Italien dag 1: Enoteca Vineria dall’Oste, pizza och grappamaraton med skorpionattack

Varma av solen och det ljumna men svalkande vattnet vandrar vi tillbaka mot hotellet för dusch och ombyte. På kvällens program står besök på Ks favoritvinbar, samt besök på en äkta italiensk pizzeria. Därefter har vi blivit utlovade en totalgenomtestning av alla Italiens grappaproducenter hemma hos Ks far N och hans K. Splendido!

Men först vinbaren – eller enotecet om vi ska vara lite kontinentala! Stället drivs av Mickey, som hälsar oss välkomna och visar oss till ett litet bord.

Själva vinbaren är inte särskilt stor: en bar, några bord, några hyllor med vin, en fläkt. Mer behövs inte. Atmosfera calda e pubblico giovane dove il vino è protagonista. Dalle 350 etichette una cinquantina vengono proposte alla mescita e rappresentano tutto il panorama nazionale. Gli stuzzichini variano con le stagioni!

Mickey är trevligheten själv och bredvid baren finns ett litet bord med diverse antipasti som vi inbjuds att hugga in på: lite goa röror, lite gott bröd, mosad ost i en schysst olivolja, ostkex, ägghalvor, champinjoner med överringlad balsamvinäger och salt.




Allt smakar fantastiskt gott och hade vi haft tre gram mindre självbehärskning så hade vi rensat alltihopa. Tjinco sueco – molto loco!

Men vin behövs, naturligtvis! K uppvisar dolda språkkunskaper och konverserar glatt/friskt med Mickey, lite senare får vi in fem glas och en flaska rött. Vi inleder med en sangiovese – gott! Ganska ungdomlig, ett helt vanligt men gott italienskt tjut. Solen, stranden och havet har gjort oss extra törstiga så det blir en flaska till. Denna gång vill vi ha lite ålder, så det blir en 2004 Mogliano Marche Rosso från Claudio Morelli. Tjoho! Det här var något helt annat. Gott om multna löv, undervegetation, lite portvinstoner.




Supergott! Vi försöker pressa K på några nya historier om R R men den dörren verkar vara stängd. Men man kan ju inte få allt!

Vinet i all ära men det bestående minnet är ändå den underbara antipaston. Speciellt champinjonerna – så gott! Vi dricker upp det sista av undervegetationsvinet och ger oss ut i den varma kvällen. Nu pizza. Efter lite blandade svängar hamnar vi på Pizz’Art, en liten pizzeria nere vid hamnen.








Jag har hört lite olika historier om italiensk pizza. En del säger att det är himmelriket självt, andra säger att det är en klar besvikelse – pizzan är godast i Sverige eller USA. Så det här ska bli spännande. Vi väljer fyra olika pizzor: en med olika ostar, en med champinjoner och något annat, en med räkor och skaldjur och en med tonfisk.








Men vad goda de var! Helt osannolika smaker, min favorit är räkpizzan och ostpizzan. Tonfiskspizzan lämnas åt sitt öde i Ts goda händer.

Mätta och belåtna vandrar vi ånyo ut i den ljumna kvällen för att hamna hos Ks far N och hans hustru K, som har ett hus ganska nära stranden. N & K har för tillfället inhandlat lite goa ostar nere på marknaden, bl a en gigantisk bit gorgo som måste vägt tre kilo. Madre mia! Sedan var det några andra ostar också, lite parmesan och en fårost? Till ostarna korkar vi upp lite mer vin, denna gång 2008 Fattoria Le Terrazze Rosso Conero. Mycket gott!









Så, efter att ha ätit upp en substantiell del av Mickeys plockmat, ett par rejäla pizzabitar, flertalet kilo supergod ost ger vi oss på det som vi kom hit för: ett redigt grappamaraton. N plockar fram tre flarror: en vit, en mörk och en med citronsmak. Kortfattat kan man säga att den vita används förslagsvis till att impregnera telefonstolpar, men den mörka var faktiskt ganska god!




Någon gång efter det att vi tömt huset på den drickbara grappan blir det plötsligt lite skorpionattack!




Skorpioner är annars en liten djurart som jag sett en hel del av, framför allt under min tid i Afrika. Om du gick ut tidigt på morgonen på golfklubben i Nimba kunde de ligga och vänta på dig nere vid fyrans tee... En gång var det även en stor fet 20-centimetersvariant som vaktade ingången till den allmänna swimmingpoolen. Och så var det den som vi köpte, en liten svart sak som vi tog med oss hem. Där lyckades den naturligtvis rymma, så ett tag hade vi en skorpion lös i huset. Och så var det den som vi pumpade full med formalin och som fick följa med hem till Sverige. Jag antar att den fortfarande ligger kvar i kylskåpet i K-holm. Och apropå vilda djur som fick harborera i huset i Yekepa så var det helt nyligen ett litet reportage om henne på TV4: vår lilla chimpans Linda som nu har blivit 29 år. Helt otroligt! Måste åka upp till Furuviks djurpark och besöka henne snart…



Ps Trots all mat fans det fortfarande folk som inte var mätta! Det hade ju varit troligt att den skyldige skulle vara C eller ren av myselfo men i det här fallet var det faktiskt T... Mon Creatore! DS