Imperiet

Efter det årliga Ironmanprojektet – bokslut för *** – känner revisor F och jag att det är dags att njuta av den underbara känslan av att skicka in årsredovisningen till Bolagsverket. Middag med revisorn – klart konspiratoriskt. Efter lite funderingar hamnar vi på Imperiet i Studentskrapan.

Imperiet, vilket klockrent namn! Minns hur jag med öron stora som paraboler lyssnade på Var är vargen, Du ska va president, 1987 och andra Thåströmska kreationer back then. Minns att 1987 var lite scary, eftersom 1997 dyker upp och himla vad långt fram det kändes… Ah, sweet memory.

Hursomhelst, jag tar en Wallenbergare och till det 2006 The Laughing Magpie. Helt ok vin! Känns lite gott att dricka rött igen, det har ju mest blivit riesling den senaste tiden. The Laughing Magpie öppnar med tydliga mognadstoner, vi får ett varmt och mulligt vin. Helt öppet och helt moget. Inga tråkiga syror. Jättegott, faktiskt.

Wallenbergaren är jättegod, mycket bra. Till det en potatispuré som var god, men inte världsbäst. Kändes nästan lite grynig, vet inte vad som saknades, mer smör kanske? Fast gott var det!

Avslutningsvis ”iskräm” som kyparen väljer att kalla det, och till det isvin. F tar en dubbel espresso, men eftersom jag redan druckit mina femton koppar idag känns det dags att välja något annat. Kvällens eiswein kommer från Österrike och heter 2003 Hafner Eiswein. Sött och gott, lite väl trögflytande men gott. Från glaset kommer en intensiv doft av fikon, härligt!

Det naturliga musikvalet för kvällen hade naturligtvis varit Imperiet, men väl hemma känner jag mig lite trött så det blir varken Bach eller Imperiet. Tack F för en mycket trevlig kväll!

PS Har beställt lite blandat Bach från Amazon. Can’t wait! DS

.