Kungagraven i Kivik

Min bild av Kivik har svängt dramatiskt! Från att ha varit svennishstället nr 1 med Kiviks marknad som kronjuvelen (tänk att det kommer 100 000 besökare varje år…) är jag beredd att flytta dit. Vilket trevligt ställe! Sådan underbar natur!

Vi besöker kungagraven. Kanske inte så mycket att se, men ändå väldigt spännande att känna historiens vingslag. Att det var en grav och inte IKEAs första hämtlager för sten förstod man först på 1700-talet. Olika utgrävningar har gjorts genom åren, den port som vi har idag är konstruerad av arkeologerna i modern tid för att vi ska kunna uppleva graven. Inne finns lite olika hällristningar:

Coolt!

Två gånger är vi även och äter middag på Buhres Fisk. Jättegott! Klar rekommendation.

.

Kaffestugan Annorlunda, ett kakmonsters våta dröm

Räddningen blir ett besök på Kaffestugan Annorlunda och kaklunch. Känns som det syndigaste vi gjort på länge! Det kan vara lite svårt att greppa, men det är sant: för 60 kr får du kaffe/te och HUR MYCKET KAKOR OCH BULLAR DU VILL. Detta måste vara kakmonsterheaven.

Kaffestugan Annorlunda ligger iaf idylliskt insprängt bland träden, om nu det har någon betydelse... Gården är från 1840-talet och här har kaffe serverats sedan 1957. Tanken har alltid varit densamma, att besökare ska kunna få en god och prisvärd fikastund. Kaffe och hur mycket kakor du vill för inte allt så många kronor. Någonstans har de väl räknat på det, även om du är ett kakmonster finns det säkert någon yttre gräns för hur mycket kakor och bullar du kan stoppa i dig. Sedan finns det nog de som är nöjda med kaffe och en kaka. Det är inget jag tror på men värre saker har ju presenterats som sanning...

Detta blir Cs första besök och mitt tredje, skulle jag tro. Vill minnas att jag var här med mamma i mitten av 90-talet. Andra gången var min bror H med, som då var väl i tidiga tonåren. H häpnade över utbudet och hade väl inte riktigt lärt sig buffétekniken vid det laget, så efter några vändor hade han utvecklat en ganska dimmig blick och var knappt kommunicerbar. Han hade gått in i väggen.

Men vi hugger in. Kaklunch, hur syndigt låter inte det? Utbudet är kanske inte väldens största men det räcker gott och väl för oss. En bulle av kanelbulletextur med socker inuti. Mjuk pepparkaka och gul sockerkaka. Till det blandade småkakor. På borden intill känner vi igen flera av dem vi mötte på tillbakavägen, ner från toppen. Det verkar vara SOP att börja med berget för att avsluta på Annorlunda. Helt ok!

Så om du är lite av ett kakmonster och inte riktigt har garden uppe såhär i semestertider är det väldigt prisvärt. Jag kommer att tänka på min gode vän N, som för något år sedan var på svensexa för C-H. Normalt sett är N en balanserad och världsvan man i sina bästa år, numera boende ute på en hästgård i Thungly i Västerhaningebushen.

Före kidnappningen skulle grabbarna samlas på Tössebageriet på Östermalm. Tössebageriet måste vara Sveriges dyraste café och diagonalt motsatt Kaffestugan Annorlunda. N beställer en latte och macka. Pris: 90 kr. Nittio spänn! Det är också vad N tycker, så för en liten stund tappar han hållningen och utbrister för den späda tjejen i kassan, ”hemma i Tungelsta hade det här kostat 20 kronor!!!” Självbehärskning, N ;-)

Vi tar några vändor och trycker i oss kakor till ett värde av flera hundra kronor. Sedan vandrar vi tillbaka till vandrarhemmet och pustar ut med varsin bok. Fastslår att hittills idag ligger vi på minus, degenereringsmässigt sett.

.

Stenshuvud

En av hålpunkterna på semestern är att inte degenerera ner sig totalt utan uppehålla någon form av kondition och styrka. Därför försöker vi powerwalka minst varje dag. På morgonen den första dagen snör vi därför på oss springskorna och ger oss iväg. Det finns säkert bestämmelser över hur långt och fort en powerwalk är, eller iaf giska rekommendationer om passande distans och hastighet. Lyckligtvis har vi inte stött på några av dessa, så vi går helt sonika iväg.

Målet för den första dagens powerwalk är Stenshuvuds nationalpark. Stenshuvud torde kvala in till en topp tioplacering gällande Sveriges vackraste platser. Utsikten från norra toppen är magnifik, den omgivande bok- och avenbokskogen breder ut sig som en tät, grön matta. Sanden på stranden nedan är pulverfin. Hit kommer vi gärna fler gånger!

Från Södra Mellbys Vandrarhem till Stenshuvuds nationalpark är det lite drygt tre kilometer. 3+ + 3+ = 7, typ. Det verkar bra. Vi kommer fram vid tiohugget, det är en solig och ganska varm dag. Vi möter några andra som också är ute och vandrar, annars är nationalparken ännu ganska tom. Vi får plötsligt en stor lust att gå upp till toppen, nu när vi ändå är här. Till norra toppen är det ca 1 km. Det fixar vi! Vi börjar vandringen genom skogen, som består mestadels av bok och avenbok. Sådan underbar skog! Solens strålar skyddas av ett omfattande lövverk och det är lite trolskt. Vi får klara associationer till Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

Det finns tre toppar: Södra, östra och norra. Södra och östra erbjuder en härlig utsikt över det böljande landskapet och ut över havet. Norra däremot, den högre av topparna, erbjuder mer av allt. Vi ser ut långt över landet, vi ser skogen från ovan och långt ut över havet. Magnifikt!

Vi vandrar nedåt längs stigen och börjar möta fler besökare. Nere på parkeringen är det också betydligt fler bilar än förut, det märks att dagen har börjat. Vi märker att vi börjar bli rejält hungriga, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi gått drygt fem kilometer utan frukost och det är snart lunchtid. Men någon lunchservering syns inte till!

.

Vin?

Vi tar en kvällsprommis i Södra Mellby. Någonstans på väg upp mot bagaren får jag ett Kapten Haddockmoment: Bomber och granater, vad skådar mitt norra öga?!?!

Det är vin, nicht? Eller är det något annat bärigt, klängväxtigt? Krusbär? Svarta vinbär? Vi går in och tittar. Jo, det borde vara vin. Häftigt!

Väl hemma sedan försöker vi komma fram till vingårdens namn men utan resultat. Någon som vet? Eller, ni som har slinkare fingrar än oss får gärna googla på ”Södra Mellby” och ”vingård.” Svenskt vin har väl annars en alltjämt fortsatt status av ”hobbyprojekt.” 2008 lanserade dock Kullabygdens vingård både rött och vitt vin, och jag vill minnas att det vita (Silex) fick översvallande bra kritik. Vi googlar lite på svenskt vin och det finns ju faktiskt en del odlare. Ännu så länge är det väl mest hobbyprojekt som sagt, men jag skulle nog inte bli så förvånad om äppelodlingarna kring Kivik och i övriga Skåne är ersatta med vinrankor om sisådär 20 år.

Att vara äppelodlare i Skåne är nog annars inte så fett. Ett elakt rykte säger att äppelodlarna skulle tjäna mer pengar på att hugga ner äppelträden och i stället anlägga parkeringsplats för besökare till Kiviks marknad. Parkeringsintäkterna från en veckas marknad skulle alltså överstiga ett års slit i äppelgården. Lite råttan-i-pizzan över det men någon form av sanning innehåller det nog.

Hursomhelst, det var kul att springa på en vingård sådär på semestern!

Äntligen Skåne!

Efter fengning, besök hos mina föräldrar i västra Sörmland och middag med H & M och H & M packar vi äntligen bilen för semester i Skåne. På agendan står besök hos A & L i Helsingborg och P & A i Höör. L heter egentligen D, men efter en intern diskussion om vem som är den bästa Armstrongen (Neil eller Lance?) var smeknamnet givet. Lance – en amerikansk Lars? Lance – det kan kännas lite y-ish till en början, men det växer liksom. Får jag en son någon gång är Lance en het kandidat! Lance Sonny Frank, typ. LSF for short.

Utöver besök hos A & L och P & A med tillhörande knodds är planen att bege oss till Österlen. Det visar sig att C inte har varit på Österlen – skamligt! Men jag har å andra sidan inte varit på Gotland, så jag antar att det skamliga jämnar ut sig… Hursomhelst, efter 48 fika-, urinerings- och dieselpåfyllningsstopp toppat med felkörningar (på E4:an???) når vi den skånska metropeolen Höör.

