Learing by Quizkampen

Ok, jag vet att Quizkampen är ett fjortisspel men PLEASE spara oss från fjortisarna som skickar in frågor!

Nåväl. I skrivande stund har jag gått 931 matcher och det tuffar väl på hyfsat ok. Ett tag tyckte jag dock att det var ett enda långt sisyfosarbete, vinna 20 matcher på raken och få +1 eller +3 per match, för att sedan hamna i en tornado av sport- och tv-spelsfrågor mot en inbiten, lågrankad sport- och tv-spelsfåne och du går trettiosju maddafacking poäng back! Fast det släppte lite och nu är jag på väg tillbaka.

Men finns det inte något högre syfte med Quizkampen, annat än att vara ett i alla fall periodvis egoboostande tidsfördriv? Jag som gillar kunskap måste ju svara ja på den frågan. Varför inte ta tag i de frågor som du inte kan, vare sig du gissar rätt eller fel, och lär dig vad de handlar om? Inte nog med att ditt egoboostande kan bli mer kontinuerligt, du lär dig nya saker också! Vi börjar med Leonardo da Vinci och den vitruvianske mannen.

Vad betyder vitruvianske, för det första? Jag kollar Wikipedia och hittar en romersk arkitekt som heter Vitruvius, som inspirerat mycket av renässansens arkitektur:

“Vitruvius is famous for asserting in his book De architectura that a structure must exhibit the three qualities of firmitas, utilitas, venustas – that is, it must be solid, useful, beautiful. These are sometimes termed the Vitruvian virtues or the Vitruvian Triad. According to Vitruvius, architecture is an imitation of nature. As birds and bees built their nests, so humans constructed housing from natural materials, that gave them shelter against the elements. When perfecting this art of building, the Greeks invented the architectural orders: Doric, Ionic and Corinthian. It gave them a sense of proportion, culminating in understanding the proportions of the greatest work of art: the human body. This led Vitruvius in defining his Vitruvian Man, as drawn later by Leonardo da Vinci: the human body inscribed in the circle and the square (the fundamental geometric patterns of the cosmic order).”

Nästa kunskapslucka har med glasriket att göra. Vilken kommun hör INTE till området som kallas Glasriket?

Jag kollar på glasriket.se och får reda på att det i Glasriket har tillverkats munblåst glas sedan 1742.”Hit, till ett litet område i Kronobergs och Kalmar län i Småland, det vill säga Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge kommuner, kommer mer än en miljon besökare varje år.” Var ligger Torsås kommun? Det ligger faktiskt inte så långt därifrån, mer mot havet.

Vilken konstnär målade ofta fyllda färgfält i klara grundfärger? Ingen som helst aning, men tydligen har jag lyckats gissa rätt på Piet Mondrian. Vem var nu det? Jag läser på Wikipedia att

”Mondrians betydelse ligger i utvecklingen av en "ren" abstrakt konst - han kallade den neoplasticism - där former, linjer och färger har sina egna absoluta, självständiga värden och inbördes förhållanden, helt och hållet befriade från en beskrivande roll. Han var en betydande banbrytare för den abstrakta konsten. Hans måleri var ursprungligen realistiskt, för att sedan bli symboliskt när han kom i kontakt med teosofin. I Paris kom han 1912 i kontakt med kubismen och utvecklade ett helt abstrakt måleri. Han ville skildra den rena verklighet som han uppfattade som något universellt, som bara kunde uttryckas med hjälp av räta linjer och grundfärgerna rött, blått och gult jämte svart och vitt.”

Vad heter färgen som hästen Hidalgo har i filmen ”Hidalgo”? Återigen, ingen aning! Har inte sett filmen och känner mig totallost. Jag googlar. “Hidalgo is a 2004 film based on the legend of the American distance rider Frank Hopkins and his mustang Hidalgo, and recounts Hopkins’ racing his horse in Arabia in 1891 against Bedouin riding pure-blooded Arabian horses. The movie was written by John Fusco and directed by Joe Johnston. It stars Viggo Mortensen, Zuleikha Robinson, and Omar Sharif.” Aha! Och färgen? Står inte.

Slutligen, vad innebär ”astasi”?

