För ca en och en halv månad sedan var jag på Det Goda Köket. Det blev en hel del gott vin, t ex fyra årgångar av Moulin Touchais, australiensisk riesling, fruktatombomben Berry och tokäcklig Chianti. Men det som gjorde starkast intryck var ändå Glenn Strömberg och finalen i pizzatopping och alla hans historier. Som han pratade! Med ett kilo snus under läppen och på bredaste götebosska fick vi höra den ena galnare historien än den andra om fotboll, pizzor, mat, Maradona, olivolja och om italienare i största allmänhet.
En historia som jag kom ihåg speciellt var när Glenn skulle leta efter den bästa pastan. Tydligen görs den bästa pastan i en liten by någonstans i Italien – detta känner alla italienare till. All pasta som kommer därifrån är utvalsad på stora bronsvalsar, vilket gör att pastan torkar långsammare och smak och konsistens blir betydligt mycket bättre än den pasta som kommer från alternativet – plastvalsar. Bronsvalsar är mycket dyrare än plastvalsar och det är inte alla som vill investera i bronsvalsar och därför är de inte lika vanliga och ergo, all pasta är inte lika god. Lite som djurfarmen, typ.
Hursomhelst, Glenn kommer till byn för att köpa pasta. Alla charmas av Glenn, han är ju fotbollslegend, barnen vill ha autografer, han snackar på och det går ganska bra. Efter ett tag frågar han hur mycket pasta han kan köpa.
Då blir det plötsligt tvärnej. All pasta är slut, dessutom går alla kontrakt med kunder generationer tillbaka. Så även om han kommer tillbaka nästa år kommer han inte få någon pasta. Lite surt, kanske, men problemet är att Glenn redan har sålt in pastan till ICA med garanterad leverans så failure is not an option typ.
Så vad göra? Glenn gör det enda raka: går tillbaka till byn och för att verkligen charma dem drar han några extra smarriga Maradonahistorier och ber på bara knäna om att få ett kontrakt och pastaleverans. Den här gången går det bättre, en annan kund hade misskött sig och Glenn blir kund och får sin leverans.
När jag hörde detta tänkte jag väl som alla andra, bästa pastan? Jaja, det är säkert bra. Tänkte inte så mycket mer på det förrän i fredags då den vanliga middagsångesten gjorde sig gällande. Maxi ICA Sickla. Lammfärs. På hyllan: Glenn Strömberg Pasta. Måste prova!
Faktum är att den var riktigt, riktigt, riktigt jättegod. Jag blev verkligen överraskad, pastan var seg, smakrik och otroligt spänstig. Jättegod! Den kommer det bli mer av, klar rekommendation!
Fast seriöst Glenn, ”bandspaghetti?” Det var ju sådant som man sa på 80-talet!
Till det 2004 Piaggia Carmignano Riserva. Supergod! Vi hittar körsbär, björnbär, tjära, choklad… dag ett ganska mycket syror och tuffa tanniner, men dag tre (i söndags) har tanninerna lagt sig något och vinet är betydligt mer integrerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar