Irrfärder i Sidewaysland: Prolog

Efter en hel del funderande har jag kommit fram till att det började på en gräsplätt i Nacka Strand, Midsommarafton 2004. Picknick i det gröna med alla tillbehör (dock bra väder?) Till dess hade jag alltid och kraftfullt tokratat sauvignon blanc. Min sinnebild av druvan var att den endast var kapabel att producera sura och högst intetsägande viner. Något för självplågare, typ. Varför dricka surt vin när det fanns gudomlig riesling bara runt hörnet???

Men där på gräsplätten fick jag en av mina i modern tid häftigaste vinupplevelser. Jag blev bjuden på ett vitt vin av kära vänner och tillika vinnördar P & T. Det var fantastiskt, det smakade så ofantligt fräscht! Jag hade inte smakat något så fräscht vin förut. Svarta vinbär, vinbärsblad, citrus, krusbär en masse. Vad var detta?!?!

Det var ju sauvignon blanc från Sydafrika. Vad det hette kommer jag ironiskt inte ihåg, men där på gräsplätten började en kärlekshistoria som pågår fortfarande. Jag insåg att de sauvignon blancviner jag försökt dricka under min studietid i Lund var alldeles för billiga och därav sura. Sedan, och det är väl en parentes i sammanhanget, tror jag att människan antingen har en smakpreferens mot syrligt eller mot sött. Jag har nog mot sött, vilket under många år dolt min tvättbräda… ;-)

Ok, kom till saken! Jag började utforska sauvignon blancviner. Läste på, köpte och konsumerade. Mest blev det Sydafrika, Nya Zeeland och USA. Inte så mycket Loire, av någon konstig anledning. Någonstans i bakhuvudet började det formas en tanke om att hålla en provning, vilken SB-stil gillar jag?

En annan upptäckt var att gängse uppfattning när det gäller lagring av sauvignon blanc inte kanske var helt korrekt. Conventional wisdom stipulerade att SB knappast ska lagras, de ska drickas unga! Fair enough, det köper jag. Men då jag vid något tillfälle drack en Vergelegen Reserve kände jag att den inte var riktigt klar, den skulle absolut vinna på att ligga till sig ett tag.

Sedan skulle min goda vän I till San Francisco i affärer. ”Ska jag köpa med något?” Vilken chans! Funderade länge på någon kalifornisk cab, men så fanns ju det här med sauvignon blanc också. Letade bland artiklar och annat och började höra talas om en liten vingård som hette Brander. Denna vingård Brander producerade både rött och vitt, men var speciellt stolta över sina sauvignon blancviner. Bl a gjorde de en ”all natural style:” jäsning, ståltank, flaska. Inget tjafs. Från att ha varit en average, middle of the road, middle class hade man under 2003 lyckats fantastiskt med sin Sauvignon Blanc ”au Naturel.” Wine Spectator delade ut 90 poäng och många andra var lyriska.

“Delivers a focused beam of tart citrus, green apple, grass and passion fruit flavors. A tight core of concentration bodes well, with tangy grapefruit and nectarine tones that stay lively through the finish.” (WS)

http://www.brander.com/
http://www.brander.com/press.html

Sedan att de har humor också gjorde ju inte saken sämre, t ex att döpa ett rosévin till Chateauneuf du Pink…

Hursomhelst, jag kände mig som Tjuren Ferdinands besökare. ”Honom ska vi ha!” Problemet var bara att 2003 Brander Sauvignon Blanc ”au Naturel” var väldigt slutsålt. Men skam den som ger sig och efter en del letande hittade jag en liten Kalifornienbaserad Internetleverantör som hade kvar några flarror.

http://www.hitimewine.net/

Kan varmt rekommenderas! Efter lite mail- och faxkorrespondens ordnade det sig som så att de levererade två buteljer till Is hotell och I tog säkert med sig dem hem till Sverige.

Så nu är det våren 2005 och jag har bestämt mig för att hålla en Sauvignon Blancprovning våren 2006, detta för att jag behöver köpa in fler intressanta viner och för att dessa även ska hinna ligga till sig något. Men nu hade jag iaf minst en SB av mycket bra klass.