Aha, därför var det så lång kö till Rosenhill!

Jaha. Musternas celebrity death match avgjordes på w.o. Galopp på bana två. Alltså: vi köpte båda musterna i söndags, tanken var att vi igår eller idag skulle blindprova Äppelfabrikens polerade, dunvästiga must mot Rosenhills råbarkade, grova, blod-svett-och-tårar-dryck.

Men igår märkte vi att alla fiskarna i Rosenhills must inte simmade åt samma håll. Första tecknet: dunken såg lite rund ut! I morse var det värre, så för att inte utsätta vårt fina skeppsgolv för onödiga risker bar vi in dunken i badrummet.

När vi tittade in nu i kväll hade den blivit så rund att den inte längre stod upp. Vi lossnar försiktigt på korken. Badrummet fylls av en omisskännlig doft av cider och jästa äpplen. Hallå! Den skulle ju vara pastöriserad!

Rosenhill: om ni ser detta vill vi ha en ny dunk, annars tvingas vi utse Äppelfabrikens must till Ekerös bästa äppelmust!

.

Bristningsskador!

Assorted Taylors & Jones

I fredags var jag på Taylors & Jones, vår favoritkorveria, och gjorde några blandade inköp.

Först en bit lammstek – nederdelen, eller rump som det heter på engelska. Vi kryddade med rosmarin och färsk, hackad ingefära. Lite oortodoxt kanske, men det blev väldigt fräscht. Eftersom vi var vrålhungriga blev det 150 grader i varmluftsugnen till 63 grader innetemperatur.

Sedan blir det som vanligt ett gäng korvar. Turen har nu kommit till Lincolnshire Pork och Cumberland Pork. Både lincolnshirekorven och cumberlandkorven är kryddade med salvia, men cumberlandkorven har ett extra tillskott av muskot. Vi ungsteker korvarna i 200 grader varmluftsugn tillsammans med lite rotfrukter. Korvarna kördes till 85 grader innetemperatur, lite mycket kanske men någon eventuell torrhet märktes inte på andra sidan ugnsluckan. Rotfrukterna behövde dock lite mer tid, så vi fick ta ut korvarna efter en stund och stoppa tillbaka dem på slutet.

Mandelpotatis i ugn kan rekommenderas! Egentligen är det ju en mospotatis, men funkar bra i ugn. C föredrar lincolnshirekorven och jag gillade cumberlandkorven. De var riktigt supersmarriga! Muskoten gjorde susen. Annars kan vi varmt rekommendera duck and orange och regency. Samt alla lammkorvar...

Sedan fick jag i söndags en stek- och svamppaj, också från Taylors & Jones, av kära vänner P & T. Vi värmde i ugnen och fullkomligen slukade pajen… Supersmarrig! Innehållet bestod av kött och blandade svampar, företrädesvis trattisar. Allt kokat till kalopskonsistens men flera gånger mer aptitligt. Kan varmt rekommenderas! Nästa gång får det bli stek- och njurpaj…

Sist ut en lagrad cheddar. Mycket, mycket god. Tack P & T för pajen!

.

Ekerösöndag: Äppelfabriken och Rosenhill

Det är söndag och ingen av oss orkar flogga några kläder. Vi känner för att komma ut, se något annat än trygga Söder, se lite natur, lite skog, lite höstlöv. Vi beslutar oss för två äppelställen på Ekerö: Äppelfabriken på Färingsö och sedan Rosenhill på Ekerö.

Men först lunch. Direkt efter Nockebybron svänger vi vänster ner mot Brostugan. Under sommartid är stället ett välkänt tillhåll för Stockholms alla motorklubbar, med ett noga avskilt schema: Porscheklubben måndagar, BMW Club Schweden tisdagar, Alfaklubben onsdagar, Mercaklubben torsdagar, Vasastans Firrariklubb fredagar, amazonklubben lördag förmiddag, Östermalms miniklubb lördag eftermiddag och Trångsunds DKW-lovers söndagar. Nåde den som kommer med sin bil fel dag! Oftast slutar det med en ofrivillig bad i Mälaren…

Brostugan är väl kanske inte världens hippaste ställe, potentialen att komma med The 100 Most Desirable Restaurants är väl ganska zilchish. Men helt ok mat om du är hungrig och om du kommer med rätt bil rätt dag kan det vara utomordentligt trevligt. Vi settlar på gulaschsoppa och köttbullar med mos, skogshuggarsize. Väl inne på restaurangen springer vi på Brunchgirl och 1/5 bokhora som ska dit på doplunch, supertrevligt!

Äppelfabriken marknadsför sig som Sveriges minsta fabrik, och det kan nog stämma. Lite svårt att hitta, men några hemmagjorda välskyltar leder oss mot Hilleshög (avfarten efter Svartsjö) och sedan är det bara att följa vägen. Vi ser får på vägen – exotish!

Väl framme möts vi av lugnet själv. En totalt avslappnad miljö, vi känner harmonin stiga och breda ut sig. En liten butik, allt är mycket välpolerat och välkomnande. Längs hyllorna står olika glasflaskor med olika produkter prydligt uppradade, det ser väldigt posh, hembonat och designat ut. Vi köper på oss lite produkter, äppelmust, äppelgelé, rabarberdryck, rabarbermarmelad, äpple- och tomatmarmelad, Färingsöhonung. Vi köper lite kaffe i butiken och slår oss ner i växthuset. Därinne är det varmt, fuktigt och totalharmoniskt. En liten musikanläggning släpper ifrån sig lite skön opera, supertrevligt! Vi ser fikonträd och vinrankor som klättrar på väggarna. Ett riktigt mysigt ställe!

Harmoniska kör vi vidare mot Rosenhill efter någon timme. Det finns ju i och för sig ett Rosenhill bara ett par hundra meter norr om Äppelfabriken, men det är tydligen ”fel” Rosenhill. Detta får vi även bekräftat av några turister (hm, det är inte vi, eftersom?) som frågar efter Rosenhill, stället där du kan göra must av dina egna äpplen. Tjejen bakom disken förklarar för miljonte gången att ”Rosenhill, Ekerö, det här är Färingsö, nästa gång kör vänster i tappströmsrondellen…”

Kontrasten kan inte vara mer slående. För att komma till Rosenhill, kör vänster i tappströmsrondellen, följ vägen och sväng höger vid avfarten mot Kaggeholm (alltså inte ner mot Kaggeholm…). Vi möts av bråte en masse och en totallerig parkeringsplats. Det doftar gammal traktor. Inte bondgård, utan bara gammal traktor. Stället är som en junkyard! Det är skräp precis överallt!

Men ändå ganska charmigt. Vi får direkt associationer till Fight Club, som gick i lördags. Just say no till ditt polerade IKEA-liv! Lev bland traktorerna!

Det är kö till mustanläggningen. Därinne arbetar tre personer i grova gummirockar med hörlurar på. De som vill få sina äpplen pressade langar frukt. Ett par hade hela bilen full med äpplen! Arbetet är bullrigt, hårt och slitsamt. Men ofiltrerat genuint. Äkta landet, äkta Ekerö. Vi köper på oss lite must.



Stilstudie: Produkter från Äppelfabriken:

Samma produkt från Rosenhill. Förvånad? ;-)

PS Uppdaterat: http://redscreamandriesling.blogspot.com/2010/10/appelfabrikens-glogg.html






Återkommer med smaknoteringar!

.

Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling 2005

Korkskruvsångesten hade inte en chans! Väl hemma efter avslutad undervisning i torsdags gick jag med bestämda steg mot kylskåpet, hämtade ut flaskan, slet av blyfolien, halade fram min screwpull och drog upp korken. Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling 2005, upp till bevis!

Vi häller upp. Färgen är ljus, mellangul eller så. Hm, inga kolsyrebubblor! Några små bubblor visar sig, men inget som fastnar i glaset. Vi har Himmelreichen fortfarande i minnet, den bubblade ju som värsta skumpan! Men den här är förvånansvärt stilla. Jaja, du kan inte få allt…

Vi doftar: Ur glaset kommer en fullständigt klockren doft av diesel. Avstämd, förförisk. Inte så bensinstationsattackerande som Trimbachs CFE, utan betydligt mer avstämd. Vi hittar inte heller så mycket exotisk frukt, utan ett och annat äpple ger sig till känna. Men doften är annars helt underbar! Avstämd, aromatisk, balanserad. Underbar riesling!

