Middag med the mother of lågtemp

Återigen låter vi Frankofilen styra våra steg. Ett inlägg om 2007 Langhe Nebbiolo La Spinetta med tillägget att det har kommit en ny sändning får oss att rusa till ditt lokala systembolag. Tanken är att ha något nytt och spännande att bjuda på till vår kommande middag med H & M och S & M.

För nytt är kanske inte vad vår matrepertoar kan klassas som: om du blir bjuden på middag till oss är det överhängande riskigt att det blir lamm eller anka till huvudrätt och frukt i ingefära till dessert. Alltså, vi kan mer – tro oss! – men vi har svårt att slita oss från lammet som är så gott… jaja, någon gång i framtiden kanske det blir kofilé.

Så även denna gång blir det lamm till huvudrätt och frukt i ingefära till dessert. Vi åker ner till Munirs livs i Skäris efter arbetet i fredags. Vill ni ha lammskalle? Fårtestiklar? Lammtunga? Komage? Lammtarmar? Delade lammfossingar? Nej tack, men en lammstek blir bra!

Apropå annorlunda styckningsdetaljer, en gång för några år sedan var jag i Ronnas livs och letade efter kycklingfilé. Skulle precis hugga ett paket när jag inser att det är, just det, fårtestiklar…

Förutom lammsteken köper vi en kvast persilja och granatäpplen, handbollssize. Hur öppnar du ett granatäpple? Skär ett kryss över kronan, några millimeter djupt, bänd isär frukten, pilla ut kärnorna med händerna. Eller: klyv granatäpplet i fyra delar och pilla ut kärnorna.

Lördag och middagsförberedelser. Jag har väl varit lite stockkonservativ tidigare när det gäller att ungsteka kött på låga temperaturer, vi har provat att sänka från 200 grader till 150 men vi har väl inte riktigt sett ljuset. Så idag tänker vi drämma till rejält: vi sänker till 100 grader. Som jag skrivit om tidigare brukar vi alltid bena ur steken först, sedan ungsteka utan att binda ihop den. Vårt främsta motargument mot uppbindning är att vitlök och kryddor som hamnar inuti kan lätt få en ganska skarp smak. Så därför brukar vi bara köra steken uppfläkt in i ugnen – t o m med några snitt så att den är lika tjock överallt.

Men idag ska vi verkligen lågtempa köttet så vi ställer in ugnen på 100 grader. Eller 110 grader egentligen, eftersom vi sätter på varmluftsfunktionen. Vi förvärmer inte heller ugnen. Från kall ugn till 67 grader innetemperatur tar det ca 40 minuter.

Resultatet blir fantastiskt, lammet var fantastiskt mört och mjällt. En underbar lammsmak! Så i fortsättningen (a.k.a. nyår) blir det 100 grader. My God vad gott det blev!

Till lammsteken serverade vi potatismos, sås och harrisar. Ditt bästa potatismos gör du på King Edward. Koka potatisen. Smält smör i en kastrull, blanda ner grädde och koka upp. Mosa potatisen, häll ner smör/gräddblandningen, vispa slätt med elvisp. Salta och peppra.

Till lammet korkar vi upp 2007 Langhe Nebbiolo La Spinetta. Strävt, gott om tanniner, bra frukt. Mycket gott. Kvällens dream on var att spara en flaska men folk var så törstiga att alla gick åt…



…samt en 2006 Fattoria di Fèlsina Chianti Classico Rancia Riserva p g a ”klart det finns mer vin-garantin.” Det var mycket godare.

Efter frukt i ingefära med italiensk maräng korkar vi upp lite portvin. 1994 Churchill’s vintage port på halvflaska. Gott! Fullt moget, tegelrött, kraftig fällning.




Tack H & M och S & M för en trevlig kväll!

.

Klippfärja

Det är lördag och C är iväg och yogar sig. Själv har jag en skön lördagsförmiddag i soffan, slösurfar lite och lyssnar på Duffys Rockferry. Så himla bra! Lite sorgliga texter, men vilken kontroll hon har över musiken. Det brukar ju sägas att Frank Sinatras största talang var timingen – Duffy är inte långt efter.

Warwich Avenye är kanske den mest spelade, men jag gillar Rockferry nästan mer. Distant Dreamer och Serious är också mycket bra, liksom Mercy. Rockferry – klar rekommendation!

Förresten, känns inte Duffy väldigt mycket 70-tal? Tänk er ett amerikanskt 70-talsunderhållningsprogram, tänk er ett soft loungeprogram med några gäster, någon Burt Reynoldskopia som värd i tredelad kostym, ett husband. Ingen energisk ståuppare, ingen speedad Jay Leno. Mycket moget, mycket vuxet. Eller något seriöst relationsdrama, typ Kramer vs Kramer?

.

Förmånen av tvivel

Ok jag har inte korkat upp något på sistone så det får bli ytterligare en ovinig post utan alkohol! Denna gång handlar det om Timberland. För att göra en kort historia lång, nyårsafton 2008 var C och jag i Täby centrum och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att vi kunde bege oss till H & M för planerad nyårsfest. Vi flanerar planlöst omkring och hamnar omedvetet i Timberlandbutiken där jag köper ett par snygga bruna Chelseaboots i fuskmocka.

Två månader senare går skorna sönder. ”Trist kvalitet,” hinner jag muttra innan jag slänger in skorna i garderoben (eftersom jag har någon långsiktig plan att någon gång bege mig till Täby centrum och skälla ut dem…). Det blir vår, sommar och höst och inget händer. Tills nu då vi (mest C) städar ur garderoberna.

- De här då?

- Mjgbrrh!

- Jammen ska du slänga dem eller gå tillbaka med dem?

- Nkajvr pff arg rjg pjfor rgjjb rjgsvnf!

- Men det är ju dumt att slänga dem, du kanske kan få nya? Och vill du ha nya måste du gå till butiken, liksom... Du har ju sagt att du behöver nya vinterdojor!

- Njgrrrrrokejdå…

Det är faktiskt sant – jag var ute efter ett par nya vinterdojor. Hade pinsamt många gånger fingrat på ett par jättesnygga kängor inne på Crockett & Jones som var hiskeligt dyra utan att köpa dem.

Men åter till skorna. För någon vecka sedan begav jag mig till Timberland på Norrlandsgatan helt utan några som helst förväntningar. Inget kvitto, fel butik. Men alla prediktioner kom på skam – butikspersonalen var supertrevlig.

- Vi måste ha någon form av underlag. Kan du inte ta fram ett bankkontoutdrag som visar att du köpt skorna i en Timberlandbutik?

- Ok då får jag återkomma

Det var alltså inte helt omöjligt alltså. Måndag och ringa till banken. ”Kan ni fixa ett intyg?” Inga problem. Så åter till Timberlandbutiken, nu utrustad med bankkontointyg signerat av två personer som visar att jag köpte skorna i Täby centrums Timberlandbutik.

- Kolla nu!

- Super! Tyvärr har din modell utgått, så vill du ha pengarna tillbaka eller nya skor?

Hmmm. Jammen okejdå. Skor ska i och för sig inte gå sönder efter två månader men här känner jag nog att jag är beredd att ge Timberland the benefit of the doubt i det här fallet. Och Crockett & Jonesskorna var ju hiskeligt dyra, om än vrålsnygga. Så ja, det blev ett par nya. Således: Timberland, om de här går sönder innan lövsprickningen KOMMER JAG ALDRIG MER ATT KÖPA NÅGOT FRÅN ER :-)

PS Tack H för rubriken! Och ja, jag håller på att bli, som du uttryckte det, krokad på Bach ;-) DS

PPS För något år sedan skulle mina studenter göra ett case om Timberland, så jag skrev en liten text om vad uppgiften gick ut på: Analysera sko- och klädmärket Timberland, etc. Fast i stället för att länka till http://www.timberland.com/ flög practical jokedjävulen i mig och jag länkade till http://www.timbaland.com/ istället. Folk blev skitsura. Jag tyckte att det var kul. Studenter, har ni ingen humor?!?! DS

PPPS är skorna inte snygga? DS

PPPPS Tack C för att du pushade mig! Kram kram DS

.

Roman-conti

Jag har bestämt mig för att skriva två böcker! Den första ska bli en spännande bok om företagsanalys, den andra en spännande spänningsroman. A roman, so to speak.

