Fotografera världen under ”A day in the world” den 15 maj!

Jag läser på Kulturhusets hemsida om projektet A day in the world – fotografera det som är viktigt för dig och dela det med resten av världen! Syftet med projektet är just detta, att med kamerans hjälp visa hur våra liv ser ut just den 15 maj och reflektera över hur detta kan inspirera i framtiden. Allt kommer att mynna ut i en bok och en utställning som har världspremiär på Kulturhuset i november 2012.

Mycket inspirerad hoppar jag på projektet – dels för att jag är mycket fotointresserad, men också för att jag rycks med av det som projektet syftar till – att visa upp en dag i mitt liv. Har du något att säga? Ja, det har jag! Vad vill du visa upp? Se nedan.

För mig är den mest underbaraste stunden på dagen de få minuterna precis innan natten övergår i dag.  Precis innan ljuset övergår från att vara blått till att vara vitt. Det finns en sådan stund varje dag, oavsett årstid, men ju mindre moln det är desto bättre märks det. Förväntansfylld ställer jag därför klockan på 03.30.

Jag tar hissen upp till den allmänna takterrassen och blickar ut över den gryende morgonen. Allt är stilla, det hörs lite fåglar. Jag spanar mot öster, mot dagens första ljus. Det är några få moln på himlen. Helt, helt underbart.

Ljuset är tänt i en lägenhet mitt emot men jag ser ingen uppe. Kanske är det någon på väg till jobbet. Kanske någon har precis kommit hem. Jag tar lite bilder och tar hissen ner igen. Känner tröttheten komma och sover ett par timmar till.

Kl 08.30 är jag på SACOs kontor nere i Gamla Stan – Marknadsföreningen har tillsammans med några andra organisationer bjudit in till ett frukostseminarium om strategisk kommunikation. Talare är två forskare från Lunds universitet. Jag hugger in på mackorna och tar lite bilder på de samlade. Det är fullsatt – strategisk kommunikation verkar vara populärt!

Mycket spännande. Jag får återblickar till vad Jesper Strömbäck sa, att PR handlar om att bygga strategiska relationer till publika grupper. Inte att påverka, utan att bygga relationer. Jag kommer också att tänka på den öppna föreläsning som Ragnar Lund höll på Kulturhuset – the age of interuption is over. Istället för att avbryta oss – ”titta inte där, titta här istället” – handlar reklamen om att förstärka vad vi är intresserade av: ”Jasså, du tittar där, ok men använd mina glasögon så ser du bättre!”

Jag ska inte trötta ut er med allt som sades, men något fastnade: strategisk kommunikation handlar om att skapa legitimitet. I våra liv nu – när valfriheten i det närmaste är total – handlar kommunikationen om att skapa legitimitet.

Efter detta beger jag mig till mitt jobb och väl där hamrar jag på mina tangenter bra länge och väl. Jag antar att egentligen borde jag fotat dem men det tänkte jag inte på! Mina älskade tangenter får komma med till nästa års projekt.

Men jag tar lite bilder från gatan och från det lilla torg som är i närheten av kontoret. Ett sömnigt torg i förorten, fyra restauranger som lockar på din uppmärksamhet. ”Alla pizzor 49 kr!” ropar en ut. Konstigt nog är de svingoda. Mysko. Ägaren är dessutom supertrevlig. Jag fotar även det lilla caféet på hörnet, som tvingar mig att köpa kaffe på morgonen. Som tur är har de inga croissanter, moahahaha…

På väg hem fotar jag grönskan från pendeltågsfönstret.

Väl hemma blir det en av mina andra passioner – lagandet, och framför allt ätandet, av god mat. På menyn ikväll står veggorisotto. Jag har nyligen börjat intressera mig för risotto, som jag konstigt nog inte lagat tidigare. Det är ett himla vevande dock! Men men. Mina första stapplande steg gjordes med arborioris, men så var det en fellow mat- och vinbloggare som tipsade om carnaroliris. Så nu blir det sådant ris. Istället för parmesan rör jag ner riven haloumi. Supersmarrigt! Många steker sin haloumi, men jag föredrar nog att röra ner den sist i grytor – blir inte lika salt och gummilik. Till veggorisotton blir det lite stekt grön sparris.

Jag avslutar dagen på samma ställe som den började. Precis innan det blir mörkt tar jag hissen upp till takterrassen igen för att fånga vad som är kvar av dagen ljus.

På väg ner i hissen gör jag grimaser i hisspegeln.

Sammanfattningsvis så var det en intressant dag. Lite speciell med tanke på frukostseminariet, det händer ju inte varje dag. Lite roligt också att det var mycket fint väder. Det tidiga morgonljuset och stillheten var underbar. Frukostseminariet var intressant och givande. Det blev dock ingen 49-kronorspizza utan en sallad från ett ställe inne i centrumet. Resan hem med pendeltåget var avkopplande, min stund på dagen för reflektion. Kvällsmaten var god, risotton blev bättre än förväntat även om jag nog börjar föredra arborioriset framför carnaroliriset, trots allt. Kvällen var skön.

Varför valde jag dessa bilder? När jag nu hade chansen, varför inte ta ledigt från jobbet och fota något som behövs lyftas fram? Well, därför att det här var en dag i maj – kanske inte så vanlig, men så här såg den 15 maj 2012 ut för mig. Samtidigt är det också ett val, jag valde att fotografera saker som betyder saker för mig i min vardag, saker som jag tycker är viktiga. Att lyfta fram vår vackra natur, såsom gryningsljuset, grönskan och dagens sista ljus. Att arbeta. Att njuta av god mat.

En vanlig, men lite speciell dag i maj. Så här såg den ut. Stort tack till Aday för detta strålande initiativ!