Uppbrott, nystart. Samt några shootouter!

Kära läsare, efter sex år som par har C och jag valt att gå skilda vägar. Trist att det inte funkade, men förmodligen bäst för alla inblandade parter. Själv har jag ägnat en större del av sommaren att komma i ordning med allt det innebär, flytt, måla om, slänga saker, köpa nytt, anpassa sig till att ha Schorvis-Korvis blott växelvis. Samtidigt som det varit jobbigt har jag också fyllts av en stor livslust, en längtan att ta tag i saker och få en liten nystart i livet. Jag har t ex stuvat undan saker som jag tyckt varit fett hideous (sorry!) och tagit fram saker som jag tycker är fina och ”är jag” (och vem fan är du då?!).

Det verkar även som att lusten att blogga har återvänt. Inläggen det senaste året har ju inte precis haglat in, men så har lusten att vara med Tim istället varit så oerhört mycket starkare. Eller hur man nu uttrycket det. Men nu börjar jag känna en stor lust att börja blogga och även ta tag i mina andra skrivprojekt, som blivit liggande. Vi får se vart det bär.

Hursomhelst – det har konsumerats vin! Först ut, midsommar:

Tim och jag spenderade ett par riktigt trevliga dagar uppe hos David. Ibland på spelplanen, men mestadels uppe på läktaren. Fel kontinent. Fel druva. Fel färg??? Skönt att, som det uttryckts, du inte står där själv alla gånger! Well well… Jag hade med mig lite Madeira, som importeras av Zvonko. Först Barbeito Madeira 10 Years Old Malvasia Reserva Velha, som var god men lite för grovyxad för min smak. Däremot 1999 Barbeito Madeira Single Harvest Medium Dry, såhär ska det smaka! Supergod verkligen. 2012 Riesling Grand Cru Brand var… helt fantastisk. Precis när jag hade förlorat hoppet om Alsace så kliver den här in – läcker, fyllig, tydlig rieslingdoft, läskande. Och snorbillig. Klar köprekommendation!

Ett vin som jag sparat rätt länge var 2004 Chablis Grand Cru Bougros från Domaine William Fevre. Komplex doft, tydlig ålder, en hel del champinjoner. Helt ok men jag vill nog ha mer fräschör i mina viner. Jag gillar Chablis, men den här hade nog legat lite för länge för min smak.

Sedan blandade läktarplatser, dock ack så goda. 2011 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues – superläcker! Mer Gigondas säger jag bara… 2009 Bonny Doon Le Cigare Volant – ahhh, sydrhônsk värme… va, fel kontinent! Mycket läcker. Brumonten var väl sisådär. 2008 Gatinois däremot var mycket trevlig! Nästan lite rosa i färgen, jag köper gärna igen. En Domaine La Barroche slank ner också, mer sådant. Avslutningsvis 2011 Benjamin Leroux Puligny-Montrachet Premier Cru Champ Gain – mycket, mycket trevlig. Inte lika bländande som i julas (då den var så god att hjulen trillade av vagnen), eken var liiite mer framträdande, men fortfarande ett magiskt vin. Tror att jag stoppar undan kvarvarande flaskor. Läs mer här om midsommarvinerna!

Sedan var jag och Tim över en sväng nu i veckan, och återigen, supertrevligt och blandade läktarplatser. 2011 Andreas Gsellmans Traminer var ju störtskön! Busig, mycket personlig, läskande. På samma tema, 2009 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba, den godaste dolcetton jag provat. Som matvin funkade 2009 Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT helt perfekt.

Sedan hade jag med mig 2009 A Christmann Idig, mest för att jag ville kolla om det var sant det som Punkar’n skrev. Och visst – tråkigare vin får man ju leta efter. Ingen syra, ingen druvtypiskhet, platt och jolmigt. Jag har två flaskor kvar – bortskänkes! För att få ett referensprov togs 2009 Schäfer-Fröhlich Felsenberg GG fram, och: Holy Macaroni vad gott! SÅHÄR ska det ju smaka! Allt som saknades i Idign, personlighet, liv, syra, riesling, fanns i Felsenbergen. Det ska finnas en 2007 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Riesling Spätlese kvar i källaren. Ser fram emot den. Sedan var det något knas med 2009 Guigals Côte-Rotie Brune et Blonde, gott vin men helt utan personlighet och ganska atypisk. Müsko.

Lite god skumpa blev det också. På Elvis inrådan köpte jag ett par flaskor Tarlant, och den var mycket trevlig. Kanske inte så hoppa-upp-och-ner-god! som föreslagits, men helt ok! Kan mycket väl tänka mig att köpa fler.

Efter det ett intressant shootout, denna gång mellan 2008 Iron Horse Russian Cuvée och Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru (NV). Det tog en intressant vändning… eftersom flaskorna var rätt lika och folierade tittade jag bort när jag öppnade dem, så att det blev halvblint för mig. Vin nr 1 inledde med klassisk champagnedoft, men lite väl hög dosage. Vin nr 2 var mer komplex, torrare, fast lite knuten. Jag blev mer och mer övertygad att ettan var Rodezen och tvåan Iron Horsen. En besvikelse började ta sin form, jag har ju druckit Eric Rodez förut och visst är den lite sötare, men inte så här söt? Med lite luft och värme blev det på gränsen till att vara jolmigt. Äsch! Men när foliet togs bort var det tvärt om – Ettan var Iron Horse och tvåan Eric Rodez. Kul! Jag har sagt det förut (och andra såklart…), men Eric Rodez – klar köprekommendation!

Well then! Stort tack till David med familj för supertrevliga dagar!