Korkskruvsångesten hade inte en chans! Väl hemma efter avslutad undervisning i torsdags gick jag med bestämda steg mot kylskåpet, hämtade ut flaskan, slet av blyfolien, halade fram min screwpull och drog upp korken. Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling 2005, upp till bevis!
Vi häller upp. Färgen är ljus, mellangul eller så. Hm, inga kolsyrebubblor! Några små bubblor visar sig, men inget som fastnar i glaset. Vi har Himmelreichen fortfarande i minnet, den bubblade ju som värsta skumpan! Men den här är förvånansvärt stilla. Jaja, du kan inte få allt…
Vi doftar: Ur glaset kommer en fullständigt klockren doft av diesel. Avstämd, förförisk. Inte så bensinstationsattackerande som Trimbachs CFE, utan betydligt mer avstämd. Vi hittar inte heller så mycket exotisk frukt, utan ett och annat äpple ger sig till känna. Men doften är annars helt underbar! Avstämd, aromatisk, balanserad. Underbar riesling!
I munnen får vi ett mycket läskande vin – ganska låga syror. Vi hade trott att det skulle vara mer som Dönnhoffs Dellchen, eller så. Liten surprise. Vi gissar att vinet – producent, vingård och årgång till trots – når sin peak relativt snart. Sammanfattningsvis, ett superläckert vin, bra dieseldoft, mycket läskande.
Till vinet blev det toast Skagen, musselpasta och tårta. Tack C för en underbar födelsedagsmiddag!
.
1 kommentar:
Oj det här hade jag inte sett! Vad gott det såg ut ;-)
/C
Skicka en kommentar