Ett av de centrala inslagen i nörderiet är att testa och utvecklas! Är det här gott? Eller det här? Föredrar jag syrahbaserade viner eller bordeauxblend? Är Chardonnay något att ha? Sauvignon blanc från Loire eller Sydafrika? Gillar jag nya världen eller gamla? Fruktbomber eller oginish dito från hemlandet? Smaken är ju som uttrycket lyder, bred…
En fråga som jag antar många nya vinintresserade (och erfarna!) grubblar över är hur länge vinerna ska lagras. Eller om de ska lagras. Gillar jag mina viner unga, eller mogna och utvecklade? De flesta unga viner brukar ha en fantastisk frukt, som minskar i takt med lagring och ersätts med mer utvecklade smaker.
Förutom mitt sjölagringsexperiment med sauvignon blanc har jag bara en erfarenhet av att följa ett vin under några år. För fyra år sedan köpte jag fyra buteljer av Trapets Gevrey-Chambertin 2001. Det var på den tiden som jag läste Allt om Vin och just det här vinet hade slagit i taket i Kronstams stjärn- och utropsteckenskala. Tanken var att ta en om året och följa utvecklingen. Jag vill minnas att första buteljen var fyllig, väldigt saftig och nästan lite ”klumpig.” Andra var lite av en besvikelse. Fylligheten var som borta, vinet kändes tunt, strävt och ogint. Tredje och fjärde året var det inte lika ogint. Fylligheten kom dock inte tillbaka, men det visste jag nästan. Speciellt fjärde året (2008) gillade jag, härlig utvecklad doft!
En annan, kanske inte lika trevlig upptäckt är att jag har mycket svårt för lagrade, fatade vita viner. Efter något år dyker det upp en fruktansvärd bismak av popcorn, tokäckligt! Därför köper jag inte längre vita bourgogner för lagring, eller andra vita viner som ska vinna på lagring. Undantaget riesling, där jag ännu inte känt denna bismak. Chablis har ännu så länge bubblarstatus. En och annan förstklassig vit bourgogne har skänkts till P & T som vanligtvis ringer tillbaka mitt i natten för att berätta hur underbar den var. Morr... ;-)
Men hur är det med champagne? Jag har lite svårt för syratalibanism och skumpa brukar vara väldigt syrish. Jag vill minnas att jag hade en Pommery NV i garderoben ett par år, den smakade jättegott och hade inga attackerande syror. Frågan är intressant då det i samlingen finns både Bollinger & Clos des Goisses 1996 och Fleur de Passion 2002. Därför blev jag jätteglad då jag en dag på dag på bolaget såg en hög med 1988 Veuve Clicquot Rare Vintage. 20 år gammal skumpa! Här ska testas. Skyhöga högar med själslöst jobb kom dock emellan, men tillslut vann vi striden mot korkskruvsångesten. Middag med H & M.
Mörk gul färg. Utvecklade dofter. En klart märkbar doft av sherry utbreder sig. Underbart! Härliga, utvecklade smaker. Riktigt skitgott! Champagne när den är som bäst.
Så ja, champagne ska lagras.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar