Bloggträff med BYOB

Det är lördag, det är kalasvarmt, det är solsken och jag har semester. Vad passar då bättre än att ha en liten bloggträff? Thought so! Temat är BYOB och helblint. Först en massa vinprovning, sedan lite gott käk – ett beprövat upplägg. Medverkande nördar är, förutom jag själv, David, Fredrik, Magnus och T, som absolut borde starta en egen vinblogg. Det ser vi fram emot!

Men först lite uppvärmning! Fredrik har varit på Sovel kött och grill samt Mi Piace och förutom kvällens käk – en fantastik hängmörad och lufttorkad entrecote – inhandlat lite blandat plock.





Vi kalasar på två olika sorters skinka, bl a en patanegraliknande sak som fullkomligt bara smälter i munnen. Till det lite oliver, bröd och olivolja samt lite justa hårdostar, som jag inte riktigt kommer ihåg vad det var. Fantastiskt gott! Min favorit är den pinot noirindränkta.

Det mesta av den här underbara antipastin sköljs ner med 2009 Georg Breuer Schlossberg, som jag inhandlade i förra veckan på flaggskeppet och som jag naturligtvis inte kunde hålla borta från korkskruven.



C och jag smygprovade vinet i fredags, fast då var det mest krusbär och rabarber om vartannat inlindade i en knallhård syra. Nu, efter knappt ett dygn i kylskåp, har det hänt lite saker – men inte så mycket. Vinet är fortfarande superungt och ganska tillknäppt, men efterhand lossnar det upp en hel del. Klassiska rieslingtoner dyker upp, men fortfarande en hel del krusbär. Det här kommer bli stort! Knivskarpt, extremt, välbalanserat, fylligt, packat, massivt. Köp, gräv ner, glöm.

Vi ger oss även i kast med att prova 2010 Le Temps du Sorcier från svenskägda Domaine de Rabidote, Anders Åberg bl a. Ner med kranen och tjoho! Här var det hav å tång! Fast på ett bra sätt. Ett trevligt vin, kul med svenskar som ger sig ner för att hålla på med vin.



De sista av antipastimolekylerna sköljs ner med lite mer riesling, 2005 Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese som inte hanns med vid 2005-provningen.



Betydligt mer öppet, färdiglagrat och helt tillgängligt. Vi hade nog i och för sig förväntat oss lite mer syra. Gula frukter, persika, men framför allt honung. Gott! Efter denna lilla uppvärmning ger vi oss i kast med the good stuff.

Vin nr 1 är mörkt rött. Vitpeppar, svarta vinbär, en mystisk grön ton, en hel del stallighet. Men framför allt en attackerande pepprighet. Smaken är lika attackerande, det är rakt på och ganska starkt. Inte vindaloostarkt, men starkt. Första gissningarna säger Frankrike och någon form av cabblandning. Inte Europa? Då kan det vara var som helst!


Facit: 2008 Lady May från Glenelly i Stellenbosch, Sydafrika. Intressant! Ingen rökighet alls, och enligt etiketten ren cab. Glenelly Estate ägs av May de Lencquesaing, från Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande, och marknadsför sig som ”South African wine with a French touch.” Intressant, kul, inget som direkt avslöjar att det är sydafrikanskt, mycket peppar och ganska starkt. Ett typiskt matvin. Luftas!




Vin nr 2 inleder med en varm, mogen doft. Inte samma grönhet, inte samma svarta vinbär. Lite kryddigt. En hel del körsbär. I munnen är det mjukt och lent, inga attackerande tanniner men ändå en fast ryggrad. Det här var riktigt gott! När jag återvänder till vinet lite senare på kvällen har det fått en behaglig ton av kanderade apelsinskivor, typ Fazers marmeladkulor eller något liknande, en svag mintighet. Detta är mångas favoritvin, inkl mig själv, som ger det delad förstaplats.

Men var är vi någonstans? Och vad är det för druva? Jag är helt lost – det här har jag inte druckit förut. Jag tror att både Fredrik och Magnus träffar rätt – Portugal. Kul! Genast kommer vi alla att tänka på Madeira och att du egentligen inte behöver någon annan alkoholhaltig dryck whatsoever. Förutom lite skumpa och en och annan mogen riesling ibland och kanske kanske kanske någon GT då och då…


Facit: 2007 Pintas. Mycket kul och mycket gott!



Vin nr 3 kan bara inte sluta dofta Djungelolja – det står som en plym ur glaset! Skum men intressant doft, en del kryddighet, lite bitter. Men gott! Återigen är jag helt ute och cyklar. Vi får veta att det är en pinot noirklon – och kopplat med vad vi tror är bidragsgivarens senaste intresseområden kan vi placera vinet i Österrike.


Facit: 2007 Kopfensteiner Eisenberg Blaufränkisch Selektion. Som vanligt dricker du för lite österrikiskt vin och för lite dessertvin. Men det går att ändra!




Vin nr 4 har till skillnad från de övriga en klar brunaktig ton i färgen. Borde vara ganska moget med andra ord. Ner med kranen och wohoa! Här var det undervegetation! Baconchips, svamp, mörker, köttfond, podsol, gravöppning. Sottoalbero. Sotto, sotto, sottoalbero! Vi är förmodligen deep centre Chateauneuf. Mer champinjoner. Moget. Lång eftersmak. Skitgott!


Facit: 2004 Clos Saint Jean Deus ex Machina. Aha! Vi drack vinet för ca ett och ett halvt år sedan, nyåret 2009. Då var det inte lika undervegetationish, mer frukt och mer portvinsaktigt. Det här är på topp nu. Också ett vin som jag återkommer till lite senare på kvällen och då har de värsta av podsoltonerna lagt sig och doften är mer djup och mer komplex. Så min rekommendation är: lufta och drick upp!





Vin nr 5 inleder med lite ko, lite stall. Därefter lite stall utan kor. Lite grönt, lite Djungelolja. Lite målarfärg. Aha! Italien törhända? Senare dyker det upp lite sköna godistoner, lite piggelin bl a. I munnen biter det ifrån, bra tanniner och bra ryggrad. Det här är också supergott! Återigen, var är vi? Efter lite blandade gissningar pekar vi ut Italien, jag tror att det är målarfärgen som avslöjar vinet.


Facit: 1999 Radici Taurasi Riserva, Mastroberardino. Mycket trevligt! De elva åren märks, fast vi kan inte låta bli att jämföra med Ex Machinan som är betydligt mer utvecklat och moget. Det här har många år kvar, även om det fullt drickbart nu och på en topp som kommer ligga kvar ett bra tag till. För Deus ex Machinan kändes det mer som att toppen är nu, nu i sommar.




Slutligen vin nr 6: lite mer tegelröd färg.



Om Kopfensteinern bolmade Djungelolja så bolmar det här hallon, jordgubbar och nypon. Sweet Jesus vilka härliga, mogna röda bär! En otroligt ren och klar bärdoft, som gjord att sniffa på resten av kvällen. Gott om tanniner. Inga varma toner alls. En hel del lakrits kommer fram efter ett tag. Det här var riktigt gott, mer, mer mer!

Facit: 2001 Parafada Barolo. Återigen – dags att köpa mer Barolo!




Efter dessa viner är det dags för lite mat, och amatören i sällskapet lämnar plats för proffsen som på ett lekfullt enkelt sätt får fram en perfekt grillglöd på några minuter. På med entrecotebitarna.







Vi försöker reda ut skillnaden mellan lufttorkning och hängmörning, eftersom de superfina biffarna från Sovel är både och. Mer efterforskning krävs! Hursomhelst, de är riktigt, riktigt goda och tillsammans med Sovels egen bearnaise och lite sallad får vi en supergod måltid.

Efteråt svänger jag ihop lite italiensk maräng och till dessa får vi lite dessertvin. Sinnena är väl inte riktigt på topp, men det ljusare vinet har en härlig doft av bokna äpplen. Det mörkare vinet hoppar runt bland alla möjliga tänkbara associationer tills någon tillslut sätter spiken: pumpernickel! Mörk, härlig doft, brödig, sirap, maffigt. Personligen föredrar jag nog det ljusa men det mörka har en attraktionskraft som ett svart hål.


Facit: 2001 och 2006 av I Capitelli. Supertrevliga!





Någonstans kring 02.30 är alla glas diskade och allt som återstår är sängen. Stort tack till alla, jättekul att ni ville komma och tack för de goda vinerna ni tog med er!



PS Återkommer om vad ostarna heter. DS