söndag 16 maj 2010

En dag på Kolmårdens Djurpark














Hade Kolmården legat i Stockholmsområdet hade smeknamnet varit givet: Kålis! Hursomhelst, det är lördag med strålande försommarväder och våra kroppar skriker efter att få se natur och lite vilda djur. Något annat än trygga söder. Vi packar därför in oss i Volvon och kör mot Kolmården.

Själv har jag alltid varit intresserad av djur och natur. Som liten bodde jag i Liberia i Västafrika under några år och det påverkade mig mycket. Jag ska inte tråka ut er med alla historier om de sjucentimetersgetingar, tremetersmambor, kobror, portugisiska örlogsmän, skorpioner, termitdrottningar, cassava snakes, barracudor, doctor fish, falkar, papegojor, ödlor som tvångsmässigt gjorde armhävningar, koraller, rockar stora som lakan, spindlar, myror, insekter och andra djur som vi kom i kontakt med. För att inte tala om alla exotiska frukter och den underbara, mystiska, svårigenomträngliga djungeln.

Hm, några kanske. Kanske historien om Sofia, vår grå jako som vi tyckte så mycket om men som rymde en dag och träffade en annan grå jako som också hade rymt och som bildade par och mamma som inte kunde sluta prata om det på hela sommaren! Eller den om min bror H som råkade hoppa på en portugisisk örlogsman och fick åka till sjukhus – jag tror att han har kvar ärr än idag. Eller den om den lilla chimpansungen Linda som vi fick ta hand om och som senare kom till Furuviks djurpark. Eller den om den tvåmeterskobra som jag och pappa höll på att snubbla över på stranden...

Hursomhelst, vi kommer fram strax efter tio, löser entré och går in. Eftersom vi är rejält hungriga går vi radarstyrt mot första bästa restaurang, vilket visar sig vara restaurang Safari. Jag tar en schnitzel och C hugger in på köttbullar med världens godaste potatismos. Hm, kanske lite väl mycket x-faktor där kanske!



Men vilken underbar utsikt! Restaurangen (och Kolmården för den delen) ligger ganska högt upp och vi har en vidunderlig utsikt över hela Bråviken. Så fantastiskt vackert!



Mätta och belåtna beger vi oss mot delfinariet, Kolmårdens inofficiella mittpunkt. Mer om det i nästa post.

Inga kommentarer: