Efter en genomgripande fengning av lägenheten känner vi att vi är värda något extra. C, som visserligen inte har något emot skumpa, som vi druckit de senaste dagarna, lägger in en rieslingbeställning. Vi letar efter något lämpligt offer och landar genom uteslutningsmetoden i Nahe. Uteslutningsmetoden innebär i det här fallet ”lottning av det som finns kvar i lägenheten,” eftersom de flesta viner har fengats ut.* Längst ner i den kvarvarande vintanken hittar jag en butelj Emrich-Schönleber 2004. Perfa.
De två ledande kvalitetsproducenterna i Nahe torde vara Emrich-Schönleber och Dönnhoff. I detta Clash of the Titans avgår tveklöst Dönnhoff med segern, men kanske mest i bästa ”age before beauty”-style. Emrich-Schönleber gör väldigt goda viner men de har lite kvar till Dönnhoffs finess.
Själv kom jag i kontakt med Emrich-Schönleber för ett par år sedan, då mitt vinintresse tog fart. En artikel i Livets Goda höjde den lilla uppåtstickarproducenten Emrich-Schönleber till skyarna och jag sprang till Bolaget för att roffa åt mig några flaskor. Det är först på senare tid som jag kommit i kontakt med Dönnhoff.
Det brukar sägas att inköpskvantiteten vid strategiska inköp avslöjar var du är i ditt vinsamlande. Om du köper en flaska, då är du nog ganska ny i intresset. Köper du två flaskor har du kommit lite längre, eftersom du har fått insikten att om du väl korkat upp din enda flaska så har du ju inget mer. Fast om du köper två flaskor och korkar upp den ena, då har du ju bara en kvar och då är du ju tillbaka på ruta ett. Så nästa steg i vinsamlandet är naturligtvis att köpa tre flaskor, för då kan du ju lugnt korka upp en och inte bara ha en kvar…
Jag tror att jag är någonstans där nu. Vid mina strategiska inköp brukar det därför bli tre eller fyra buteljer av varje. Nästa nivå är väl att bara köpa vin lådvis, antar jag. Därför var det ganska förvånande och samtidigt väldigt glädjande att upptäcka att jag hade köpt ovanligt många Emrich-Schönleber vid en tidig punkt i vinsamlandet. Ett gäng 2002:or och ett gäng 2004:or. 2002:orna har varit slut sedan länge, men jag har haft ett par 2004:or kvar från den ursprungliga batchen. Så ikväll blir det Monzinger Halenberg Riesling Auslese 2004.
Gul färg. Klar utvecklad dieseldoft. Tropiska frukter tittar fram, fast inte så mycket. Oljig, fyllig textur. Honung. Underbar rieslingdoft! Ganska sött. Helt fantastiskt gott! Vinet fläskar på med allt den har, det är verkligen mycket av allt på en gång.
Vi sparar en skvätt till morgondagen och först då förstår vi vad Finare & Vinare menar med att ”sötman har integrerats.” Vinet är betydligt slankare, den enorma fläskigheten från igår är som borta. Vinet är slankt, elegant och allt är integrerat med varandra. Så även om vinet idag är fullt drickbart idag ser vi fram emot att korka upp resterande flaskor om ett par år.
* Utfengning innebär i det här fallet förflyttning av tank 1, 2 och 4 till bättre lagringsplatser i västra Sörmland. Kvar i lägenheten finns tank 3, ”det som ska drickas snart.”
De två ledande kvalitetsproducenterna i Nahe torde vara Emrich-Schönleber och Dönnhoff. I detta Clash of the Titans avgår tveklöst Dönnhoff med segern, men kanske mest i bästa ”age before beauty”-style. Emrich-Schönleber gör väldigt goda viner men de har lite kvar till Dönnhoffs finess.
Själv kom jag i kontakt med Emrich-Schönleber för ett par år sedan, då mitt vinintresse tog fart. En artikel i Livets Goda höjde den lilla uppåtstickarproducenten Emrich-Schönleber till skyarna och jag sprang till Bolaget för att roffa åt mig några flaskor. Det är först på senare tid som jag kommit i kontakt med Dönnhoff.
Det brukar sägas att inköpskvantiteten vid strategiska inköp avslöjar var du är i ditt vinsamlande. Om du köper en flaska, då är du nog ganska ny i intresset. Köper du två flaskor har du kommit lite längre, eftersom du har fått insikten att om du väl korkat upp din enda flaska så har du ju inget mer. Fast om du köper två flaskor och korkar upp den ena, då har du ju bara en kvar och då är du ju tillbaka på ruta ett. Så nästa steg i vinsamlandet är naturligtvis att köpa tre flaskor, för då kan du ju lugnt korka upp en och inte bara ha en kvar…
Jag tror att jag är någonstans där nu. Vid mina strategiska inköp brukar det därför bli tre eller fyra buteljer av varje. Nästa nivå är väl att bara köpa vin lådvis, antar jag. Därför var det ganska förvånande och samtidigt väldigt glädjande att upptäcka att jag hade köpt ovanligt många Emrich-Schönleber vid en tidig punkt i vinsamlandet. Ett gäng 2002:or och ett gäng 2004:or. 2002:orna har varit slut sedan länge, men jag har haft ett par 2004:or kvar från den ursprungliga batchen. Så ikväll blir det Monzinger Halenberg Riesling Auslese 2004.
Gul färg. Klar utvecklad dieseldoft. Tropiska frukter tittar fram, fast inte så mycket. Oljig, fyllig textur. Honung. Underbar rieslingdoft! Ganska sött. Helt fantastiskt gott! Vinet fläskar på med allt den har, det är verkligen mycket av allt på en gång.
Vi sparar en skvätt till morgondagen och först då förstår vi vad Finare & Vinare menar med att ”sötman har integrerats.” Vinet är betydligt slankare, den enorma fläskigheten från igår är som borta. Vinet är slankt, elegant och allt är integrerat med varandra. Så även om vinet idag är fullt drickbart idag ser vi fram emot att korka upp resterande flaskor om ett par år.
* Utfengning innebär i det här fallet förflyttning av tank 1, 2 och 4 till bättre lagringsplatser i västra Sörmland. Kvar i lägenheten finns tank 3, ”det som ska drickas snart.”
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar