Italien, dag 2: Vin hos Fattoria le Terazze, bad vid Portonovo och moooselsoppa på Ristorante Da Giacchetti

Well! Efter vår encounter med skorpionen och det lass av glass som T tryckte i sig efter besök hos N och K bär det av direkt i säng. Dag två bjuder också på stålande sol och kalasvärme, vilket är helt passande eftersom vi idag ska besöka den fantastiska badstranden i Portonovo där vi även ska inta skaldjurslunch.

Men först ett vingårdsstopp! Vad vore en italienresa utan ett redigt producentbesök? Hos N och K blev vi bjudna på vin från Fattoria le Terazze och det var mycket smarrigt. Eftersom vingården inte ligger så långt ifrån Fano och ganska nära badstranden i Portonovo kliver vi in i den rymliga Peugeoten och beger oss iväg söderut, en liten bit förbi Ancona.

Efter ca tio mil på Autostradan minskar vi farten från 1255 km/h till mer behagliga 325 km/h och kör av till vingården som ligger i Numana. Det ser verkligen italienskt ut! Runda, böljande kullar, landskapet är öppet och inbjudande, olivlundar och vinrankor planterade om vartannat. Färgerna går i brunt, beige, svart och grönt. Det känns som att jag är en del av Much Ado About Nothing och vi väntar spänt på att Emma Thompson eller Brian Blessed eller rent av Kate Beckinsale ska komma ut och möta oss på parkeringen. De gör de dock inte, men vi blir hjärtligt hälsade välkomna av Graziano Marchetti som styr skeppet idag. Vi blir visade till ett långbord där flertalet viner finns uppställda. Vi hugger in.

Först ut lite spumante: Donna Giulia, gjord på montepulcianodruvor. Färgen är, oj det är ju en rosé! En roséspumante, coolt! Doften är ganska mogen, en hel del citrus. Ganska pigg syra. Gott!

Därefter lite olika rött: 2005 Sassi Neri som vi fick hos N och K och vars förråd vi tömde, ganska pigg syra, en hel del körsbär. Sedan 2006 Visions of J, som S går igång på. Det var mycket gott! Bra balans, röda solmogna frukter, körsbär, liten likörtouche. Slutligen prestigevinet 2007 Chaos, som var mer av allt. Supergott! Fast behöver lite lagring, det var en hel del tanniner…












Förutom vin hittar vi lite andra produkter, bl a lite olivolja och tryffelröror. Jag hugger en 2005 Visions of J som jag tyckte var roligast samt en burk tryffelröra – den ska tas fram lite senare i höst! De andra däremot shoppar loss like there’s no tomorrow och vi får gå flera vändor till bilen för att få in allt. Stort tack till Fattoria le Terazze!

Tungt lastade kör vi norrut mot Portonovo. På vägen passerad vi den underbart vackra staden Sirolo, men stannar inte – den spar vi till nästa gång. Efter lite blandade serpentinsvängar genom pinjeskogen (?) kommer vi ner till Portonovo och parkerar.








Frelugu montepazzo nefrizzo macaroni della taleggio vad fint det är här! Medelhavet är himmelsblått, stranden som består av små runda stenar är helt kritvit. Vi hyr solstolar, byter om och tar ett dopp i det varma vattnet.




Det är inte överbelamrat med folk, vi ser mest barnfamiljer, mammor med barn, några pappor. Inga turister (förutom oss då!). Så skönt det är här! Alla verkar vara avslappnade och mest vilja ligga på solstolen och njuta av värmen och att det är lördag.

Efter en stund gör sig hungern påmind och vi går upp till restaurangen för lite sen skaldjurslunch. Jag har sett fram emot detta hela dagen! Det blir pasta med musslor och till det lite Verdicchio från Villa Bucci. Så läskande!


















Alltså – dessa fantastiska musslor! Lite öl blir det också – en Alter Imper Ale från Collesi. Se även Gödsvinet. Mycket fräscht!

