Höganäs Saluhall, Vikentomater, Gyllene Uttern och 10 000 kalorier glass – med andra ord, en perfekt Skånehelg

Kära läsare, återigen har jag varit i Skåne. Detta Skåne som verkar ha varit den hetaste platsen du kunnat vara på i sommar, alla verkar ha varit där… Traditionsenligt gick resan med bil och traditionsenligt lyssnades det på opera. Det finns inget som muntrar upp spikrak motorväg genom owally-owunt-owoxen-land som Puccini på bombastiskt humör!

Nåväl. Också lika traditionsenligt var lunchstoppet på Burger King någonstans i närheten av Mjölby, men det var nog sista gången. Alltid lika gott innan, alltid lika äckligt efter.

Och sedan Hilsingborrrgh! Traditionsenligt den norra infarten, även om den södra är närmare till A och Neil. Men då missar man ju den härliga nedförsbacken!

Helgen inleds traditionsenligt med räkmacka och rosévin. Därefter lite Chateau de Pommard, ni kommer ihåg min låda som jag destinerat för uppkorkning nu i sommar? Räckmackan – gudomlig! Rosévinet – fullt drickbart! Pommarden – helt ok! Sällskapet – bäst!

På lördagen besök på Höganäs Saluhall och Vikentomater. Höganäs Saluhall var en mycket positiv upplevelse, massor av goda saker och en härlig restaurang. Vi tog grillunchen, mycket gott. Försökte kontrollera mig men det var svårt!

Vikentomater har jag besökt förut och det var lika trevligt nu som då. Stället har blivit lite mer polerat, förra gången var det mer lera och gummistövlar. Nu trängdes italienska delikatesser bland tomaterna. Men det gjorde inget – de var lika goda för det!

Provade rökt lakrits från Malmöbaserade Kolsvart AB. Jag, Neil och Avokadon gillade den skarpt, men A var mer tveksam.

Sedan det här med glass – Neil hade ju tidigare basunerat ut att han dels nördat ner sig i glass och dels köpt en riktig glassmaskin. Dock är glass inte särskilt kompatibelt med LCHF, men för att hedra nörden och nörderiet hade jag gett Neil en limit om 10 000 kalorier glass att förfoga över. Det blev kolaglass, med hackade mjölkchokladbitar i. Hur gott som helst!!! Neil – fortsätt på den inslagna vägen, det var riktigt smarrigt!

Vi avslutade med en synnerligen trevlig cognac, samt en lika synnerligen trevlig calvados - Chateau du Breuil. Nice!

Det fanns en tanke om att ta en tur till Danmark på söndagen, mest för att inhandla någon dansk stinkost, men Danmark brukar ju vara totalstängt på söndagar så jag hoppade. I stället en lång och härlig bilfärd uppåt, och nu blev det stopp på Gyllene Uttern och riddarlunch. Mycket gott, betydligt godare än Burger King!

Stort tack till A och Neil för supertrevlig helg!

PS Bläddrade igenom HD under söndagen, lite udda att läsa Uppkorkat "live." Källkritikern i mig gick i alla fall igång, den finns alltså på riktigt!

Blandade uppkorkningar på en närbelägen ö – the return!

Återigen har jag varit på en närbelägen ö och fått grymt nya erfarenheter och vin- och mat!- –upplevelser. Stort tack Niklas!

Först ut lite sherry. En sniff och det här kan bara vara sherry. Riktigt god!

Sedan Silvaner, som jag faktiskt inte provat tidigare. Den här var från Franken. Också riktigt trevlig, kan tänka mig köpa fler av den här.

Efter detta ett längre ungerskt race, där olika versioner av Furmint körde om varandra. Också en ny vinupplevelse! Furmint påminner ganska mycket om riesling, du har antydningar till rieslingdoft uppblandat med ganska svala toner. Som en riesling fast ändå inte. Eller, som en mycket fräsch riesling. Här har jag inte riktigt koll på vad som korkades upp, men kolla gärna bilderna.

Därefter några varianter på Blaufränkish, eller Kékfrankos. Också en mycket trevlig druva. Kul med lustiga familjen!

Och efter detta ett Jurarace. Gott! Mer Jura, helt enkelt!

YTTERLIGARE en druva som jag inte provat alls är portugieser. Coolt!

Lite annat som korkades upp:

Kul att få prova hipstervinet Clos Rougeard, samt lite mogen Chateauneuf-du-Pape. Och Chianti Classico, det var länge sedan.

