Kära läsare, efter sex år som par har C och jag valt att gå
skilda vägar. Trist att det inte funkade, men förmodligen bäst för alla
inblandade parter. Själv har jag ägnat en större del av sommaren att komma i
ordning med allt det innebär, flytt, måla om, slänga saker, köpa nytt, anpassa
sig till att ha Schorvis-Korvis blott växelvis. Samtidigt som det varit jobbigt
har jag också fyllts av en stor livslust, en längtan att ta tag i saker och få
en liten nystart i livet. Jag har t ex stuvat undan saker som jag tyckt varit fett hideous (sorry!) och tagit fram
saker som jag tycker är fina och ”är jag” (och vem fan är du då?!).
Det verkar även som att lusten att blogga har återvänt.
Inläggen det senaste året har ju inte precis haglat in, men så har lusten att
vara med Tim istället varit så oerhört mycket starkare. Eller hur man nu
uttrycket det. Men nu börjar jag känna en stor lust att börja blogga och även
ta tag i mina andra skrivprojekt, som blivit liggande. Vi får se vart det bär.
Hursomhelst – det har konsumerats vin! Först ut, midsommar:
Tim och jag spenderade ett par riktigt trevliga dagar uppe
hos David. Ibland på spelplanen, men mestadels uppe på läktaren. Fel
kontinent. Fel druva. Fel färg???
Skönt att, som det uttryckts, du inte står där själv alla gånger! Well well…
Jag hade med mig lite Madeira, som importeras av Zvonko. Först Barbeito Madeira
10 Years Old Malvasia Reserva Velha, som var god men lite för grovyxad för min
smak. Däremot 1999 Barbeito Madeira Single Harvest Medium Dry, såhär ska det
smaka! Supergod verkligen. 2012 Riesling Grand Cru Brand var… helt fantastisk. Precis när
jag hade förlorat hoppet om Alsace så kliver den här in – läcker, fyllig,
tydlig rieslingdoft, läskande. Och snorbillig.
Klar köprekommendation!
Ett vin som jag sparat rätt länge var 2004 Chablis Grand Cru
Bougros från Domaine William Fevre. Komplex doft, tydlig ålder, en hel del
champinjoner. Helt ok men jag vill nog ha mer fräschör i mina viner. Jag gillar
Chablis, men den här hade nog legat lite för länge för min smak.
Sedan blandade läktarplatser, dock ack så goda. 2011 Domaine
Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues – superläcker! Mer Gigondas
säger jag bara… 2009 Bonny Doon Le Cigare Volant – ahhh, sydrhônsk värme… va,
fel kontinent! Mycket läcker. Brumonten var väl sisådär. 2008 Gatinois däremot var
mycket trevlig! Nästan lite rosa i färgen, jag köper gärna igen. En Domaine La Barroche
slank ner också, mer sådant. Avslutningsvis 2011 Benjamin Leroux
Puligny-Montrachet Premier Cru Champ Gain – mycket, mycket trevlig. Inte lika
bländande som i julas (då den var så god att hjulen trillade av vagnen), eken
var liiite mer framträdande, men fortfarande ett magiskt vin. Tror att jag
stoppar undan kvarvarande flaskor. Läs mer här om midsommarvinerna!
Sedan var jag och Tim över en sväng nu i veckan, och
återigen, supertrevligt och blandade läktarplatser. 2011 Andreas Gsellmans
Traminer var ju störtskön! Busig, mycket personlig, läskande. På samma tema,
2009 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba, den godaste dolcetton jag provat. Som
matvin funkade 2009 Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT helt perfekt.
Sedan hade jag med mig 2009 A Christmann Idig, mest för att
jag ville kolla om det var sant det som Punkar’n skrev. Och visst – tråkigare vin
får man ju leta efter. Ingen syra, ingen druvtypiskhet, platt och jolmigt. Jag
har två flaskor kvar – bortskänkes! För att få ett referensprov togs 2009 Schäfer-Fröhlich Felsenberg GG fram, och: Holy Macaroni vad gott! SÅHÄR ska det ju smaka! Allt som saknades i Idign, personlighet, liv, syra, riesling, fanns i Felsenbergen. Det ska finnas en 2007 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Riesling Spätlese kvar i källaren. Ser fram emot den. Sedan var det något knas med 2009 Guigals
Côte-Rotie Brune et Blonde, gott vin men helt utan personlighet och ganska
atypisk. Müsko.
Lite god skumpa blev det också. På Elvis inrådan köpte jag
ett par flaskor Tarlant, och den var mycket trevlig. Kanske inte så
hoppa-upp-och-ner-god! som föreslagits, men helt ok! Kan mycket väl tänka mig
att köpa fler.
Efter det ett intressant shootout, denna gång mellan 2008
Iron Horse Russian Cuvée och Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru (NV). Det tog
en intressant vändning… eftersom flaskorna var rätt lika och folierade tittade
jag bort när jag öppnade dem, så att det blev halvblint för mig. Vin nr 1
inledde med klassisk champagnedoft, men lite väl hög dosage. Vin nr 2 var mer
komplex, torrare, fast lite knuten. Jag blev mer och mer övertygad att ettan
var Rodezen och tvåan Iron Horsen. En besvikelse började ta sin form, jag har
ju druckit Eric Rodez förut och visst är den lite sötare, men inte så här söt?
Med lite luft och värme blev det på gränsen till att vara jolmigt. Äsch! Men
när foliet togs bort var det tvärt om – Ettan var Iron Horse och tvåan Eric Rodez.
Kul! Jag har sagt det förut (och andra såklart…), men Eric Rodez – klar köprekommendation!
Well then! Stort tack till David med familj för
supertrevliga dagar!
4 kommentarer:
Jamen se där, som jag har väntat :)
Stort tack själv hörni, har varit mycket trevligt. Synd på de otrevliga inslagen men som du säger kan det vara gott med nystart.
Vi får hoppas på något besök i höst, finns någon flaska kvar i källaren..
Hade gött/ David
Finns någon flaska kvar i källaren? Jomen det hoppas jag också att det gör! ;-)
Slösöndag idag... men tänkte testa Keller vdF 2013. Sopig idé?
Detsamma, ha det nice! /Ulf
Kul att läsa. Och roligt att få läsa lite oftare.
Kul att du gillar inläggen, Johannes! Det är roligt :-)
Skicka en kommentar