“Astasis is a lack of motor coordination marked by an inability to stand, walk or even sit without assistance due to disruption of muscle coordination. The term "astasia" is interchangeable with "astasis" and is most commonly referred to as astasia in the literature describing it. Astasis is the inability to stand or sit up without assistance in the absence of motor weakness or sensory loss (although the inclusion of 'the lack of motor weakness' has been debated by some physicians). It is categorized more as a symptom than an actual disease, as it describes a disruption of muscle coordination resulting in this deficit.”

Intressant! Men det var allt för idag. Imorgon är jag i Göteborg över dagen.

Dag 16, inlägg 16

Konteringsövningar

Två dagar av mycket trevliga vinupplevelser följs av en dag av konterande. Jag är helt slut! Hela dagen har jag pratat, argumenterat, ritat och förklarat för mina studerande:

1. Du köper blommor till kontoret. 400 kr inkl moms. Du betalar mot faktura.

2. Du bjuder din homie på lunch. Notan slutar på 350 kr. Ni pratar engelsk fotboll så gott som hela tiden. Du betalar med företagskortet.

3. Du köper en flaska vin med företagskortet. 349 kr + plastpåse 1 kr = 350 kr. Du avser att bjuda dina två anställda, inte bestämt när.

4. Du förmedlar en försäljning av en begagnad hjullastare i Tyskland. Kunden är en kroatisk byggfirma. Den kroatiske kunden betalar till ditt franska bolag. Hjullastaren transporteras till Kroatien med ett italienskt speditionsföretag. Säljaren är momsregistrerad i Norge.

Klockan åtta var jag på plats för gruppmöte. Sedan tre timmar konteringsövningar. På lunchen sprang jag på mina studenter på Big Ben, så då var jag tvungen att vara trevlig. Sedan tre timmar konteringsövningar till. Hem och ägna ett par timmar till att göra tenta. Trött!!!

Dag 15, inlägg 15

Egon Müller hos Magnusson Fine Wine

Jag får mycket trevliga mail från Magnusson Fine Wine – kom och prova Egon Müller! Det är klart att jag hakar på det! Egon Müllers viner har jag provat blott en gång tidigare, en flaska Scharzhof som jag fick av David. Den var hur god som helst och framkallade ångestladdade frågor av karaktären ”jaha, varför har du inte köpt det tidigare???” Men, du lever så länge du lär och varje steg på vinstigen är värdefulla. Jag parkerar mig i den trevliga baren och pratar lite med Carl Holmberg från Gullberg by Stockwine, som importerar.

Först lite 2011 Scharzhof. Jag kan bara konstatera, det här är hur bra som helst och i termer av vin för pengarna är det fem solar. Vinet är slankt, oerhört bra balanserat, läckert, inte på minsta sätt kladdigt. Det finns en restsötma, men den märks knappt. Bra syra, komplex doft, bra balans, mycket klunkvänligt. Jag köper mer!

Därefter 2011 Scharzhofberger Riesling Kabinett. Här är det mer av allt. Mer syra och mer blommighet. Men det här känns inte klart på långa vägar. Syran är lite för skarp för min smak, hade gärna sett att den rundades av något. Men doften är det absolut inget fel på, läcker rieslingdoft!

Slutligen 2011 Scharzhofberger Riesling Spätlese. Ahhh vilket vin! Fullmatat med frukt, syra, sten och sötma. Det här är inte heller klart, jag skulle lägga undan minst fem år. Då kommer det vara helt magiskt. Men för stunden, här och nu, i termer av klunkvänlighet, sopar Scharzhof banan med de andra. Inte sedan, men nu. Hatten av för supersnyggt bygge!

Jag vandrar ut i den behagliga februarinatten och tänker tillbaka till gårdagens provning med Gunter Künstler på Grappe. Egon Müller är en av topproducenterna i Mosel, kanske den främsta. Hur är Mosel, jämfört med Rheingau? Vad är Rheingau, vad är Mosel? Traditionellt sett brukar Mosels blommighet lyftas fram. Det tycker jag också framkommer i Egon Müllers viner.