Tack alla – och speciellt Niklas! – för en supertrevlig kväll!

PS Precis lika roligt att dricka och äta gott och umgås är att bli bländad av andras kunskaper, slutledningsförmåga och näsor. Jag hade med mig 2011 Schubert Block B från WAIRARAPA (och ingen annanstans!), serverade blint och det första jag hör är ”hallå, rabarber va liksom! Det här är nya zeeländsk pinot noir!” Det är då man har lust att säga ”nej det är det INTE!”

PPS fler som var där.

2010 Löwengang chardonnay, 2013 Keller von der Fels, 2007 Chateau de Pommard

Kära läsare, jag har flirtat med chardonnay. Nu i sommar har det korkats upp både ett och annat med den smöriga vätskan och visst, det är ju fullt drickbart! Men detta smör… man kan ju bli tokig för mindre. Jag raljerar förstås, antar att det är en kombination av att jag är extremt känslig för fatade vita viner och att jag druckit för lite av dem (varning för post hoc, ergo propter hoc). Vi får se vart det leder. Chardonnay so far är, fylligt, smörigt, oftast behagligt fylligt, smörigt, lite tillrättalagt.

Förutom Benjamin Leroux 2011 Puligny-Montrachet Champ Gain har sommarens chardonnayrace bestått av Shafer Red Shoulder Ranch Chardonnay, Calera Mount Harlan, en övervintrad Chablis, några till jag inte kommer ihåg namnet på samt några blanc de blancser (som jag också förträngt). Sist ut i denna somriga, isterfyllda kavalkad har i alla fall varit 2010 Löwengang Chardonnay från Sydtyrolen.

Det var mycket gott! Italienskt vin med fransk druva och tyskt namn. Att det senare är packat med härliga sauvignon blanc-dofter och rieslingtoner förstärker knappast internationaliteten. Grym balans, läskande, lite mintigt (?). Jag köper gärna mer.

Sedan kunde jag ju inte hålla mig längre – en strategisk uppkorkning av Lessrof avgjorde saken – det fick bli test av 2013 Keller von der Fels.

Det var också supergott och visst, här finns det storhet om man klarar av att vänta. Lite för mycket Piggelin, och aningens för trögflytande när värmen steg, men annars ett supergott vin. Så håll koll på temperaturen. En flaska kvar – men jag vet var det finns mer!

Avslutningsvis har jag huggt in på min Pommardlåda. Jag köpte en låda 2007 Chateau de Pommard 2011 och sedan dess har den legat i Frihamnen hos Magnusson Fine Wine, MFW. Jag provade vinet som hastigast på Bourgognedagen nu i våras och då tyckte jag att det befann sig i ett härligt drickfönster, så varför vänta? Den hedoniska planen var att dricka upp hela lådan nu i sommar men allt annat har kommit emellan. Men nu tisdags hade jag polarforskar’n över för lite käk och det kändes lite speciellt att FÖRST ta till skruvmejseln OCH SEDAN korkskruven.

Gott! Fem flaskor kvar – kommer bli svårt att hålla sig.

Uppbrott, nystart. Samt några shootouter!

Kära läsare, efter sex år som par har C och jag valt att gå skilda vägar. Trist att det inte funkade, men förmodligen bäst för alla inblandade parter. Själv har jag ägnat en större del av sommaren att komma i ordning med allt det innebär, flytt, måla om, slänga saker, köpa nytt, anpassa sig till att ha Schorvis-Korvis blott växelvis. Samtidigt som det varit jobbigt har jag också fyllts av en stor livslust, en längtan att ta tag i saker och få en liten nystart i livet. Jag har t ex stuvat undan saker som jag tyckt varit fett hideous (sorry!) och tagit fram saker som jag tycker är fina och ”är jag” (och vem fan är du då?!).

Det verkar även som att lusten att blogga har återvänt. Inläggen det senaste året har ju inte precis haglat in, men så har lusten att vara med Tim istället varit så oerhört mycket starkare. Eller hur man nu uttrycket det. Men nu börjar jag känna en stor lust att börja blogga och även ta tag i mina andra skrivprojekt, som blivit liggande. Vi får se vart det bär.