Dagens feltolkning gör C för – allt han ville ha var en len å go mosselsoppa. Tror att bilden på näthinnan var en clam chowder, något fylligt och rett. Så blev icke fallet utan mosselsoppa à la Giacchetti visade sig vara en större pyramid av vongole, allt smaksatt med olivolja och citron. I botten av tallriken låg lite spad… C delade ut det mesta av den så kallade soppan och jag åt en substantiell del av den – glupsk som man är. Vansinnigt goda vongole!

Ristorante Da Giacchetti - mycket gott!






Vi badar och slappar ett par timmar till, sedan beger vi oss hem till Fano igen. Det hinns med lite shopping och sedan en drink som inte var av denna världen. Efter det, middag på ett ställe där allt var vansinnigt billigt och vansinnigt gott och följaktligen åt vi vår egen kroppsvikt av pasta, musslor och kött. Återkommer!

Italien dag 1: Enoteca Vineria dall’Oste, pizza och grappamaraton med skorpionattack

Varma av solen och det ljumna men svalkande vattnet vandrar vi tillbaka mot hotellet för dusch och ombyte. På kvällens program står besök på Ks favoritvinbar, samt besök på en äkta italiensk pizzeria. Därefter har vi blivit utlovade en totalgenomtestning av alla Italiens grappaproducenter hemma hos Ks far N och hans K. Splendido!

Men först vinbaren – eller enotecet om vi ska vara lite kontinentala! Stället drivs av Mickey, som hälsar oss välkomna och visar oss till ett litet bord.

Själva vinbaren är inte särskilt stor: en bar, några bord, några hyllor med vin, en fläkt. Mer behövs inte. Atmosfera calda e pubblico giovane dove il vino è protagonista. Dalle 350 etichette una cinquantina vengono proposte alla mescita e rappresentano tutto il panorama nazionale. Gli stuzzichini variano con le stagioni!

Mickey är trevligheten själv och bredvid baren finns ett litet bord med diverse antipasti som vi inbjuds att hugga in på: lite goa röror, lite gott bröd, mosad ost i en schysst olivolja, ostkex, ägghalvor, champinjoner med överringlad balsamvinäger och salt.




Allt smakar fantastiskt gott och hade vi haft tre gram mindre självbehärskning så hade vi rensat alltihopa. Tjinco sueco – molto loco!

Men vin behövs, naturligtvis! K uppvisar dolda språkkunskaper och konverserar glatt/friskt med Mickey, lite senare får vi in fem glas och en flaska rött. Vi inleder med en sangiovese – gott! Ganska ungdomlig, ett helt vanligt men gott italienskt tjut. Solen, stranden och havet har gjort oss extra törstiga så det blir en flaska till. Denna gång vill vi ha lite ålder, så det blir en 2004 Mogliano Marche Rosso från Claudio Morelli. Tjoho! Det här var något helt annat. Gott om multna löv, undervegetation, lite portvinstoner.




Supergott! Vi försöker pressa K på några nya historier om R R men den dörren verkar vara stängd. Men man kan ju inte få allt!

Vinet i all ära men det bestående minnet är ändå den underbara antipaston. Speciellt champinjonerna – så gott! Vi dricker upp det sista av undervegetationsvinet och ger oss ut i den varma kvällen. Nu pizza. Efter lite blandade svängar hamnar vi på Pizz’Art, en liten pizzeria nere vid hamnen.








Jag har hört lite olika historier om italiensk pizza. En del säger att det är himmelriket självt, andra säger att det är en klar besvikelse – pizzan är godast i Sverige eller USA. Så det här ska bli spännande. Vi väljer fyra olika pizzor: en med olika ostar, en med champinjoner och något annat, en med räkor och skaldjur och en med tonfisk.








Men vad goda de var! Helt osannolika smaker, min favorit är räkpizzan och ostpizzan. Tonfiskspizzan lämnas åt sitt öde i Ts goda händer.

