådet är ju nere på alarmerande låga nivåer! Vaff… nu blir det till att köpa in lite mer!

I K-holm fick jag dessutom årets ranson av våfflor av mamma. Lunchkoman slog till precis när jag rullade in i Stockholm. Jag gjorde inte så mycket mer den söndagen...