Men det är mer än så – om du bara jämförde Künstler med Müller så skulle du säkert lyfta fram att Künstlers viner är dels slankare, dels drar mer åt exotisk frukt. Vissa av Künstlers viner var också ganska fylliga. Något som kanske inte är lika vanligt att lyfta fram är att Moselvinerna generellt sett verkar hålla en högre syrahalt – rätta mig om jag har fel här. I Egon Müllers fall är det extra tydligt. Syran i alla tre vinerna var laserskarp. Så Mosel: högre syra, mer blommighet. Rheingau: slankare/fylligare, mer exotisk frukt. Mer riesling över Rheingau, typ.

Dag 14, inlägg 14

Künstler på Grappe

Vinimportören Nigab har bjudit in Gunter Künstler till Stockholm för att visa upp sina viner och visa hur terroiren skiljer sig åt i Rheingau. Vi ska prova ett tiotal 2011:or, mestadels från olika lägen i Hochenheim men även några viner från firmans ägor i Rüdesheim. Sedan ska vi få möjlighet att jämföra dessa med några 2007:or från samma lägen. Därefter några pinot noirer, följt av viner på temat ”and now for something completely different” där vi utlovats både sauvignon blanc och chardonnay. Upplagt för mastodontproving med andra ord! Men först lite bubbel.

Gunter häller upp 2006 Cuvée M som består av 70 % pinot noir och 30 % chardonnay. Torrt, ganska friskt, smakrikt, lite låg syra och totalt klunkvänligt. Han berättar entusiastiskt om hur han blev övertalad att odla chardonnay på en specifik plats med motiveringen att ”riesling doesn’t care about the soil, chardonnay does!” Och eftersom denna mikroplats var mycket lämpad för just chardonnay fick det bli det. Intressant öppning i en provning som ska visa på terroir i Rheingau! Men som sagt, totalt klunkvänligt.

Den första delen i provningen, tio 2011:or, grupperas i fyra flighter. I första flighten möter vi Hochheimer Herrnberg Riesling Trocken, Rüdesheimer Klosterlay Riesling Kabinett trocken, Hochheimer Hölle Riesling Kabinett trocken och Hochheimer Stein Riesling trocken. Alla dessa är ganska likartade i stil, doft och utseende. Ljusa i färgen, inga godistoner, avstämda, mycket friska, mycket torra. Ganska tillknäppta, ganska pigg syra. Tydliga likheter med sauvignon blanc – även om rieslingtonerna finns där och ganska tydligt så är jag inte helt hundra att jag skulle satt riesling på dem i en blindprovning. Lite lägre temperatur och du skulle kunna vara i Loire. Skulle vara kul att testa!

I nästa flight är det ingen tvekan om vilken druva vi har att göra med. Vi provar Hochheimer Stielweg Riesling Alte Reben trocken, Rüdesheimer Bishofsberg Riesling Alte Reben trocken och slutligen Hochheimer Domdechaney Riesling trocken. Här står rieslingdoften som en plym ur glaset! Betydligt fläskigare, betydligt sötare, mer godistoner. Jag frågar om det beror på solen, om just dessa får mer sol och därigenom uppnår högre mognad, men Gunter menar att detta är ett klart uttryck för terroiren. Mycket intressant!

Tredje flighten består blott endast av ett vin, Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Erstes Gewächs trocken. Grymt bra balans, torr, läcker. Undrar om inte detta var min favorit. En del gröna toner.

Slutligen fjärde flighten där shy enligt Gunter möter outgoing: Hochheimer Kirchenstück Riesling Erstes Gewächs trocken mot Hochheimer Hölle Riesling Erstes Gewächs trocken. Den första är mer sötaktig i tonerna, den andra mer mörkare, dovare.

Sammanfattningsvis, en mycket intressant demonstration av olika terroir i Rheingau. Nästan allt dessutom i Hochheim. Likaså en tydlig illustration av att du behöver en karta när du provar vin – var är du, vad ligger i närheten, var ligger nästa vingård i provningen? Därför, nästa gång du är på en blindprovning och omsorgsfullt lindat in ditt vin i folie, ta med en karta och visa var vingården ligger!

Nästa del i provningen är att jämföra 2011 med 2007 av samma läge. Det jag slogs av var att de torra, strama vinerna hade på ett par år blivit betydligt mer sötare och nästan fläskigare! Från torr och stram till sötaktig och fler godistoner. Visst, det kan vara andra faktorer med också men det var genomgående. En annan intressant observation var att eken i Berg Rottland kändes tydligare i 2007 än i 2011, vinet hade utvecklat en intressant smörighet.

Vi rensar glas och får prova Künstlers pinot noir. Gunter har svårt att dölja glädjen när han berättar att pinot noir nämns i Rheingau redan år 1107 och riesling först år 1435! Så området har en 900-årig tradition av röda druvor, vilket är särskilt framträdande i Assmannshausen. Jag gillade 2009 Hochheimer Reichstal Pinot Noir Erstes Gewächs trocken bäst. I alla pinot noirer fanns en inte lika rolig doft av hav å tång, men den vädrades ut ganska snabbt. 2009 Hochheimer Reichstal var riktigt läcker, den vill jag gärna ha mer av.

And now for something completely different. 2012 Künstler Sauvignon Blanc, 2011 Künstler Chardonnay och 2011 Künstler Chardonnay Barrique. En savvie – mitt i Rheingau? Holy Macaroni! Först – wohoa jag är i Nya Zeeland! Det är gula frukter, ananas, mer gula frukter, lite krusbär… det bara ökar och ökar… Men jag kan inte låta bli att totalcharmas. ”Just a toy!” utropar Gunter. Så himla läcker! Chardonnayerna var också mycket trevliga, den sista var dock lite väl smörig för min smak.

And that’s that. Gunter avslutar med att påpeka att vin görs i vingården, inte i källaren. I vingården ska du vara ”busy as a bee!” Stort tack till Nigab och till Gunter Künstler för en mycket intressant provning! Mer strukturerade provningsnoteringar kommer att komma upp på BKWine. Stay tuned!

Jag har även skrivit om Gunter Künstler på BKWine Magaine, klicka här för att läsa mer!

Dag 13, inlägg 13

Armförlängningsexercise

Söndagen har ägnats åt att hjälpa H & F att flytta. Tungt! Men det gick mycket smidigt, även om det medförde en viss känsla av att både vara kortare och med längre armar när allt var över. Well, det rätar nog ut sig!

Att tror att flyttning är någon form av viktminskningsövning är dock helt imaginärt. Visserligen går det åt ett femsiffrigt antal kalorier att bära soffor i hundrakilosklassen, men sedan blir du ju gödd med massa läckerheter också.

Dag 12, inlägg 12

Kycklingsoppa och Sassans Tårta

Lördag och jag har en liten lätt retning i halsen vilket gör att jag hoppar den traditionsenliga lördagsträningen. Men det strålande vädret stoppar inte mig från att ta en kort vandring på Djurgården. Ner till bron, förbi Biologiska museet, vända vid Grönan, strandpromenaden tillbaka mot bron igen. Två stopp: först ett photo-op vid Biologiska museet, som jag alltid tyckt varit aningens suspekt – jag har fått för mig att de har nordens största bakteriologiska samling därinne som huvudattraktion. Burkar med ludd i olika färger, typ. Förmodligen het fel. Sedan Spritmuseum, där jag tar en fika. Fingrar lite på produkterna och bläddrar lite i Matmolekyler – kokbok för nyfikna av Lisa Förare Winbladh och Malin Sandström.

Popcorntricket känns ju lite sisådär, fylla en balja med het olja och så slänga i ett popcorn! Skaffa termometer känns plötsligt mer lockande.

Väl hemma sedan sätter jag igång med maten. Återigen har jag visat Tore Wretmans Festmeny för C, fast den här gången bett om en efterrätt. Kvällens huvudrätt är spikad sedan gårdagen, det ska bli kycklingsoppa gjort på fredagens skrov. Messade lite under fredagskvällen med Niklas om hur du gör den bästa kycklingfonden och får till svar att det egentligen rör sig om bara vatten, kycklingskrov och några timmars sjudande. Lite salt och svartpeppar också. Jag rör ner två lökar för säkerhets skull. En underbar doft sprids i lägenheten under kvällen. Kycklingsoppa – så gott! Jag låter fonden stå i kylskåpet över natten.

Efterrätten ska bli Sassans Tårta – en sockerkaksbotten toppad med maräng och däremellan någonstans lite vaniljkräm. Borde inte vara så svårt!

