fredag 4 maj 2012

Brasserie Bobonne








Jaha på det igen då! Jag trodde att bloggandet behövde både en semester och en smörjning av alla rörliga delar men det visade sig att maskineriet fungerade bara fint. Så – det är fredag och C och jag beslutar oss för lite utekäk för en gångs skull, och då något annat är pizza runt hörnet. Det får bli vår andra favoritrestaurang i stan – Brasserie Bobonne på Storgatan. Förväntansfulla och tämligen fredagsrusiga kliver vi in!

Jag måste säga att jag verkligen gillar Brasserie Bobonne. Det är familjärt, det är avspänt, du får supertrevlig service, vinerna är helt ok och maten är rustik, vällagad och riktigt supergod. Tanken är väl att det ska vara lite av en fransk bistro i något sömnigt arrondissement i Paris, France och det stämmer säkert, bara det att jag har skandalöst inte varit i vare sig Paris, France eller Paris, Texas eller något sömnigt arrondissement elsewere så jag har inget att jämföra med. Men det går att ändra på!




Hursomhelst – vi gillar stället. Det rustika framhävs av menyn skriven på griffeltavla, en enkel och träffsäker meny. Vi är lite inne på att dela en sparrissoppa, men vi kör direkt på huvudrätt. Det får bli kalventrecôte med sparris och dillsås. Till det en syrah, 2007 Domaine de Brescou från södra Frankrike. En närmare koll visar att vingården drivs av Rada och Arne Wennberg och att Lars Torstensson varit högst involverad i vinerna! Lite småroligt. Vingården ligger mellan Carcassonne och Montpellier, så vet ni ungefär var.

Kalventrecôten är i alla fall helt underbart vårig! Mycket gott kött, det är sällan vi äter kalv och det var väl inte så korrekt ett tag med kalv. Färgen och texturen påminner mycket om gris. Gott var det i alla fall. Till kalven får vi lite wokad potatis, vårlök och sparris i dillsås. Superläckert! Det kändes riktigt vårigt! Det är inte heller så ofta som vi dricker syrah, men den här var precis sådär härligt restaurangig. Tät, kompakt färg, mörka, mogna frukter, lite köttig i doften. Smaken är ganska frisk med en pigg fruktsyra. Enkelt men gott. Kanske något för tät för kalven och den underbara dillsåsen, men det var vi för fredagsrusiga för att märka.

Därefter såg vi att de hade fattiga riddare på menyn – Poor Knights, det måste vi ju ha! I valet förrätt + huvudrätt eller huvudrätt + dessert kan jag ju helt ärligt och villigt erkänna att det nio gånger av tio blir huvudrätt + dessert. Det erkänner jag fullt öppet och det står jag för! De fattiga riddarna var mycket goda och ligger helt i restaurangens linje, enkel, rustik men god mat. Smarrigt!

Mycket mätta och belåtna beger vi oss ut i den friska vårkvällen. Stort tack till Brasseri Bobonne för supergod mat och härlig service!


PS Den traditionella sistasekundendeklarations-inlämningen vid Skatteverket är inte vad den brukade vara.



Jag minns för inte allt för länge sedan – fem-sex år sedan kanske? – då var det i det närmaste karnevalsstämning nere kring inlämningen vid Magnus Ladulåsgatan! Det är Internets fel! Min chef Y är dock traditionalist och jag blir tillfrågad om jag kan lämna in deklarationen på väg hem efter jobbet, eftersom det är på vägen. Ok. Precis när jag ska kasta in i Skatteverkets brevinkast ser jag att Skatteverket är felstavat. Y har skrivit Skattevärket.


Dagens freudianska felstavning, moahaha! DS

2 kommentarer:

Frederic Piccoli sa...

Kul att de håller stilen! Nästa bistro min lista är Chez Betty. Varit där? Skam att jag inte varit det än fan.

Red Scream sa...

Ja, mycket trevligt!

Nej, det har jag inte men det ser ju ut att vara ett supertrevligt ställe! Cool hemsida! :-) Det får bli nästa projekt. Tack!