Hursomhelst – det har konsumerats vin! Först ut, midsommar:

Tim och jag spenderade ett par riktigt trevliga dagar uppe hos David. Ibland på spelplanen, men mestadels uppe på läktaren. Fel kontinent. Fel druva. Fel färg??? Skönt att, som det uttryckts, du inte står där själv alla gånger! Well well… Jag hade med mig lite Madeira, som importeras av Zvonko. Först Barbeito Madeira 10 Years Old Malvasia Reserva Velha, som var god men lite för grovyxad för min smak. Däremot 1999 Barbeito Madeira Single Harvest Medium Dry, såhär ska det smaka! Supergod verkligen. 2012 Riesling Grand Cru Brand var… helt fantastisk. Precis när jag hade förlorat hoppet om Alsace så kliver den här in – läcker, fyllig, tydlig rieslingdoft, läskande. Och snorbillig. Klar köprekommendation!

Ett vin som jag sparat rätt länge var 2004 Chablis Grand Cru Bougros från Domaine William Fevre. Komplex doft, tydlig ålder, en hel del champinjoner. Helt ok men jag vill nog ha mer fräschör i mina viner. Jag gillar Chablis, men den här hade nog legat lite för länge för min smak.

Sedan blandade läktarplatser, dock ack så goda. 2011 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues – superläcker! Mer Gigondas säger jag bara… 2009 Bonny Doon Le Cigare Volant – ahhh, sydrhônsk värme… va, fel kontinent! Mycket läcker. Brumonten var väl sisådär. 2008 Gatinois däremot var mycket trevlig! Nästan lite rosa i färgen, jag köper gärna igen. En Domaine La Barroche slank ner också, mer sådant. Avslutningsvis 2011 Benjamin Leroux Puligny-Montrachet Premier Cru Champ Gain – mycket, mycket trevlig. Inte lika bländande som i julas (då den var så god att hjulen trillade av vagnen), eken var liiite mer framträdande, men fortfarande ett magiskt vin. Tror att jag stoppar undan kvarvarande flaskor. Läs mer här om midsommarvinerna!

Sedan var jag och Tim över en sväng nu i veckan, och återigen, supertrevligt och blandade läktarplatser. 2011 Andreas Gsellmans Traminer var ju störtskön! Busig, mycket personlig, läskande. På samma tema, 2009 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba, den godaste dolcetton jag provat. Som matvin funkade 2009 Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT helt perfekt.

Sedan hade jag med mig 2009 A Christmann Idig, mest för att jag ville kolla om det var sant det som Punkar’n skrev. Och visst – tråkigare vin får man ju leta efter. Ingen syra, ingen druvtypiskhet, platt och jolmigt. Jag har två flaskor kvar – bortskänkes! För att få ett referensprov togs 2009 Schäfer-Fröhlich Felsenberg GG fram, och: Holy Macaroni vad gott! SÅHÄR ska det ju smaka! Allt som saknades i Idign, personlighet, liv, syra, riesling, fanns i Felsenbergen. Det ska finnas en 2007 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Riesling Spätlese kvar i källaren. Ser fram emot den. Sedan var det något knas med 2009 Guigals Côte-Rotie Brune et Blonde, gott vin men helt utan personlighet och ganska atypisk. Müsko.

Lite god skumpa blev det också. På Elvis inrådan köpte jag ett par flaskor Tarlant, och den var mycket trevlig. Kanske inte så hoppa-upp-och-ner-god! som föreslagits, men helt ok! Kan mycket väl tänka mig att köpa fler.

Efter det ett intressant shootout, denna gång mellan 2008 Iron Horse Russian Cuvée och Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru (NV). Det tog en intressant vändning… eftersom flaskorna var rätt lika och folierade tittade jag bort när jag öppnade dem, så att det blev halvblint för mig. Vin nr 1 inledde med klassisk champagnedoft, men lite väl hög dosage. Vin nr 2 var mer komplex, torrare, fast lite knuten. Jag blev mer och mer övertygad att ettan var Rodezen och tvåan Iron Horsen. En besvikelse började ta sin form, jag har ju druckit Eric Rodez förut och visst är den lite sötare, men inte så här söt? Med lite luft och värme blev det på gränsen till att vara jolmigt. Äsch! Men när foliet togs bort var det tvärt om – Ettan var Iron Horse och tvåan Eric Rodez. Kul! Jag har sagt det förut (och andra såklart…), men Eric Rodez – klar köprekommendation!

Well then! Stort tack till David med familj för supertrevliga dagar!