I munnen får vi ett mycket läskande vin – ganska låga syror. Vi hade trott att det skulle vara mer som Dönnhoffs Dellchen, eller så. Liten surprise. Vi gissar att vinet – producent, vingård och årgång till trots – når sin peak relativt snart. Sammanfattningsvis, ett superläckert vin, bra dieseldoft, mycket läskande.

Till vinet blev det toast Skagen, musselpasta och tårta. Tack C för en underbar födelsedagsmiddag!

.

Korkskruvsångestens sämsta dag

Tjoho! Idag fyller jag år! Har laddad med riesling från Emrich-Schönleber och champagne från Camille Savès. Återstår bara att se hur bra vi lyckas bekämpa korkskruvsångesten, hehe… men som sagt: idag ligger den pyrt till.

Blandade viner

Just det, det har ju konsumerats en del vin på sistone! Det hela började med ett oskyldigt mail till Vinik om en prislista, några timmar senare var jag på vinklubb och ytterligare några timmar senare hade jag lagt in en liten beställning.

Först ut är 2007 Saturne Blanc från Domaine Virgile Joly, AOC Coteaux du Languedoc. Hm, lite rip-off på Nicholas Joly kanske! Men det är nog helt koinsidalt… Grenache blanc & Grenache gris, åtta månader på ståltank.

Mellangult, finns det? I alla fall är det ganska gult. Förvånansvärt gult för att vara en 2007. Vi sniffar. Underbar doft! Vi hittar avstämda, härliga exotiska frukter. Är det riesling? undrar C. Nope, inte idag. Men det påminner mycket om riesling. Fast de gula, exotiska frukterna drar åt ett annat håll. Känns som en blandning mellan en torr och finstämd alsaceisk riesling och en svulstig nya zeeländsk sauvignon blanc… Efter en stund dyker det upp underbara jordgubbar! Höga syror (men inte sylvassa) gör vinet till ett trevligt matvin. Supergott!

I lördags korkade vi upp ett annat Vinikvin, Récolte Brute Dosnon & Lepage från Champagne. 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Fatjäst, minst 24 månader på jästfällningen i flaska. Härlig mousse, bra champagnedoft och totalt knastertorrt. Det dammade! Ingen attackerande syra. Charmerande och väldigt personligt.




Till vår egen jordärtskocksoppa (som numera bara innehåller jordärtskockor, vatten, salt och grädde...) korkade vi upp 2002 Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Emile. Här måste jag faktiskt säga att jag nog hade förväntat mig mer, förväntningarna var kanske lite väl uppskruvade. Det var ett gott vin – ett jättegott vin till och med – men det levde liksom inte riktigt upp! Det var även lite väl mycket diesel för min smak. Sedan vill jag nog ha mer fruktighet, lite mer fyllighet, lite mer exotiska frukter och honung. Det var nästan lite tunt! Så nästa gång det blir Trimbach ska jag nog dricka vinet yngre. Vinet funkade dock finfint till ugnsstekt lax med stekta champinjoner, potatismos, harrisar och limesås.




Slutligen – till trion äppelpaj, vaniljsås och italiensk maräng drack vi 2003 Meteora Passito di Pallagrello. På rekommendation från Systembolaget Söderhallarna, förstås… Supersmarrigt vin! Sött, utan att vara det minsta sliskigt, syrligt utan några attackerande syror och härliga dofter. Vi hittar aprikoser och ananas, några jordgubbar, honung, jästa bär, och: mandariner. Härliga Cointreaumandariner! Riktigt jättegott, klar rekommendation.

Tack H och F och H och M för en trevlig middag och tack för presenterna! Opera rocks! Nästa gång ska jag inte glömma Pava i bilen…

För de bilburna, riktigt god must:

.

Sunday flogging

Jag ägnar första delen av söndagen till att stryka veckans skjortor. Syns det att det bor en ekonom här? ;-) Inifrån och utåt: YSL, Barba, Brothers, Corleani, Barba, Richard Saville, Eton, Pasqui. IKEA-garderob.

Sedan fortsatte jag av bara farten in på kökshanddukarna.

Rädda mig!