Bordeaux, Sydafrika och sockerdricka

En del viner har konsumerats den senaste tiden.

På Påskafton (vilket känns som en evighet sedan!) proppade vi i oss en fantastiskt god lammstek från Taylors and Jones efter ha lyssnat på Depeche Mode hela eftermiddagen.

Det finns naturligtvis flera sätt att tillaga lammstek på, men jag gissar att det finns tre huvudspår: med ben, utan ben – ihoprullad, utan ben – uppfläkt. Jag gissar att det korrelerar ganska bra med det sätt som lammet köps in på: grovstyckat, finstyckat och nätat, urbenat.

Klassik fransk matlagning – och modern, om du konsulterar Mat-Tina, är att köpa grovstyckat med ben och sedan ta bort hela eller iaf minst halva benet (överdelen). Därefter ska steken fyllas med diverse kryddor och örter för att sedan bindas ihop, brynas och sedan lågtempas i ugnen. Vid serveringen sedan kan man skiva fina skivor.

Allt detta har jag gjort tidigare – mest av tradition, ”så ska man ju göra.” Fast ett problem med ihopbindningen är att om du pressar ner vitlök kan du få en väldigt skarp smak. Inte alls så gott. Visst, du kan säkert ha ner hela klyftor och det kanske går bättre, men jag är skeptisk.

Därför brukar jag sedan en tid tillbaka tillaga min lammstek urbenad – uppfläkt. D v s, snitta upp och ta bort benet. Skär sedan snitt som gör att steken blir platt. På detta, pressa över vitlök och rosmarin. Lågtempa sedan i ugnen. Skivorna du får ser lite annorlunda ut – de är inte runda som om du hade bundit ihop steken utan rektangulär, som en paté typ. Och ingen skarp vitlöks- eller kryddsmak. Well, det är mitt sätt att tillaga det hela.

Till steken drack vi 2000 Ch Bel-Air-Ouÿ. Ett mycket trevligt vin! Gott om svarta vinbär. Bärigt, stramt, läskande, inte så värst syrligt. Fullt moget.

Någon vecka senare blev vi sugna på vin igen. Denna gång blev det 2005 Neil Ellis cab. Också en mycket trevlig cab, bär och annat. Inte lika fin som bordeauxen, men helt ok. Neil Ellis har väl tidigare varit husets cab, det var ett kärt återseende.

Och nu idag, efter helgens kroppsarbete, sitter jag med assorted studentrapporter och dricker 2006 Wili Shaefer Domprobst. Fantastiskt gott – men vilken sockerdricka det är. Diesel och höga syror, men egentligen är nog de torra godare.