Väl i Höör utväxlar vi fångar. Ett desperat telefonsamtal till P i våras efter ett strategiskt släpp som jag inte hann till resulterade i några buteljer Dönnhoffs Hermannshöhle 2007. P, som jobbar i Malmö, var supersnäll och köpte flarrorna under den vecka som de inte får flyttas mellan bolagen. P & A var minst sagt nyfikna på innehållet i dessa flaskor under den tid de harborerade i Höör, och de var tydligen nära någon gång att tvångsöppnas… Så som tack för övernattning och harborering har vi med oss vår sista Hermannshöhle 2006. Så P & A, enjoy!

Dag 2 kör vi österut med Simrishamn som första stopp. Vi har inget bokat, men C har hämtat vandrarhemskataloger från både STF och en konkurrerande kedja. Vi förbereder oss på det värsta – P & A var mycket tydliga med att poängtera att hemmet står öppet om vi skulle misslyckas i vårt vandrarhemmande… Men inne på turistbyrån i Simrishamn är de mer än hjälpsamma och snart är vi på väg till ett vandrarhem i Gislöv. Dock visar det sig vara lite väl mycket Bates Motel över det, men några telefonsamtal senare är vi på väg till Södra Mellby Vandrarhem, vilket blev en superhit.

Bifogar lite bilder från denna underbara del av Sverige. Vallmoblommor, som tycktes växa överallt. Mellbybagaren, som gör underbara frallor (bullar?) och en magisk kavring som kunde vara mer symmetrisk enligt C. Fjollträsk… Österrike, vi misstänker att Ulf Lundell bor typ in där någonstans. Stranden i Mälarhusen: vit pulversand, inte en sten på hela stranden! C försökte beställa en ”stekt strömmingsmacka” nere i Kåseberga men den var ju upplagd… jag kunde riktigt se hur serveringspersonalen gnuggade händerna i förtjusning och funderade på hur detta unika upplysningstillfälle bäst skulle förvaltas… Några minuter senare kalasar vi iaf på varsin supergod sillamacka.

Kåseberga är annars lite väl svennish för vår sofistikerade smak så vi kör snart tillbaka mot Södra Mellby. Något som dock är väl värt ett besök är Prästens badkar i Vik. Magiskt!

.

Champagne, lagras?

Ett av de centrala inslagen i nörderiet är att testa och utvecklas! Är det här gott? Eller det här? Föredrar jag syrahbaserade viner eller bordeauxblend? Är Chardonnay något att ha? Sauvignon blanc från Loire eller Sydafrika? Gillar jag nya världen eller gamla? Fruktbomber eller oginish dito från hemlandet? Smaken är ju som uttrycket lyder, bred…

En fråga som jag antar många nya vinintresserade (och erfarna!) grubblar över är hur länge vinerna ska lagras. Eller om de ska lagras. Gillar jag mina viner unga, eller mogna och utvecklade? De flesta unga viner brukar ha en fantastisk frukt, som minskar i takt med lagring och ersätts med mer utvecklade smaker.

Förutom mitt sjölagringsexperiment med sauvignon blanc har jag bara en erfarenhet av att följa ett vin under några år. För fyra år sedan köpte jag fyra buteljer av Trapets Gevrey-Chambertin 2001. Det var på den tiden som jag läste Allt om Vin och just det här vinet hade slagit i taket i Kronstams stjärn- och utropsteckenskala. Tanken var att ta en om året och följa utvecklingen. Jag vill minnas att första buteljen var fyllig, väldigt saftig och nästan lite ”klumpig.” Andra var lite av en besvikelse. Fylligheten var som borta, vinet kändes tunt, strävt och ogint. Tredje och fjärde året var det inte lika ogint. Fylligheten kom dock inte tillbaka, men det visste jag nästan. Speciellt fjärde året (2008) gillade jag, härlig utvecklad doft!