Mätta och belåtna vandrar vi ånyo ut i den ljumna kvällen för att hamna hos Ks far N och hans hustru K, som har ett hus ganska nära stranden. N & K har för tillfället inhandlat lite goa ostar nere på marknaden, bl a en gigantisk bit gorgo som måste vägt tre kilo. Madre mia! Sedan var det några andra ostar också, lite parmesan och en fårost? Till ostarna korkar vi upp lite mer vin, denna gång 2008 Fattoria Le Terrazze Rosso Conero. Mycket gott!









Så, efter att ha ätit upp en substantiell del av Mickeys plockmat, ett par rejäla pizzabitar, flertalet kilo supergod ost ger vi oss på det som vi kom hit för: ett redigt grappamaraton. N plockar fram tre flarror: en vit, en mörk och en med citronsmak. Kortfattat kan man säga att den vita används förslagsvis till att impregnera telefonstolpar, men den mörka var faktiskt ganska god!




Någon gång efter det att vi tömt huset på den drickbara grappan blir det plötsligt lite skorpionattack!




Skorpioner är annars en liten djurart som jag sett en hel del av, framför allt under min tid i Afrika. Om du gick ut tidigt på morgonen på golfklubben i Nimba kunde de ligga och vänta på dig nere vid fyrans tee... En gång var det även en stor fet 20-centimetersvariant som vaktade ingången till den allmänna swimmingpoolen. Och så var det den som vi köpte, en liten svart sak som vi tog med oss hem. Där lyckades den naturligtvis rymma, så ett tag hade vi en skorpion lös i huset. Och så var det den som vi pumpade full med formalin och som fick följa med hem till Sverige. Jag antar att den fortfarande ligger kvar i kylskåpet i K-holm. Och apropå vilda djur som fick harborera i huset i Yekepa så var det helt nyligen ett litet reportage om henne på TV4: vår lilla chimpans Linda som nu har blivit 29 år. Helt otroligt! Måste åka upp till Furuviks djurpark och besöka henne snart…



Ps Trots all mat fans det fortfarande folk som inte var mätta! Det hade ju varit troligt att den skyldige skulle vara C eller ren av myselfo men i det här fallet var det faktiskt T... Mon Creatore! DS

Wordfeud, jag också...

Vaknade 0300 i natt och kunde inte somna om, så det fick bli Wordfeud. Spelade mot en kille som efter att jag dundrat in ett gäng 50-poängsord inte kunde låta bli att fråga hur gammal jag var. 39, svarade jag plikttroget. ”Det förklarar en del,” fick jag tillbaka…

2008 le Ciste Laguerre och Saturnus Café

Jag tar en liten mikroskåpisk paus i mitt vurmande för Italien – detta fantastiska land! – och ger mig i kast med lite vin som rykt den senaste tiden: 2008 le Ciste Laguerre.

Jag antar att jag är sist i bloggosfären att dricka detta vin – hyllningarna har fullkomligt sprutat fram: se t ex här och här (David hade inte du skrivit om det också???). Planen är väl egentligen att korka upp något från den senaste leveransen av Keller, men så minns jag att jag har en flarra 2008 le Ciste Laguerre som jag lade in i kylskåpet i början av sommaren för att ha till någon solnedgång, men så har den legat kvar, trots att vi haft många fina solnedgångar i sommar. Dags att korka upp med andra ord!

Ljus färg. Ner med kranen. Whoha, fatlagrat! Och var är gräset och krusbären? Skulle inte det här vara en savvie? Jag minns att min första tanke som flyger genom huvudet är att här har de minsann dolt sauvignon blancen otroligt väl… Hm! Det där och det där skulle i och för sig kunna vara lite krusbär... men lite citrus och mineral dyker annars upp. Samt popcorn, från faten. Sedan läser jag att det är ju en hel del andra druvor i mixen så återigen påminns jag om vinprovningens mest grundläggande och gyllene regel nummero uno alla kategorier: låt vinet prata till dig, försök inte hitta smaker och dofter som du förväntas göra eftersom du vet vilken druva det är! Låt vinet prata till dig, registrera det du ser, känner, doftar och smakar. No more, no less, pound of flesh.

Hursomhelst! I munnen får vi ett slankt vin med ganska höga syror, ganska klunkvänligt. Gott! Inget jag kommer att köpa mer av (p g a fatningen), men det fick helt klart godkänt och det var t o m lite småsmarrigt.

Sedan har vi till slut varit på Saturnus! Madre Mia Mon Creatore vilka gigantiska kanelbullar de har där! Jag vet inte om bilderna gör dem rättvisa, men de var minst 20 centimeter över ryggen. Tyvärr var de mandelmassa i alla, så det bidde en croissant för C men en kanelbulle full size för mig.

Seriöst, vi ska fika hos P och M sedan!
Jajajaja
Du kan ta doggybag
Behövs inte
Jo, det behövs!

Faktum är det gick bara inte – det fick bli doggybag. Så, imorse hade jag kanelbullefrulle! Och på tisdag är det The Big Day of the Holy Channelball så jag antar att det är bara att gå dit igen och på’t igen, hehe…

Italien dag 1: En osteria och stranden i Fano

Vi hämtar ut hyrbilen på flygplatsen och beger oss söderut mot Fano där vi ska bo. Trafiken på autostradan är massiv, vi försöker hålla hastighetsbegränsningarna men efter ha tröttnat på att bli omkörda av countless små rostiga Fiator körda av little old ladies och dånande långtradare faller vi in i trafikrytmen och T gasar upp Puggen till fyrsiffrigt. Då flyter det på bättre.

Efter en stund börjar hungern göra sig påmind, så vi kör av autostradan för att trots gigantiska cementbilar till slut hamna uppe på toppen av en större kulle, där K har spanat in en liten osteria. Vad är nu en osteria för något? K informerar oss okunniga att osteria är den lägsta graden av servering, när du väl lämnat nivån ”moy de såsash.” Därefter kommer trattoria och slutligen ristorante, den högsta graden av förfining. Vi parkerar bilen som en riktig italienare hade gjort och stegar in.




Det finns som förväntat ingen meny, utan vi förkunnar genom en viss kombination av allore, boffi och attenzione att vi vill börja med lite pasta för att sedan gå över på lite grillat och till det lite vin och öl.




Öl – så gott!

Vinet, well, det kom utan etikett:




Så jag kan tyvärr inte länka till någon producent! Det var dock ohyggligt gott, i all sin enkelhet, hehe...

Sedan mat. Vi inleder med lite gnocchi och pasta med bolognesesås, till det ett tunt, lite svärtat bröd som verkar vara stekt i smör. Smakar som pannkakor! Vi känner hur lugnet kommer tillbaka, och så smått börjar vi inse att vi faktiskt är här. Så länge vi planerat den här resan och nu sitter vi här på en lokal osteria och slevar i oss denna underbara mat!

Efter gnocchin och pastan kommer det in ett köttfat. Vi hittar grillat lamm, grillat nötkött, några grillade lammkorvar, något grisspett. Så mört och saftigt! Köttbitarna är perfekt grillade och väl saltade, lite svedda på vissa ställen. Magiskt gott!






Vi tar kaffet ute på uteplatsen och njuter av värmen, solen och det goda kaffet.








Vad finns i Sverige men inte i Italien? Dubbel espresso! Inte någon gång under vår vistelse i Italien blev vi ens tillfrågade om vi ville ha enkla eller dubbla espresso, inte heller såg jag någon skylt som förkunnade priset på vad en dopio skulle vara. Dubbel espresso – invenztione svedoaze?

Sedan rullar vi ner och efter några blandade svängar och duckningar för andra cementbilar än dem vi duckade för på uppfärden rullar vi in i Fano. Vilken kändis kommer förresten från Fano? Mr. Zeta, a.k.a. Fernando Di Luca!

Vi checkar in på vårt lyxiga hotell, byter om och beger oss ner till stranden.







Det är varmt, över 30 grader i luften. Vattnet är ljummet. Det blåser och regnar hemma. Ahhhh….

Återkommer med besök på vinbaren, italiensk pizza och ett visst grappamaraton med skorpionattack!