2010 Löwengang chardonnay, 2013 Keller von der Fels, 2007 Chateau de Pommard

Kära läsare, jag har flirtat med chardonnay. Nu i sommar har det korkats upp både ett och annat med den smöriga vätskan och visst, det är ju fullt drickbart! Men detta smör… man kan ju bli tokig för mindre. Jag raljerar förstås, antar att det är en kombination av att jag är extremt känslig för fatade vita viner och att jag druckit för lite av dem (varning för post hoc, ergo propter hoc). Vi får se vart det leder. Chardonnay so far är, fylligt, smörigt, oftast behagligt fylligt, smörigt, lite tillrättalagt.

Förutom Benjamin Leroux 2011 Puligny-Montrachet Champ Gain har sommarens chardonnayrace bestått av Shafer Red Shoulder Ranch Chardonnay, Calera Mount Harlan, en övervintrad Chablis, några till jag inte kommer ihåg namnet på samt några blanc de blancser (som jag också förträngt). Sist ut i denna somriga, isterfyllda kavalkad har i alla fall varit 2010 Löwengang Chardonnay från Sydtyrolen.

Det var mycket gott! Italienskt vin med fransk druva och tyskt namn. Att det senare är packat med härliga sauvignon blanc-dofter och rieslingtoner förstärker knappast internationaliteten. Grym balans, läskande, lite mintigt (?). Jag köper gärna mer.

Sedan kunde jag ju inte hålla mig längre – en strategisk uppkorkning av Lessrof avgjorde saken – det fick bli test av 2013 Keller von der Fels.

Det var också supergott och visst, här finns det storhet om man klarar av att vänta. Lite för mycket Piggelin, och aningens för trögflytande när värmen steg, men annars ett supergott vin. Så håll koll på temperaturen. En flaska kvar – men jag vet var det finns mer!

Avslutningsvis har jag huggt in på min Pommardlåda. Jag köpte en låda 2007 Chateau de Pommard 2011 och sedan dess har den legat i Frihamnen hos Magnusson Fine Wine, MFW. Jag provade vinet som hastigast på Bourgognedagen nu i våras och då tyckte jag att det befann sig i ett härligt drickfönster, så varför vänta? Den hedoniska planen var att dricka upp hela lådan nu i sommar men allt annat har kommit emellan. Men nu tisdags hade jag polarforskar’n över för lite käk och det kändes lite speciellt att FÖRST ta till skruvmejseln OCH SEDAN korkskruven.

Gott! Fem flaskor kvar – kommer bli svårt att hålla sig.