En annan, kanske inte lika trevlig upptäckt är att jag har mycket svårt för lagrade, fatade vita viner. Efter något år dyker det upp en fruktansvärd bismak av popcorn, tokäckligt! Därför köper jag inte längre vita bourgogner för lagring, eller andra vita viner som ska vinna på lagring. Undantaget riesling, där jag ännu inte känt denna bismak. Chablis har ännu så länge bubblarstatus. En och annan förstklassig vit bourgogne har skänkts till P & T som vanligtvis ringer tillbaka mitt i natten för att berätta hur underbar den var. Morr... ;-)

Men hur är det med champagne? Jag har lite svårt för syratalibanism och skumpa brukar vara väldigt syrish. Jag vill minnas att jag hade en Pommery NV i garderoben ett par år, den smakade jättegott och hade inga attackerande syror. Frågan är intressant då det i samlingen finns både Bollinger & Clos des Goisses 1996 och Fleur de Passion 2002. Därför blev jag jätteglad då jag en dag på dag på bolaget såg en hög med 1988 Veuve Clicquot Rare Vintage. 20 år gammal skumpa! Här ska testas. Skyhöga högar med själslöst jobb kom dock emellan, men tillslut vann vi striden mot korkskruvsångesten. Middag med H & M.

Mörk gul färg. Utvecklade dofter. En klart märkbar doft av sherry utbreder sig. Underbart! Härliga, utvecklade smaker. Riktigt skitgott! Champagne när den är som bäst.

Så ja, champagne ska lagras.

.

Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling Auslese 2004

Efter en genomgripande fengning av lägenheten känner vi att vi är värda något extra. C, som visserligen inte har något emot skumpa, som vi druckit de senaste dagarna, lägger in en rieslingbeställning. Vi letar efter något lämpligt offer och landar genom uteslutningsmetoden i Nahe. Uteslutningsmetoden innebär i det här fallet ”lottning av det som finns kvar i lägenheten,” eftersom de flesta viner har fengats ut.* Längst ner i den kvarvarande vintanken hittar jag en butelj Emrich-Schönleber 2004. Perfa.

De två ledande kvalitetsproducenterna i Nahe torde vara Emrich-Schönleber och Dönnhoff. I detta Clash of the Titans avgår tveklöst Dönnhoff med segern, men kanske mest i bästa ”age before beauty”-style. Emrich-Schönleber gör väldigt goda viner men de har lite kvar till Dönnhoffs finess.

Själv kom jag i kontakt med Emrich-Schönleber för ett par år sedan, då mitt vinintresse tog fart. En artikel i Livets Goda höjde den lilla uppåtstickarproducenten Emrich-Schönleber till skyarna och jag sprang till Bolaget för att roffa åt mig några flaskor. Det är först på senare tid som jag kommit i kontakt med Dönnhoff.

Det brukar sägas att inköpskvantiteten vid strategiska inköp avslöjar var du är i ditt vinsamlande. Om du köper en flaska, då är du nog ganska ny i intresset. Köper du två flaskor har du kommit lite längre, eftersom du har fått insikten att om du väl korkat upp din enda flaska så har du ju inget mer. Fast om du köper två flaskor och korkar upp den ena, då har du ju bara en kvar och då är du ju tillbaka på ruta ett. Så nästa steg i vinsamlandet är naturligtvis att köpa tre flaskor, för då kan du ju lugnt korka upp en och inte bara ha en kvar…

Jag tror att jag är någonstans där nu. Vid mina strategiska inköp brukar det därför bli tre eller fyra buteljer av varje. Nästa nivå är väl att bara köpa vin lådvis, antar jag. Därför var det ganska förvånande och samtidigt väldigt glädjande att upptäcka att jag hade köpt ovanligt många Emrich-Schönleber vid en tidig punkt i vinsamlandet. Ett gäng 2002:or och ett gäng 2004:or. 2002:orna har varit slut sedan länge, men jag har haft ett par 2004:or kvar från den ursprungliga batchen. Så ikväll blir det Monzinger Halenberg Riesling Auslese 2004.

Gul färg. Klar utvecklad dieseldoft. Tropiska frukter tittar fram, fast inte så mycket. Oljig, fyllig textur. Honung. Underbar rieslingdoft! Ganska sött. Helt fantastiskt gott! Vinet fläskar på med allt den har, det är verkligen mycket av allt på en gång.

Vi sparar en skvätt till morgondagen och först då förstår vi vad Finare & Vinare menar med att ”sötman har integrerats.” Vinet är betydligt slankare, den enorma fläskigheten från igår är som borta. Vinet är slankt, elegant och allt är integrerat med varandra. Så även om vinet idag är fullt drickbart idag ser vi fram emot att korka upp resterande flaskor om ett par år.


* Utfengning innebär i det här fallet förflyttning av tank 1, 2 och 4 till bättre lagringsplatser i västra Sörmland. Kvar i lägenheten finns tank 3, ”det som ska drickas snart.”

.