Först sockerkakssmeten: smält smör, vispa äggulor och socker poröst. Rör ner allt annat och vispa till en jämn smet. Busenkelt.

Sedan marängtoppen. Vispa äggvitan med sockret och vaniljsockret. Inga problem. Bottna med sockerkakan, toppa med marängen. In i ugnen 30 minuter.

Under tiden gjorde jag vaniljkrämen, med den blev ganska misslyckad. Här undrar jag om Tore visste vad han gjorde, ärligt talat… Så den kom med på bild men inget jag kommer att göra om!

Och hur det smakade? Hur gott som helst! Sockerkakan blev ganska kompakt, men ändå oerhört saftig. Marängen, supergod. Tillsammans: magic! Säga vad du vill om 70-talsmänniskan men socker stod högt i kurs…

Kycklingsoppan gjorde jag ganska enkel. Eftersom jag ville bevara kycklingsmaken valde jag att bara röra ner lite strimlad purjolök, ärtor och kyckling i fonden. Blev mycket god!

Dag 11, inlägg 11

PS – fick låna James Ellroy idag. Ska bli kul att läsa, tack Franko!

PPS Jaha, två portioner ätna och vad göra med resten???

Beatles och Barolo

Fredag och jag poppar nyheten 2007 Barolo Cannubi från den familjeägda producenten Brezza. Urläcker! Ganska pinotig i färgen, faktiskt lite svag antydan till tegel längst fram. Doften öppnar med varma, härliga toner. Mörka, mogna bär. Kakao, lite kanel. Efter ett tag med luft, lite lingon. Lite målarputs också, till slut. I munnen märks syran som biter ifrån. Ahh det här är gott! Även om jag vet att det är fredag och fredagsvinets x-faktor är svårslaget and all that så är det här riktigt smarrigt. Hyfsat matkrävande, en gräddsås till hade inte varit helt fel. Läcker!

Annars har jag agerat pusher idag. Ni-vet-vem som bor på tryggt säkerhetsavstånd från Flaggskeppet bad mig att köpa lite supertoskanskt vin som släpptes nu idag. Jag kunde inte låta bli att köpa några flaskor till mig själv också, blev grymt intresserad. När det gäller supertoskaner har jag nästan bara positiva erfarenheter och de har kommit att symbolisera ingången till bättre vin. De kommer inte att poppas nu – jag läste lite på vinovativas hemsida och de här behöver nog lite mer tid. Fast trots mina i stort sett positiva erfarenheter av supertoskaner har jag svårt att rent begreppsmässigt konceptualisera det här med italiensk cab. Ungefär som franskt öl – doesn’t make sense! Fast jag vet att det inte stämmer, jag är helt övertygad om att det finns.

Hursomhelst. Det är fredag och jag är hemma igen tidig eftermiddag. En timme kvar tills det är dag att börja med maten. Jag sätter på lite Beatles, som jag utforskat sedan jag fick Beatlesboxen på min födelsedag förra året. Före det var mina erfarenheter av Beatles ganska ringa, typ Abbey Road och Let It Be. Men nu under hösten har jag lyssnat igenom det mesta och min fascination och kärlek till Beatles blir bara större och större. Lite konstig musik, måste du ändå konstatera. Många gånger en underlig blandning av indiepop och folklore, om vi utgår från dagens perspektiv. Precis som med Elvis där du har Thin Elvis eller Fat Elvis finns det en liknande utveckling i Beatles. Naturligtvis, konstigt vore ju annars. Vad utvecklingen heter i Beatles fall vet jag inte, men jag har hört Short-haired Beatles as opposed to Long-haired Beatles. Precis som med Fat Elvis har jag kommit att gilla Long-haired Beatles.

Jag är långt ifrån att komma till någon mer substantiell reflektion angående Beatles, det är ett projekt som kommer att ta tid. Jag har av naturliga skäl inte lyssnat så mycket på Abbey Road eller Let It Be utan koncentrerat mig på de andra albumen. Jag började med Please Please Me men det album som jag för närvarande lyssnar mest på är nog The White Album, Rubber Soul och Beatles for Sale.

Beatles och Barolo, en fredagskväll. Grym kombo. Trevlig kväll!

Dag 10, inlägg 10