Arbetstiteln på företagsanalysboken är Tio övningar i företagsanalys. Sitter och klurar på förordet, just nu ser det ut såhär:

Vill du utvecklas som företagsanalytiker? Vill du bli bättre på att förstå företag? Vill du bli bättre på att kunna göra bedömningar om företag? Vill du kunna tränga bortom den finansiella analysen och föreslå icke-finansiella nyckeltal? Känner du att du vill komma vidare i ditt analyserande? Bra! Det här är en inspirationsbok i företagsanalys. Vi föreslår tio övningar som du kan göra som leder till nya perspektiv och till nya insikter.

Smaka på det. En inspirationsbok i företagsanalys.

.

Lördagskoma

Lördag och med det allsköns fix! Medan C drar iväg och tränar åker jag till straffavgiftsavdelningen för att lägga upp ett par byxor, en kavaj och en skjorta. Sedan åker vi till universitetet där jag hämtar en 40 centimeter hög hög av studentrapporter som ska rättas. Ge mig styrka!

Efter det känner vi oss lite hungriga så vi styr Volvon mot Årsta. Efter att ha hängt på Gullmars Kebab ett bra tag känner vi för lite förnyelse, så vi kör vidare mot Palmyra Kebab som vi hört mycket gott om. Vi beställer var sin kycklingtallrik.

Shitas patatas fritas vilka skogshuggarportioner! Nu vet jag inte om bilderna gör rättvisa, men se på besticken: ganska små i jämförelse, nicht? Vi hugger in. Supersmarrigt! Kycklingen är härligt saftig, riset är jättegott. Kryddat med kardemumma, varför gör vi inte det hemma? Palmyra Kebab, klar rekommendation!

Puh vad mycket! Men efter en kämparinsats går det ner. Vi kör vidare mot Sickla för att kolla lite affärer och handla lite mat. Någonstans på parkeringen märker vi att vi båda är ganska trötta. Vi försöker shoppa lite men det går trögt. Väl hemma igen är diagnosen klar: lunchkoma.

Det visar sig att vi har fått den svårartade formen av lunchkoma! Vi sover ett par timmar, men kommer liksom aldrig in i matchen igen. Vi lyssnar lite på Bach, först Anne Sofie von Otter som sjunger några kantat, sedan Matteuspassionen. Jag läser lite i De fattiga i Lodz och C slösurfar. Och kl 21.30 är det släckt och tyst. Ja, så spenderade vi vår lördag!

.

Imperiet

Efter det årliga Ironmanprojektet – bokslut för *** – känner revisor F och jag att det är dags att njuta av den underbara känslan av att skicka in årsredovisningen till Bolagsverket. Middag med revisorn – klart konspiratoriskt. Efter lite funderingar hamnar vi på Imperiet i Studentskrapan.

Imperiet, vilket klockrent namn! Minns hur jag med öron stora som paraboler lyssnade på Var är vargen, Du ska va president, 1987 och andra Thåströmska kreationer back then. Minns att 1987 var lite scary, eftersom 1997 dyker upp och himla vad långt fram det kändes… Ah, sweet memory.

Hursomhelst, jag tar en Wallenbergare och till det 2006 The Laughing Magpie. Helt ok vin! Känns lite gott att dricka rött igen, det har ju mest blivit riesling den senaste tiden. The Laughing Magpie öppnar med tydliga mognadstoner, vi får ett varmt och mulligt vin. Helt öppet och helt moget. Inga tråkiga syror. Jättegott, faktiskt.

Wallenbergaren är jättegod, mycket bra. Till det en potatispuré som var god, men inte världsbäst. Kändes nästan lite grynig, vet inte vad som saknades, mer smör kanske? Fast gott var det!

Avslutningsvis ”iskräm” som kyparen väljer att kalla det, och till det isvin. F tar en dubbel espresso, men eftersom jag redan druckit mina femton koppar idag känns det dags att välja något annat. Kvällens eiswein kommer från Österrike och heter 2003 Hafner Eiswein. Sött och gott, lite väl trögflytande men gott. Från glaset kommer en intensiv doft av fikon, härligt!

Det naturliga musikvalet för kvällen hade naturligtvis varit Imperiet, men väl hemma känner jag mig lite trött så det blir varken Bach eller Imperiet. Tack F för en mycket trevlig kväll!

PS Har beställt lite blandat Bach från Amazon. Can’t wait! DS

.

Dagens fångst!

Panera, stek i smör och servera med harrisar och basilikahollandaise! :-)

.